OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

En liten ljusning.

Av nån anledning kände jag mig lugnare och gladare än på länge under måndagskvällen. Kanske för att jag klarat av att göra ett hyfsat bra jobb och även tagit mig i kragen och gått på visning. Sen är jag långt ifrån i hamn. Jag ska igenom sorgen av ytterligare ett misslyckande, jag ska försöka vårda mitt hjärta på flera sätt än ett. Det är en lång väg och jag vet ärligt talat inte om jag orkar vandra den. Vissa dar är jag mycket tveksam, andra dar, som igår och idag, kan jag se en liten ljusning.

Det kändes också bra att åtminstone försöka muntra upp en god vän som hade en svacka igår. H*n vet själv vem h*n är utan att h*n hängs ut här. Jag bara vet att den som ställer upp för andra och hjälper dem i nöd – såsom h*n finns för mig – den får också tillbaka, i alla fall av mig. Sån är jag. Sina vänner hjälper man.

Och på det en natt med ganska god sömn. Jag vaknade en gång efter att ha sovit två timmar, men lyckades somna om efter ett toabesök. Nästa gång jag vaknade var det fem minuter kvar tills mobillarmet skulle gå på.

∼ ♦ ∼

Ett försök till morgonmys.

Det är plusgrader och tö, vattenpölar stora som sjöar och livsfarliga isfläckar. Jag klev upp och gav katterna mat. Efter morgonduschen laddade jag med tänt ljus och bra bok, som jag inte har mycket kvar att läsa i, för att få en mjukstart. Sen ska jag erkänna att det naturligtvis inte gick att läsa bara i skenet av ett stearinljus.

Till jobbet klarade jag mig utan problem. Det var mindre halt än jag trodde, men jag fick ändå vara försiktig på promenaden. Jag startade datorn och jag behövde ringa ett privatsamtal föranlett av vad som kan ha varit en hackerattack. Ta i trä verkar jag ha klarat mig.

Under dagens första möte fick jag också ett telefonsamtal som innebär en stor förändring för mig senare i vår. På fredag tecknar jag kontrakt för min nya lägenhet, en hyreslägenhet som ligger nåt kvarter bort från där jag bor idag. Det är inte på mitt initiativ Anna och jag går skilda vägar. Vem vill separera när ens hjärta är kass? Men nu är det som det är. Och även om det innebär ansträngd ekonomi framöver är nuvarande situation ohållbar. Jag respekterar Anna för att hon hade modet att vilja bryta upp mitt i min hjärtkris. Det finns aldrig bra tillfällen att göra slut. Sorgen över misslyckandet ligger dock kvar i mitt trasiga hjärta. Den kommer jag inte ifrån. Det enda jag vet är att jag har försökt kämpa på mitt sätt, men jag har inte lyckats. Kärleken kan vara så underbar, men den är också grym.

Lagad mat till lunch med C.

Det var lite svårt att fokusera på arbete, men jobba behöver jag mer än nånsin nu för att få en lön. Anna har varit vänlig nog att kontakta mäklaren igen, för nu måste vi sälja vår gemensamma bostad. Och nej, jag skrattar inte direkt, nu gäller det att överleva och klara av. Även jag har varit i kontakt med mäklaren via mejl.

Mitt på dan tog jag lunch med arbetskamraten C. För första gången på mycket länge åt jag lagad mat till just lunch. Det blev raggmunk och det var nog aningen för stabbigt för mig. Knappt hälften av maten förpassades i en matlåda och stoppades i kylskåp för att tas med till Main Street för kvällsmat. Givetvis står lådan kvar i kylen på jobbet.

Under eftermiddagen hade jag ett avstämningsmöte med mina chefer. Det som gäller nu för dem som arbetsgivare är att deras arbetstagare undertecknad växlar upp lite. Så det är bara att göra. Hoppas att hjärtat samarbetar. Innan jag gick hem korrekturläste jag interna nyhetsbrevet.

På Main Street låg två slöa kissar och sov. Hur jag ska klara mig utan dem i vardagen vet jag inte. Älskade bäbisar… De fick lite mat, torsk på påse, och sen ringde jag en vän och pratade en stund. Därefter skrev jag ner ett par saker på en att göra-lista. Det är en del att tänka på framöver.

Eftersom matlådan stod kvar på jobbet fick det bli kaffe och mackor till kvällsmat. Två skivor av det gamla brödet slängde jag. Det var för mycket mögel på det för att det skulle gå att skära bort. Kvällsmaten åt jag vid skrivbordet, det var lika bra.

Därefter åkte strykbrädan fram. Jag tog reda på gårdagens rena och torra tvätt, det vill säga stoppade in det som inte skulle strykas och strök det som skulle strykas.

Kvällsmat vid skrivbordet.

Och lite strykning på kvällskvisten.

∼ ♦ ∼

I morrn bitti ska jag gå och lämna prover. Jag ska kissa i ett rör och det ska tas venprover, okänt vad för nåt. Vissa vårdgivare är inte så bra på det här med information till patienterna. Hjärtat har varit och är lite livat idag, men kanske mer på ett bra sätt. Vill jag tro. Jag vill också tro att min tillvaro ljusnar.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.