Nyårsafton 2023 och nyårsdagens morgon 2024: God mat och dryck, en prick på himlen och en grann gran

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!



Kära dagbok…

Dukat till nyårsmiddag 2023

Jag dukade till nyårsmiddag 2023.

Nyårsaftons kväll blev lugn. Anna och jag var hemma på kvällen med katterna. Det var en hel del fyrverkerier och smällare, men tack och lov är katterna inte rädda utan mest lite nyfikna. 

Jag dukade fint och Anna dukade om. Vi lagade en trerättersmiddag. Anna gjorde förrätt och efterrätt, jag huvudrätten. Till förrätt åt vi skaldjursröra och räkor på rostat bröd, huvudrätten var kalkonfilé och potatisgratäng och desserten en ljuvligt söt och gräddig historia med oreokex, nötter och hallon med mera. Till förrätten och tolvslaget drack vi P. Lex Prosecco Brut och till huvudrätten ett barolovin som jag fick av Anna i julklapp 2022, Josetta Safirio Barolo 2018 (länken går till årgång 2019).

Dessert och kardemummakaffe intog vi i Salen medan vi såg Grevinnan och betjänten. Därefter såg vi sista avsnittet av första säsongens Crime, därefter två avsnitt av säsong två.

Vid tolvslaget skålade vi i prosecco och kollade fyrverkerier från balkongen. Jag lyckades fota en liten ljusprick. Den får illustrera hur jag mår just nu.

En ljusprick på nyårshimlen

En ljusprick var det enda jag lyckades fota på nyårshimlen.

 ∼ ♦ ∼

På nyårsdagen pep Anna iväg tidigt för att jobba. Jag vaknade tidigt och mådde dåligt, dels i magen dels i själen. Jag tömde kattpottorna och sopade samt fixade kaffe. Det gick hyfsat att läsa och dricka kaffe en stund i sängen. Men nu ska jag inte tänka så mycket utan greppa dammsugaren. Annas snälla mamma kommer på eftermiddagsfika – Anna har bakat en saffranskaka – och ska inspektera vår gran. Granen är fortfarande grann, fast barrar som tusan.

∼ ♦ ∼

Tack alla vänner som hörde av sig igår!
Glöm inte bort att livet är vad vi gör det till.
Och gör vi inget, då blir det som det blir.

Ett gott nytt år önskar jag er alla,
oavsett vad ni/vi gör eller inte gör.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mitt bokår 2023: Decemberlästa godbitar

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i december 2023.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

December månads böcker 2023:

Louise Pennys bok De blindas rikePetra Backströms bok Det kommer inte alltid vara du

Elisabeth Gileks bok Jessika Jungs saknadBjörn Hellbergs bok Den ultimata stölden

Maria Ernestams bok Den sårade pianistenVictor Pavic Lundbergs bok En förlorad sommar

Emma Straubs bok När vi möts igen

 

Påbörjad i december:

Liza Marklunds bok Stormberget

 

Antal lästa böcker i december:
7 stycken

Omfång:
1 – 99: 0
100 – 199: 0
200 – 299: 2
300 – 399: 3
400 – 499: 2
500 – 599: 0
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 4
Fyra tofflor: 1
Tre tofflor: 1
Två tofflor: 1
En toffla: 0

Ingår i serier
3

Genrer:
Skönlitteratur: 3
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 4
Självbiografi: 0
Facklitteratur: 0

Författare:
Kanadensisk: 1
Svensk: 5
Amerikansk: 1

Nya författarbekantskaper:
3

Språk (som jag läste på):
Svenska: 7
Engelska: 0

Format/utgåvor:
Pocketböcker: 2
Inbundna: 5

Hur hamnade de hos mig?
Fått: 2
Köpt ny: 3
Köpt second hand: 1
Lånat: 1
Recensionsexemplar: 0

Den bok jag läste i månaden och som jag anser vara den bästa av månadens böcker är…

Det kommer inte alltid vara du av Petra Backström

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Återblick 2023: Min webbplats Tofflan – the neverending story

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!



Kära dagbok…

Nä. Jag tänker inte skriva om mitt år 2023. Händelserna var många och många av dem var ledsamma och av negativa slaget. Om du så önskar, kära dagbok, kan du ju faktiskt läsa mina dagboksanteckningar här.

I stället ska jag fokusera på en återblick 2023 av den här bloggen. Lite siffror och så vad gäller det skrivna ordet och läsare.

Bitmoji Tofflan obegripligheter vid datorn

Vassego!

  • 71 066 sidvisningar gjordes av bloggens läsare.
  • 470 inlägg skrev jag.
  • 420 gillamarkeringar och 333 kommentarer lämnade läsarna.
  • Min bästa bloggdag, när jag var i det digitala rampljuset, var den 9 augusti. Då besöktes bloggen flest gånger.
  • De flesta av bloggens läsare befann sig i Sverige, Norge och Finland.
  • Instagram var en kanal som bidrag mest till bloggtrafiken.
  • Och WordPress höll igång bloggen 523 852 minuter av 523 857 minuter 2023.

∼ ♦ ∼

Tack!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 30 december och nyårsaftons dag 2023: Var och en med sitt

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!



Kära dagbok…

Nu har tre semesterdagar och snart en helg passerat. Det är skönt att vara ledig och att försöka vila, även om jag inte är nöjd med hur jag lever. Men just nu är det så här. Vill jag förändra nåt måste jag göra det själv. Jag gläds åt att jag kan läsa. Böckerna är min stora behållning i tillvaron och igår blev det bokbyte, från boken om en tidsresa till en bok om en resa bakåt i en familjehistoria. Boken till höger är den första julklappsboken jag läser och den fick jag av Anna.

Böckerna När vi möts igen och Stormberget

Bokbyte från en bok om en tidsresa till en bok om en resa bakåt i en familjehistoria.


Vi satt var och en med sitt igår eftermiddag.
Tanken var att vi skulle äta kycklingköttbullar, potatis och gräddsås till middag. Det stannade vid en tanke. Anna serverade var sin GT och jag var sin skål blandade snacks (parmesanchips och stiltonbågar). Sen var vi inte sugna på mat. Citrus övervakade oss från soffan.

Gin oclock med stiltonbågar och Citrus i bakgrunden

Gin o’clock med blandade snacks – och Citrus i bakgrunden.


I stället fortsatte vi att se Crime på BritBox,
del tre till och med fem. Sista delen är alltså ännu kvar för oss att glo på. Och till detta gjorde vi oss var sin ostassiett med ett glas rött till. Ute var det kallt och ganska ödsligt, här inne var det varmt och mysigt… Tills vi plötsligt hörde en okänd trudelutt från hallen. Vi fattade inget, men blev lite… uppskakade… Trudelutten har ännu inte fått nån förklaring.

∼ ♦ ∼

Boken Stormberget och kaffe på sängen

Läsning och kaffe på sängen på nyårsaftons morgon.

I morse, på nyårsafton, sov jag ganska länge. Det är skönt, jag behöver sova även om jag fattar att jag sover länge för att jag har vänt på dygnet lite grann. Men det är det som är ledighet för mig – vila, sitta uppe sent, sovmorgon, äta och dricka gott och läsa bra böcker gillar jag.

Kaffe var inte laddat i till nyårsaftons morgon, så trots att jag vaknade som andra människa på Main Street blev det jag som klev upp och fixade det. Givetvis sopade jag hallen och tömte kattpottorna också – och torkade en kattspya. Sen blev det läsning och kaffe på sängen. Anna tyckte att det var onödigt att göra en hel kanna kaffe, för igår drack vi inte upp allt. Men jag stängde av och sparade till mig själv till eftermiddagen, för Anna skulle iväg och träffa en kompis. Och dricka kaffe… Logiken är inte helt solklar eftersom hon inte visste när hon vaknade att hon skulle iväg och fika. Frukost slängde vi i oss innan vi duschade var och en för sig.

Nyårsaftonsfrukost

Nyårsaftonsfrukost.


Jag var nere med sopor,
medan Anna duschade. Ren om foten lyckades Anna kliva i… ytterligare en kattspya. Jag flinade lite i smyg och torkade upp, medan hon fick tvätta fossingen igen. Det finns skäl till att ha tofflor på fötterna på Main Street. Innan hon gick tiggde jag till mig (!) en puss av min sambo. Hon är ganska snål med dem numera. Förlovningsringen hänger för övrigt i nyckelskåpet i hallen. Ja ja, jag lägger inte ner nån djupare tolkning i det. Jag bara konstaterar att vi var och en sysslar med sitt. Jag tar väldigt sällan av mig min ring, senast när mitt hjärta skulle startas om. Anna får inte ha sin ring på när hon jobbar.

Vi tog inte sällskap ner till stan. Varför skulle vi göra det – vi ser ju så mycket av varandra ändå. Och medan Anna skulle träffa en kompis gick jag till apoteket och hämtade ut medicin samt köpte ett dagblock för nästa år till farmors träflicka som hänger i köket. Där drar jag av ett datumblad varje dag. Tror på att i morgon existerar, uppenbarligen…

Omeprazol och dagblock 2024

Magmedicin och ett dagblock för 2024. Uppenbarligen tror jag att i morgon existerar – även om dagblocket ser lite suddigt ut.

∼ ♦ ∼

I kväll äter vi nyårsmiddag tillsammans. Men var och en grejar med sin rätt. Eller… Anna gör förrätt och dessert, medan jag fixar huvudrätten. Vi får se om vi överlever tills i morrn. Då ska Anna upp tidigt och jobba och sen kommer Annas snälla mamma på eftermiddagsfika.

Flanörer i snöig allé

∼ ♦ ∼

Ett gott slut på det gamla året önskar jag dig, kära dagbok, och även ett gott nytt år.

Vi får verkligen se hur det nya året utvecklar sig och hur länge jag får vara med i leken.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rödvin: Morellino di Scansano Roggiano 2022

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!


Ett inlägg om ett rött italienskt vin, of course.



Morellino di Scansano Roggiano 2022

Ett rött italienskt med hög fruktsyra.

I början av november 2023 hittade jag ett rött italienskt vin, Morellino di Scansano Roggiano 2022som jag ville prova, på Systembolaget. Ibland gör en fynd på hyllan med tillfälligt sortiment där den här flaskan stod. För 149 kronor blev den min.

Det här vinet kommer från sydvästra Toscana och är huvudsakligen gjort på sangiovesedruvan. Det är fylligt och strävt och har en mycket hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på 14 procent.

Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av lamm- eller nötkött, men det sägs också passa till anka, fläskfilé och till och med gös. Jag åt kex och smakrika hård- och blåmögelostar.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets doft och smak:

”Nyanserad, kryddig doft med inslag av fat, körsbär, salvia, skogshallon, vitpeppar och blodapelsin. […] Nyanserad, kryddig smak med inslag av fat, körsbär, salvia, skogshallon, vitpeppar och blodapelsin.

Jag tyckte att den höga fruktsyran var tydlig och kanske låg den i apelsinen, som var framträdande i såväl doft som smak. Annars noterade jag inte så mycket i vinet som stack ut, mer än att det passade bra till de smakrika ostarna. Eftersmaken var inte lång, men som sagt, till de kraftiga och salta ostarna var detta vin OK. Samtidigt är det nog inget vin jag köper igen, för vinet gjorde inte precis att jag jublade.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

När vi möts igen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!


Ett inlägg om en fådd bok.


Emma Straubs bok När vi möts igenPå Lucia-dagen anlände den, Emma Straubs bok När vi möts igenJag hade uttryckt mitt intresse för den hos bloggvännen Vargnatt. Den snälla människan skickade mig boken! Oj så glad jag blev. Nu har jag läst boken. Det gick inte lika smidigt som jag hade trott.

Bokens huvudperson Alice ska fylla 40. Hon jobbar på skolan där hon en gång var elev, hon har en relation och tja, livet är rätt OK. Men hennes pappa är sjuk, i princip döende. Nånting är… fel. Alice går ut och festar med sin bästa kompis Sam och blir väldigt full. När hon vaknar nästa dag är det mitten av 1990-talet och hon fyller 16 år. Alice har rest bakåt i tiden. Hon träffar inte bara sin unga pappa utan även sin gymnasiekärlek. Genom sina nygamla upplevelser från Alice nya perspektiv på tillvaron. Kanske skulle hon ha gjort vissa saker annorlunda?

Att resa tillbaka i tiden är nåt jag ibland har drömt om. Eller i vart fall att en sista gång få träffa människor som levde då men inte lever nu. Men jag är inte nån sucker för just böcker om tidsresor, det var bara nåt som fångade mig när det gäller den här boken. Den inleds ju ganska tungt med att Alices pappa ligger på sjukhus, uppkopplad till maskiner, okontaktbar för omvärlden, döende. Kanske inte just den typ av feelgoodbok (ja, den är klassad som det) som jag borde läsa för tillfället.

Men sen hoppar Alice mellan olika tidsepoker lite för mycket. Det är som om berättelsen inte riktigt fastnar i mig. Personteckningarna börjar så bra, men även dessa blir mer och mer skissartade genom boken.

Jag tänker att författaren har gjort ett försök till att skriva en annorlunda bok om tidsresor och om tankar på att göra om eller förändra saker en gjort i livet. Lovvärt, men det lyckas inte riktigt.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Fredag kväll den 29 december och lördagen den 30 december 2023: Från börek till brownies – ett Toffeldygn

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!



Kära dagbok…

Äntligen ringde de tillbaka från hjärtmottagningen! Naturligtvis när jag var på Korgtassen och handlade med Anna sent om sider igår eftermiddag. Men jag fick prata med en bra sköterska och fick bland annat veta att remissen och EKG-resultatet kommit fram från min husläkare. Vidare blev jag lovad återkoppling efter nyårshelgen, på tisdag eftermiddag. Till dess ska jag äta medicinen, höja dosen betablockerare 50 mg om det blir besvärligt och åka till akuten om jag blir riktigt sjuk. Men asså… vem åker till akuten på nyår..? Ja ja, jag blev nöjd att de äntligen hörde av sig och att jag inte har fallit mellan några stolar. Jag passade på att skrapa den andra av mina två julklappstrisslotter när vi kom för jag tyckte jag hade turen på min sida. Det hade jag inte. (Otur i spel, tur i kärlek.)


Till middag köpte vi börek och hirs samt fetaostsås.
Det var en ny rätt för mig. Jag gjorde en grönsallad och drack en halv starköl till maten. Kvällskaffe med saffransbulle, pepparkaka och godis tog vi till dokumentären i tre delar om Karin och Carl Larsson. Vi såg alla tre på raken, men del två hade jag ju sett så då stod jag i Pojkrummet och strök i stället.


Lite senare hoppade vi över till starkare grejor,
Crime, på BritBox och ost, kex och vin. Mer om vinet kommer i ett separat inlägg när jag har druckit mer än det glas jag tog igår!

 

Min leverans från Zalando skulle komma via PostNord till dörren mellan klockan 16 och 22. Den kom vid 19-tiden. Nån plingade på, men försvann som en avlöning när jag gläntade på dörren. Tre timmar senare, vid 22-tiden, fick jag först ett sms om att min vara skulle levereras, fem minuter senare ett sms att den hade levererats. Ja ja, det är sällan det blir rätt när posten är inblandad, men det viktiga var att min vara kom. Paketet var dock väldigt blött, det inuti kändes nästan fuktigt fast var OK. Bra betyg för snabb leverans från Zalando, lite mindre bra, men godkänt betyg av PostNord. (Ingen bild.)

Och så avslutades kvällen ganska sent i glad anda. Jag njöt av en härlig tvål jag fått av Anna för länge sen och de fina sniggorange handdukarna jag fick i julklapp av henne, handdukar som jag nu har använt till ansikte, händer och kropp.

∼ ♦ ∼

Slutet på När vi möts igen o kaffe på sängen

Snart har jag läst ut boken.

I natt sov jag hyfsat. Tyvärr snöade det när jag vaknade. Det snöade av och till hela dan. Jag tömde kattpottorna, sopade och bryggde kaffe åt oss. Sen blev det sedvanlig start på lördagen. Det är inte mycket kvar i boken att läsa, så jag räknar med att det blir ytterligare en bok utläst 2023.

Katterna fick visst frukost två gånger. Eller andra gången åt de det de fick första gången, men de ville uppenbarligen ha sällskap. Sen åt Anna och jag. Då var de också med, Tisslingarna, och stirrade ut oss, de stackars svältande pälsklingarna. Inte ett dugg svältande, de får nog mer mat än många människor. Ser du katten på bordet som gömmer sig bakom ljusstakarna, kära dagbok? Det är Citrus.

Vädret lockade inte till nån längre promenad. Jag nöjde mig med att gå till Korgtassen för att kompletteringshandla till nyår samt till Butiken på hörnet för att köpa nåt gott till eftermiddagskaffet. Brownies med mandel och kardemummakaffe är det dags för nu.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 28 december och fredagen den 29 december 2023: Det bästa med jul och diverse Sisyfosarbeten

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!



Kära dagbok…

Nu tror jag att jag är nöjd vad gäller julmat för ett tag. Ja, julmaten är det bästa med julen, allt annat kan vara eftersom högtiden i sig gör mig ledsen och får mig att känna saknad. När jag var ung tyckte jag att det var svårt att dela på mig eftersom jag kände att jag behövde – och ville – vara på två ställen samtidigt. Nu när jag är gammal finns det inget ställe jag vill vara på. Jag vill bara inte vara med, vill inte utsätta mig för utanförskapet. Vissa försöker dra in mig i gemenskap, men det är tyvärr dem som stöter bort mig, som hånar mig mer eller mindre öppet, som jag ser och hör. Eller också osynliggörs jag. Det har pågått i många år. Kanske för att jag sågs med oblida ögon som en vinnare. Allt kan man emellertid inte säga att man vinner, tycker jag. Men det gör ont i själen och det gör ont i mitt trasiga hjärta att bli… dissad. Vem vill inte bli omtyckt?

Julmat rester

Årets sista julmat. Definitivt.

 

Fötterna på fotpall och brittisk komedi på TV

Jag behövde – och fick! – skratta lite igår kväll.

Så igår kände jag att jag behövde få skratta lite. Vi såg Dawn French som kyrkoherden Geraldine Granger i Dibley bland annat äta tre (?) julluncher eftersom hon inte klarade av att tacka nej och göra nån besviken. Sen var det Hyacinth Bucket i Skenet bedrar som bara är förskräckligt fläng och rolig.

Både Anna och jag var trötta på torsdagskvällen. Anna hade ju jobbat och jag höll mig visserligen vaken, men redan vid 19.30-tiden började jag gäspa. Jag glömde dock inte bort att gå ner i garaget och ta bort stödladdaren till bilbatteriet. Men först såg jag del två av en dokumentär om Karin och Carl Larsson. Fascinerande konstnärsliv. Det tyckte Citrus också, för hon låg på kuddar i soffan i Salen och kikade genom svansen.

Citrus på soffkuddar tittar genom svansen

Citrus tittar på Karin och Carl Larsson.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag till fredag och min tredje semesterdag i december. Jag tömde kattpottor och vägde mig, men siffrorna ville inte riktigt trilla in. Återkommer! Nån timme låg jag och försökte läsa. Tankarna gled iväg till annat.

När vi möts igen o kaffe på sängen breddare

Tankarna gled iväg under morgonläsningen…


Jag satt en stund vid datorn
innan jag städade av i badrummet, tog en dusch och tvättade håret samt körde en maskin tvätt före frukost. Frukosten bestod bland annat av en vecka gammal päronqwarj. Det var inget fel på den. Och så sopade jag och torkade golv. Sopade, sopade, sopade… Kattsand och barr var det som landade på skyffeln. Det är ett riktigt Sisyfosarbete. Samtidigt är kattsanden komposterbar och gjord på majs. Lite tänker vi allt på miljön förutom att jag givetvis källsorterar sen många år tillbaka och väldigt sällan flyger.

Frukost med adventsljusstake tänd o boken När vi möts igen

Frukost med en vecka gammal qwarj.

 

Handla middagsmat och lite mer till nyår skulle vi göra när Anna kom hem från jobbet. Det känns rätt tröstlöst det också, att handla. Allt tar ju liksom slut. Det var inte länge sen jag köpte ett storpack toapapper, till exempel. Nu ligger två rullar i botten på påsen och rasslar. I kväll kommer dock en nätshoppad leverans av underkläder till mig. Det jag ville ha fanns inte att uppbringa i city.

Det har snöat i natt, tror jag, och det snöade på förmiddagen. De som ska ploga har kört några vändor, har jag hört, men även deras jobb tycks vara Sisyfosarbete. Som mitt.

Snöiga träd Österplan

Det har snöat igen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 28 december 2023: Funderar, våndas och ett beslut taget

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!



Kära dagbok…

När vi möts igen o kaffe på sängen

Jag försökte läsa och dricka kaffe på sängen i morse, men hade för mycket att fundera över.

Det är mycket jag funderar över just nu. Hur svaret på en pluralfråga blev singularform har inget med grammatik att göra. Det bekräftar den riktning jag behöver ta. Men det är lättare sagt än gjort. Under morgontimmarna från 6.30, när jag klev upp för att ta medicin, låg jag och funderade och våndades. Ett beslut har jag i vart fall tagit idag – och det redovisas i slutet av det här inlägget. Tack mina tre musketörer för pepp och kloka ord!

Jag försökte läsa och dricka kaffe på sängen denna min andra semesterdag i december. Det gick sisådär. Så jag klev upp och… dammsög. Ja jag veeet. Städa när en har semester… Samtidigt hjälper det mig att koppla av, för jag blir stressad av en skitig tillvaro där kattsanden krasmar under tofflan.

Sen duschade jag och åt frukost och gick ner med kattskit och sopor samt ut i garaget. Gulliga M och E hjälpte mig att få till stödladdningen av bilbatteriet. Jag kände nämligen att jag inte orkade ge mig ut på en åktur idag. Det varnades dessutom för dåligt väder och halt väglag, så nä. Batteriet fick stödladdas. Och på bilden ser det ut som om jag har hål i huven. Det har jag inte – det är fågelskit från besöket hos farbror Bosse. Jag parkerar alltid under ett träd hos honom, ett träd som fåglarna använder som toalett. Nu fattar jag varifrån ordet avTRÄDe kommer…


Jag gick till Kvarnen för att handla till Anna och mig
– och till mig själv bara. Det blev ett besök på nyöppnade Normal där jag köpte hygiengrejor. Jag är en sån som gärna duschar varje dag. Därefter gick jag till Korgtassen för att köpa mat till nyår. Jag ska steka kalkonfilé och göra potatisgratäng. En flaska bubbel hade jag tänkt införskaffa också, men den fick inte plats i ryggsäcken. Dessutom vet jag inte om vi ska fira så våldsamt på nyårsafton eftersom Anna börjar jobba klockan sju på nyårsdagen, tror jag. Och själv har jag ingen lust att fira av andra skäl.

Brun skinnryggsäck

Den blev min idag!

Men nu till dagens beslut: min jobbryggsäck håller på att gå sönder i såväl bärremmar som dragkedja, främst. Jag har spanat in några svindyra, men igår såg jag en brun skinnryggsäck som jag blev förälskad i. Idag slog jag till, fast det blev inte det ursprungliga föremålet för min beundran – jag valde en rygga med större volym. Det är ju annat än bara jobbdatorn som ska få plats där. Ryggsäcken köpte jag hos Guns väskor. Det var 30 procents rabatt och så använde jag presentkorten jag fick i julklapp av Annas snälla mamma. Jag fick lägga till en nätt summa, men ändå. Utan rabatt och presentkort hade jag aldrig unnat mig denna bruna skönhet – som så många tyckte att jag var värd.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag ägna mig åt att fylla min nya ryggsäck. Katterna är i närheten och väldigt nyfikna. Lucifer slickade mest på plastpåsen till ryggsäcken, medan Citrus mera gnussade sig mot väskan. De har fått godis och vi har busat. Kanske kan jag komma till en stunds ro nu.

Lucifer och Citrus i Bokrummet

Lucifer och Citrus, två nyfikna katter.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det blir rester av julmat i kväll igen. Där fick jag så jag teg, jag som klagade på att jag inte fått äta julbord. Men nu klagar jag inte för att jag verkligen får äta det utan njuter, mest av sillarna.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdagen den 27 december 2023: Semesterdag på stan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!



Kära dagbok…

Boken När vi möts igen och kaffe på sängen

Starten på första semesterdagen i december 2023.

Idag vaknade jag väl lite tidigare än igår, dessvärre av att mitt öra blödde. Ja ja, smällar en får ta när en äter blodförtunnande. Jag måste ändå säga att jag har mått relativt bra rent kroppsligt de senaste dagarna. Givetvis kom ett litet bakslag idag. Men det var ganska litet. Själsligt har jag gjort framsteg tack vare tre goda vänner.

Jag inledde min dag med läsning och kaffe på sängen. När jag gick för att hämta påtår passade jag på att ta reda på gårdagens rena och torra tvätt. Det blev ett par vändor, men på så vis kändes det inte så betungande. En får ha sina knep. Här behöver städas också, men fan, det var min första semesterdag idag och jag fick hålla mig tillbaka allt jag kunde. Städat blev det inte! Jag behöver vila. Kattpottorna tömde jag förstås och katterna fick mat, fast det är ju nästan mest kära handlingar. Frukost åt jag vid tio-tiden och duschade gjorde jag därefter.

Filfrukost med knäckemackor och adventsljusstake o boken När vi möts igen

Filfrukost.

Det var cirka tre minusgrader och sol och jag hade gett mig sjutton på att gå ut. Eller gå ner på stan. Två saker skulle jag titta på och eventuellt köpa. Jag såg en av dem och nu funderar jag tills i morron. Är jag värd? 

Ett av ställena jag gick till var Röda rummet, ett bokantikvariat. Men kan du tänka dig, kära dagbok… Även om det kändes som om jag var i himlen köpte jag ingenting.

Vid 14-tiden strålade jag samman med E. Vi hamnade på Landings där jag vrålfikade för att motverka yrsel och illamående (!) och E nöjde sig med en latte. Ett gott samtal blev det. E är klok och jag tar emot omtanke och råd. Att E inte fastnade på bilden beror på att jag glömde fråga om tillåtelse att publicera foto.

Fika med E på Landings

Vrålfika med E på Landings.


Innan vi skildes åt testade jag en ryggsäck.
Min jobbryggsäck är på väg att paja och jag behöver en ny. Jag såg en skitsnygg i brunt skinn. Men den kostar… Så det är den jag funderar på tills i morrn. (Ingen bild för då hade jag sprungit upp på stan igen!)

Under eftermiddagen messade jag Anna som jobbade och frågade om det gick bra att äta rester av julmat idag. Jag trodde nästan det var hennes yngste som svarade för svaret var kort och koncist ”Funkar”. (Hon svarade dock på svenska.) Så vi åt lite julmat på Main Street och kanske blev det sista – eller näst sista vändan..?

Sista portionen julmat 2023 kanske

Sista (?) vändan julmat 2023?

∼ ♦ ∼

Jag har nätshoppat den andra varan jag hade tänkt handla på stan. Det är svårt att gynna cityhandeln när cityhandeln inte har de varor en är ute efter.

∼ ♦ ∼

Igår började vi se en walesisk kriminalserie på BritBox, The Light in the HallDen ska vi nog fortsätta se i kväll.

The light in the hall

En walesisk kriminalserie vi började se igår.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer