Måndag kväll den 12 februari och tisdagen den 13 februari 2024: Gala på Main Street (även om vi inte är nåt par) mitt i vintern och andra dagar

Publicerat den 13 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Inte hade jag planerat att måndagen skulle bli en galakväll, men så blev det! Jag har på min Bucket List att få vara med live på QX-galan en gång. Live blev det inte i år heller, men TV4 körde två timmar av QX-galan igår kväll. Anna och jag dukade fram goda ostar och chips och jag öppnade mitt julklappsvin så vi drack var sitt glas. Det blev riktigt festligt! Och väldigt, väldigt lustigt när konferencieren tog fram ett par som hade sämsta tänkbara platser på galan och gav dem plats vid ett av kändisborden nära scenen. Paret hette… Anna och Ulrika.

Vi såg QX-galan på TV4…
…och dukade fram goda ostar och chips.
Köksmöblemang vänt på

Anna fixar och donar på Main Street. Här har hon vänt på köksbordet, så jag fick äta frukost på annan ledd i morse.

Men livet är märkligt och Anna och Ulrika på Main Street i Uppsala är inte längre nåt par. Vi försöker dock samexistera fram till våra flyttar. Anna fixar och donar inför fotograferingen av vår lägenhet på fredag, jag gör inte så mycket för jag blir ju andfådd av det mesta som handlar om kroppsarbete. Lägenheten är redan ute på nätet som kommande objekt och enligt mäklaren, som ringde Anna igår, finns det hugade spekulanter. Men givetvis vill de se innan de bestämmer sig. Jag ville varken separera, flytta eller sälja vårt hem, fast eftersom det var vad Anna ville kan jag inte klänga mig fast. Och jag har nog förlikat mig med att det blir så här och att jag får leva resten av mitt liv ensam. En stor och fin hyreslägenhet har jag skrivit kontrakt på och, som mäklaren sa, jag kan nog fixa ett bokrum där också. Lika fint som det jag bor i just nu blir det förstås inte även om Bokrummet, som så mycket annat som påbörjats, inte blev helt färdigt. Takrosetten saknas. Sorgligt. Men nu är det som det är och jag är glad och tacksam att jag har ordnat ett nytt hem till mig som jag ska inreda alldeles själv. Det är inte det lättaste i Uppsala – om en inte vill bo i ett nybygge (och det vill jag inte).

∼ ♦ ∼

Snöig februarimorgon

Vinter igen med massor av snö.

Vintern är verkligen tillbaka! I natt hade det snöat och det snöade kraftigt i morse och under dan. När ska eländet sluta? Jag hade ingen lust att traska iväg. Promenaden tog extra lång tid, för även om jag gick genom stan var det inte plogat på många ställen. Jag blev väldigt andfådd. En cyklist drog omkull efter att just ha passerat ett övergångsställe. Det såg otäckt ut, men det var en ung man som reste sig direkt och han haltade inte ens. Vissa cyklister i den här stan gör halsbrytande manövrar i trafiken, men den här killen hade nog bara otur. Eller tur, egentligen, för han verkade ju oskadd.

Min arbetsdag inleddes med att jag tränade i skarpt läge på nya webbverktyget – jag publicerade en arbetskamrats artikel med lite extra svårighetsgrad. Det tog mig en timme och det är inte klokt. Tidigare tog det cirka 20 minuter för liknande sak. Ja ja, det kanske går snabbare ju oftare jag gör det hela. På måndag nästa vecka har jag själv ordnat en skräddarsydd kurs om två timmar med en duktig utbildare från min förra avdelning.

Helgtidningsläsning hos växeln

Omvärldsbevakning och besök hos växeln. Vilket oerhört tålamod telefonisterna har!

Två morgonmöten följde på varandra. Därefter gick jag och köpte lunch innan jag hälsade på i växeln. Vilket oerhört tålamod telefonisterna har! Folk är verkligen dåliga på att svara i sina tjänstetelefoner…

Jag passade på att läsa helgens tidningar. Det pågår en del debatter som rör till exempel universitetet och kommunikatörsrollen och det är sånt jag vill hålla mig uppdaterad om. Utöver det fick jag en rapport att plöja igår. Den ska generera i en intervju på torsdag och en artikel på intranätet. Jag har bokat in två personer för intervjun och bokat fotograf. Rapporten läste jag under eftermiddagen och därefter skrev jag några frågor till intervjun. Som vanligt tog jag lunch mitt på dan.

Jobblunch med The Great Deceiver

Jobblunch med The great deceiver till bords.

∼ ♦ ∼

Det är kväll och jag har halkat till Main Street där jag inte hittar nånting eftersom Anna flyttar runt saker, även sånt jag är rädd om (det händer ju att det går i kras här…). Jag bidrar inte mycket mer än att jag har kört några maskiner tvätt och hängt den samt startat diskmaskinen. Kvällsmat blev thaisoppa och mackor i sällskap av Lucifer. Och nu ska jag blabba med en kompis.

Soppkvällsmat med Lucifer

Soppkvällsmat med Lucifer.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… idag har det tydligen varit fettisdagen. Jag är inget fettis längre. Dessutom har jag starkt ogillat semlor i snart 50 år. 

Vykort Slemla

Slemla gillar jag INTE! Kortet, som jag fick av Anna förra året, gillar jag däremot mycket.


I morrn är det Alla hjärtans dag. Den dan har jag döpt om till Alla fjärtans dag. Jag ska inte gulla med nån utan äta middag med en kompis efter jobbet.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Trams, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 12 februari 2024: Livet blir… annorlunda

Publicerat den 12 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Hyfsat bra natt hade jag, men kramp i fötter och tår väckte mig ett par gånger. Fattar inte vad det beror på. Jag rör på mig, jag dricker mycket vatten, jag äter bananer och nötter och borde få i mig tillräckligt med magnesium… ändå krampar jag. Vid nåt tillfälle skrev en läkare ut magnesiumtabletter. Gjorde ingen som helst skillnad för mig. Jag frågade senast jag var på medicinmottagningen om krampen hade nåt med kärl eller hjärta att göra, men fick till svar att det hade det inte. Så tja… jag får leva med det. Men den som ser bra noterar att det är bananskivor i min frukostfil (in vart fall under flingorna).

Frukostbord som vägg

Banan i filen, faktiskt.

 

Frusen i orange jacka med luva selfie

Kallt i morse!

Det var kallt i morse, närmare sju minusgrader, och blåst. I vinden yrde snöflingor. Ska den här vintern aldrig ta slut? Det var ändå uppfriskande med promenaden upp till jobbet. Jag är så glad att jag även i mitt nästa liv, det vill säga efter flytten, kan promenera till jobbet. Fyra minuters längre promenadväg kan jag stå ut med. Kanske till och med förbränner ytterligare nån kalori då.

Den här måndagen var det möten möten möten. Men för min del är det rätt bra när dessa är koncentrerade runt vissa dar. Fredagar är det ofta få möten och då kan jag lägga in saker som har med privatlivet att göra och som måste ske vardagar kontorstid. Nu på fredag, till exempel, är det fotografering på förmiddagen av vår lägenhet. Då passar det bra att ta flexledigt under första delen av dan och sen jobba på distans på eftermiddagen.

Pastagratäng med kyckling lunch

Pastagratängslunch med kyckling på fatet, Lisbeth (som heter nånting heeelt annat) till höger (fast hon syns inte i bild).

Mitt på dan blev det avbrott för lunchmöte med Lisbeth, som egentligen heter nånting heeelt annat. Vi lär inte ses igen på ett bra tag och det känns fint att vi inte bara säger att vi ska ses utan att vi också gör det. Tyvärr uppskattade inte min mage pastagratängen med kyckling, men jag hann till toaletten. (Inga fler detaljer.)

Efter lunch träffade jag en mina personliga coacher. Guld-E hjälpte mig tillrätta ute i cyberspace. Tusen tack!

Och så var det ett par timmar kvar av arbetsdagen, tid som jag fördelade mellan fler möten och research. Ett nytt uppdrag har jag fått och det är att skriva en artikel om en rapport där jag ska intervjua en inblandad. Det hugger jag tänderna i under tisdagen.

∼ ♦ ∼

I kväll åt jag tomatsoppa och mackor till kvällsmat. Lite senare kan det bli en ostbit och ett glas rött. Jag har öppnat mitt julklappsvin från 2023 på luftning. Anledningen är inte att nåt ska firas utan vi ska titta på QX-galan, Anna och jag. För inte heller i år var jag där. Om nästa år vet jag… ingenting.

Tomatsoppa och mackor till kvällsmat…
Mitt julklappsvin 2023.

∼ ♦ ∼

Husrenovering St Olofsgatan

Dags att flytta snart, fast här ska jag inte bo.

Det var som om nånting hände med mig i helgen. Som att jag slutade vara offer och reste mig. Nåja, vi får se hur länge det varar, sånt kan svänga snabbt. Jag är dessutom lättpåverkad av stämningar. Men det är nog ett bra argument för att bo ensam. Då har jag bara mig själv att bli påverkad av – och så jävla intressant är jag ju inte.

Livet blir annorlunda. Väldigt annorlunda. En ny säng, till exempel, men ingen TV. Jag tänker att mitt sällskapsliv får bestå av kompisar och böcker, TV i form av Play-program via datorn. Värre då att vara utan brödrost och kaffebryggare, fast det kanske jag har råd att köpa några billiga varianter av. Familj har jag ingen och en sån kan förstås inte köpas för pengar.

Och ja. Jag har beställt elabonnemang och internetabonnemang idag också samt betalat årsskötseln för graven i Motala.

 

 

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 11 februari 2024: Säng säng säng och söndagskakor

Publicerat den 11 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Jo på Churchill Arms

Fine, omtänksamme Biografmaskinisten på Churchill Arms för några år sen. Grattis på din 33:e födelsedag!

Idag är det Biografmaskinistens födelsedag. Det känns konstigt att inte fira honom, men jag är inte medbjuden av förklarliga skäl. Men jag har skickat grattis-sms och vi ska träffas vid annat tillfälle i stället för en egen firning bara vi två. Jag hoppas verkligen att vi inte tappar kontakten trots det som sker.

Den fine, omtänksamme Biografmaskinisten, som vid flera tillfällen visat att han vet vad empati är, vill jag inte släppa taget om.

Nu tror jag att han blev firad ordentligt ändå av sin familj idag och familj är ju det viktigaste vid födelsedagar. 

∼ ♦ ∼

The Great Deceiver och bryggkaffe på sängen

Jag fick bryggkaffe på sängen till morgonläsningen.

Lustigt nog var det jag som fick kaffe på sängen idag. Eller jag fick ju gå och hämta det själv, men Anna hade bryggt kaffe så det räckte även till mig. Det var snällt, förstås, för även om pressokaffe är godare är det mickligare. Dessutom blir det kallt så fort när det står i kannan.

Jag gick och la mig vid 23-tiden igår och somnade ganska snart. Nån gång under natten vaknade jag, men sov ända till klockan fem sen. Och faktiskt lyckades jag somna om efter morgonmedicinen. Klockan var över åtta nästa gång jag vaknade. Det blev ett par timmars läsning i sängen före dusch och frukost – och renbäddning. Fast det syns nog inte, för det är likadant påslakan som jag har haft. Jag tycker mycket om det här ljusblå– och vitrandiga.

Frukosten blev lite större än igår, med fil, rostat bröd och kokt ägg. Idag behövde jag äta ordentligt för jag skulle en tur till IKEA. För ett tag sen var jag dit och provade ut säng. Idag skulle jag beställa den för leverans till mitt nya hem samt betala den. Så klart att det inte bara svider i hjärtat utan även i kassan att separera, men jag kan ju inte vara kvar i ett förhållande när den andra parten inte vill ha mig kvar och jag behöver en bra säng. Nu levereras en bra säng med tillbehör dan efter att jag har flyttat. En gavel har jag sett ut, men den får fixas vid snare tillfälle. Jag har en del planer för inredningen i mitt nya sovrum.

Ny säng är beställd, betald och bokad för leverans till mitt nya hem.
Söndagsfrukost.

Efter IKEA-besöket åkte jag och bilen till City Gross för att köpa frukosttillbehör och soppor för veckan. Jag hann till Main Street en stund innan jag traskade iväg upp till stan för att söndagsfika med två kompisar och en hund på eftermiddagen. Idag var det min tur att bjuda. Ett par trevliga timmar tillbringade vi på Landings innan jag huttrande i alltför tunn jacka och utan tröja skenade tillbaka till Main Street.

Söndagsfika på Landings med L och F

Söndagsfika på Landings med L och F, hunden låg under bordet.


Middag idag blev rester från igår. Det var alldeles för mastigt med trerätters då, så jag hade kvar mer än halva huvudrätten, det vill säga kyckling, potatis och basilikasås. Och efter det åkte strykbrädan fram. Jag strök några kläder till mig själv och gardiner till matrummet eftersom där ska vara ljust och fint inför fotograferingen på fredag. Anna satte upp dem för säkerhets skull. Annars hade det blivit för mycket att rätta till efteråt.

Gardinstrykning

Gardinstrykning.

∼ ♦ ∼

Söndagskväll och ångest? Nej, inte särskilt, faktiskt. Jag är bara trött av olika anledningar. Kakor har jag ätit, men se både äta och behålla dem går ju faktiskt inte även om det är söndagsfika. Och hjärtat det slår fortfarande, även om somliga önskar att det stannade. Pumpen har faktiskt varit ganska OK i helgen. Nu är jobbryggsäcken packad och rena kläder framtagna. Jag är redo för en ny arbetsvecka. 

På onsdag ska jag fira Alla Fjärtans Dag med en pubmiddag med en kompis. Det blir den kommande veckans höjdpunkt.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagen den 10 februari 2024: Trevlig helg, typ

Publicerat den 10 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Det finns inte så mycket mer att säga om gårdagen än det jag skrev sist. Jag gick inte ut på hela dan, jobbade mest och sen blev det kväll och ungefär som vanligt: jag och Anna åt ostar och kex och drack vin, jag åt lite choklad och avslutningsvis såg vi de två sista avsnitten av Crime på Britbox. Det gick inte att sitta uppe längre än till nånstans 22.30 för min del.

∼ ♦ ∼

The Great Deceiver och kaffe på sängen

Lördagsstart.

I morse vaknade jag strax efter klockan sex. Jag låg och drog mig en stund, men så blev det medicindags och då hörde katterna att jag var vaken. Jag klev upp och gav dem mat och fixade kaffe till mig själv. Det blev läsning och kaffe på sängen till klockan åtta, halv nio, ungefär. Vid ett tillfälle vaknade jag av en smäll. Det var ingen skjutning och inte heller katterna som busade utan Anna som hade kraschat en lykta som var min på balkongen. Jäkla trist eftersom den var en present från en god vän, men som sagt… Saker går att ersätta, människor (och framför allt förtroenden för människor) är det svårare med. 

Frukost åt jag vid köksbordet med tänt ljus. Jag var inte alls hungrig, men eftersom vi hade en hel del att göra den här lördagen behövde jag äta. Det blev fil med tillbehör.

Filfrukost i köket med The Great Deceiver

Lördagsfrukost.

Sen skulle vi då åka och lämna saker till återvinning. En del saker gick att återvinna som de var, andra behövde skrotas först.  Hela jävla hallen var full. Jag undrar hur mycket katterna fattar…

Saker till återvinning

Hela jävla hallen var full med saker som skulle återvinnas.


En kall lördag, runt åtta minusgrader och lätt snöfall, men på återvinningen gick det bra. Därefter delade vi upp ärendena oss emellan. På min lott föll att hämta helgkassarna med mat samt kompletteringshandla på Korgtassen. Anna handlade annat uppe i stan, men åkte på att att köpa lördagsgodis till mig, för hör och häpna, det glömde jag. En jädra massa kex kom jag hem med i alla fall. Och fikabröd. För sen fikade vi med kalkonsalamimacka och cookie innan vi fortsatte lördagen med rensning i köket.

En jädra massa kex köpte jag, men inget lördagsgodis.
Lördagsfika med kalkonsalamimacka och cookie.
Rensning av skafferiet

Skafferiet är rensat.

Två hemska ställen i köket skulle rensas. Vi började med skafferiet. Och här kommer ingen före-bild för det hade varit rentav pinsamt. Det blev väldigt mycket utrensat och nu får vi plats att slänga in sånt som inte ska stå framme vid fotograferingen på fredag. Vi gjorde bara en paus inför sista hyllan, som egentligen är skafferiets golv. Då tog vi påtåren av eftermiddagskaffet och Anna ringde ett samtal.

Att ha en fruktansvärd diverselåda med mest skräp i köket är väl jättevanligt? Jag har då alltid haft en och vi har en nu. Fy te rackarns så mycket grejor det låg i den! Den blev rejält utrensad, som synes, och nu har en chans att hitta nåt betydligt snabbare.

Skräplådan vräktes ut på köksbordet.
Så här utrensad blev den!

En drink hade varit gott efter detta, men klockan hade sprungit iväg så vi värmde maten. Blomkålssoppan blev jag väldigt mätt av, så halva huvudrätten, kyckling med potatis och basilikasås, sparade jag i en matlåda till i morrn, kanske. Desserten, hallon- och vitchokladpizza, och kaffe tog vi senare i Salen.

Helgens goda-menyn.
Blomkålssoppa och öl…
…kyckling, potatis, basilikasås och vin till huvudrätt.
Hallon- och vitchokladpizza samt kaffe till dessert. Lördagsgodispåsen är redo till Shetland.

Och nu återstår bara att önska alla trevlig helg. Den här dan har varit produktiv, trots ryggont som dagens krämpa. Det blir lite TV i afton, för min del Shetland, om jag kan hålla mig vaken.

Trevlig helg hjärta

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag troligen beställa en säng för leverans till mitt nya hem. Men först ska jag bädda rent den säng jag sover i nu. Kanske blir det en fika på stan med en kompis också.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 8 februari och fredagen den 9 februari 2024: Folk och saker från ett annat liv (eller två)

Publicerat den 9 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Igår kväll hann jag med att prata med en god vän från ett annat liv. Ett liv när vi stod närmare varandra och var tämligen… oskyldiga, ovetande och… tja, främst naiva. Idag vet vi bättre. Vi är vuxna, vi har passerat 60 och vi har levt merparten av våra liv. Allt fler människor fattas mig i mitt liv, så den här vännen är viktig. Det hoppas jag att hon vet!

Antikkunnig i Karlskrona 8 feb 2024

Antikkunnig i Karlskrona igår kväll.

Efter samtalet amatörvärderade jag gamla grejor från Karlskrona. Det gick ganska bra. Jag fick två stjärnor och omdömet Antikkunnig från Duo-appen på kvällens Antikrundan.

Nog borde detta ha bäddat för en god natts sömn. Det blev det dessvärre inte. Grubblerier hemsökte mig. Jag har mycket att tänka på, en hel del relaterat till idag. Sånt jag egentligen inte alls vill göra, men sånt jag måste gå igenom för att komma vidare ut i mitt nya liv.

∼ ♦ ∼

I morse var det cirkus på Main Street. Det är alltid så mycket som ska hända på fredagsmorgnar. Senare i vår blir det färre saker. Dubbla känslor, givetvis. Jag skulle duscha och tvätta håret och innan dess väga mig. När jag skulle ställa tillbaka Annas våg i sovrummet smet Citrus in dit. Det var ett h-e att få ut katten. Som pricken över i krånglade magen mer än vanligt.

Vägningen då? Jodå, jag har gått upp 300 gram i vikt sen förra fredagen och BMI har ökat med en tiondel. Muskelmassan har minskat lika mycket och fettprocenten i kroppen ökat lika mycket. Bentäthet och vattenprocenten var samma som för en vecka sen. Inte så stora förändringar trots hejdlöst svullande i onsdags.

Småsaker från kastet

Saker från det som snart är mitt förra liv.

Efter duschen startade jag jobbdatorn och publicerade en artikel med lästips. Sen borde jag ha ätit frukost. I stället tömde jag mitt kast i köket på saker från det som snart blir mitt förra liv. Jag har plockat lite till när jag har behövt resa på mig från skrivbordet.

Frukosten blev sen och lite stressig eftersom jag skulle jobba. Det var tre onlinemöten på förmiddagen. Utöver det fastställde vi datum för den skräddarsydda utbildningen i nya webbverktyget. Två timmar en måndag framöver viks till det.

Frukost med boken The Great Deceiver

Lite stressig frukost idag trots den lugna bilden.

 

Blå himmel över gult tegelhus

Utomhus hade jag gärna varit idag.

Utanför fönstret var det en sju, åtta grader kallt, men strålande sol och blå himmel. Jag satt och jobbade flitigt och hann även köra en maskin tvätt. Fast så klart hade jag kanske hellre valt att vara utomhus den här dan än göra det som var bestämt. En del av dagens möten var tuffa. Fler grubblerier… Mötet med banken gick bra och var avklarat på 30 minuter. Detta inkluderade ett telefonsamtal där jag sa upp min livförsäkring. Inte en spänn går till nån när jag dör nu – jag har varken testamente eller bröstarvingar.

Vår bostad ligger ute som ”kommande objekt”. Nästa fredag kommer en fotograf och efter det läggs lägenheten ut till försäljning. Hjärtat vill brista, men det är ju redan trasigt i det här livet. Inte troligt att det blir helt i nästa. För mig är det bara att gilla läget. Fast självklart finns det mycket jag inte gillar.

Lunch blev det mitt på dan. Den var väldigt lätt: rostad macka, kokt ägg och ett äpple hemburet från jobbet. Detta nersköljt med kolsyrat vatten och brittisk deckare. Före och efter lunchen, medan jag jobbade, hade jag herrbesök. Idag låg herrn, Lucifer, fint och stilla på sin blåa filt.

Lättlunch med brittisk deckare.
Lucifer…

Anna kom med bullar till eftermiddagskaffet och knappt hade vi svalt dem (jag glömde fota!) så kom flyttfirmans representant på ett kort besök. Jag visade runt och han fotade. Strax efter att han hade gett sig av ringde flyttfirmans administratör och så kom en ny offert. Den har jag accepterat. Det bär av från ett liv till ett annat. Den 2 maj packas mina grejor och den 3 maj går flyttlasset… Hjärtat bultar…

∼ ♦ ∼

I morrn åker vi och slänger skräp och sånt som kan återvinnas, samt rensar på Main Street. Nånstans måste vi liksom börja med slutet…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 7 februari och torsdagen den 8 februari 2024: Avdelningsdag utanför jobbet och på jobbet och det andra stället

Publicerat den 8 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Onsdagen var vikt för en hel dag med avdelningen men utanför avdelningen. Det vill säga, vi höll till på Clarion Hotel Gillet i centrala Uppsala. Supernära Main Street och hade jag varit normal i mina sömnvanor hade det gett mig en fin sovmorgon. Jag sover som bekant sisådär. Jag klev upp i vanlig tid och slevade i mig fil och läste vid köksbordet och läste såväl facktidning som bok. Kaffe bryggde jag i pressobryggaren och stressad som jag var av nån anledning brände jag mig på handen när locket till vattenkokaren föll av. I mitt inre noterade jag kaffebryggare på inköpslistan. För jag måste nog införskaffa en även om pressokaffet är mycket gott.

Vardagsfrukost med tänt ljus facktidning och boken Dottern

Vardagsfrukost med brännskadad hand.


Så gick jag upp till hotellet och konferenslokalen. Det blev en bra och lång dag, ganska utmattande för min del. Sen tycker jag att avdelningsdagar ofta kan vara bra och givande – tills man kommer tillbaka till verkligheten på avdelningen på avdelningen, så att säga. Det erfor jag idag och det sänkte mig förstås. Jag tycker nämligen också att det är ett sånt slöseri att jag ska jobba med det jag inte är bra på, rentav dålig, när dessutom mina insatser behövs inom det jag är bra på. Men jag är inte chef, jag bestämmer inte. Jag är medarbetare och måste acceptera.

Onsdagsförmiddagen ägnades åt en föreläsning om kränkande särbehandling. Föreläsaren är psykolog på vår företagshälsovård. Det var en bra föreläsning och även om den inte gav så mycket nytt gav den en del att fundera på. Som mönstret på mattan och godis. Ja jag åt hela tiden igår, kändes det som. Allt var så gott! Men ärligt, det var inte bara mönstret på mattan (nån tyckte att det såg ut som trosskydd) som jag funderade på givetvis utan det som sades. Det är bara det att en är så ovan vid att dels sitta en hel dag och dels inte jobba med det vanliga utan mest lyssna. Kanske var det just det jag blev utmattad av..?

En förmiddag om kränkande särbehandling.
MEH! Är det trosskydd på mattan???
Godis är gott.


Så blev det lunch… och då åt jag… Vegetariskt – råkost, bröd och halloumi – och dessert och kaffe… Sen blev det verksamhetsplanering. Godis och eftermiddagsfika med goda kakor. Inga stora bitar, men söta. Magen var i uppror!

Bröd och råkost…
…halloumi…
…och sött till lunch.
Eftermiddagsfika – med sött, förstås.


Men själva avdelningsdagen och verksamhetsplaneringen tillsammans med enheten var bra. Alla vid mitt bord (totalt åtta pers) var engagerade. En av oss skrev ihop anteckningar som sen skickades till avdelningsdirektören i morse.

Efter avslutad dag gick vissa vidare till annat ställe, för det var en timme ledigt fram till middagen som serverades på The Social Bar & Bistro. Jag sjönk ner i en soffa med en öl och njöt av först en ensam stund, sen av GB:s sällskap. Vi pratade vin och mat och italienskt, så då förstår du, kära dagbok, att jag var i rätt sällskap.

Efter avslutad dag sjönk jag ner i en soffa på The Social Club…
…med en öl.

Även middagen – utan tryffelsås för min del – (tack AS!) – var vegetarisk och förvånansvärt god. Jag åt upp allt. Och orkade även med kladdkaka med tillbehör. Två glas rött sänkte jag dessutom, men jag blev inte berusad. Jag var mycket nöjd, mycket mätt och mycket trött när jag lämnade hotellet och gick till Main Street.

MIddagen var också vegetarisk…
…och söt.

En stund satt jag uppe i solidaritet med Anna som väntade på kattsandsleverans, men när klockan närmade sig 22 blev det god natt för min del. PostNord kunde inte leverera som utlovat och sanden kommer visst inte förrän i morrn kväll. Jag somnade snabbt – och vaknade 23.30. Fast bara en kort stund. Under natten blev det ytterligare ett par uppvaknanden, vissa på grund av kramp, men en förhållandevis bra natt sammantaget.

∼ ♦ ∼

Domkyrkotornen ljus februarihimmel morgon

På väg till jobbet som vanligt igen i morse.

Ganska utvilad vaknade jag till torsdagen. Idag kände jag emellertid av hjärtat. Inte så mycket på väg till jobbet som på jobbet. Det kan bero på att jag blev stressad på grund av en jobbgrej. Mina chefer vill att jag ska ha typ en delad tjänst och det vill väl ingen normalt funtad arbetstagare. Men nu är det som det är. Jag är som sagt inte chef utan bara medarbetare, så jag får finna mig i det hela. Jag håller på att ordna en utbildning åt mig genom en arbetskamrat vid en annan avdelning. Det enda som normalt sett erbjuds är utbildningsfilmer på webben (funkar inte för mig) och redaktörsutbildning i stor grupp (funkar inte heller för mig eftersom jag ska vara lite bättre än alla andra – som i dagsläget är bättre än jag är eftersom de har använt verktyget betydligt mer). Ibland undrar man hur det tänks… Ja ja, jag ordnar på egen hand och känner mig optimistisk inför det.

Jobblunch med boken The Great Deceiver

En vanlig jobblunch idag.

Arbetsdagen inrymde också artikelpublicering. Jag hade intervjuat två personer vid vår engelskainstitution om deras litteraturprojekt som fick särskilda medel förra året till detta. Vidare lärde jag mig lite grejor i nya webbverktyget samt läste en del dokument, svarade på mejl och korrekturläste. Mitt på dan åt jag lunch. Tro det eller ej, men jag var hungrig idag. Tack och lov blev det en vanlig jobblunch utan sötsaker. I muggarna är det inte heller kaffe utan varm choklad (sötsaker i och för sig).

∼ ♦ ∼

Nu är det kväll och jag har nätshoppat linser och betalat en räkning samt ätit. I kväll blev det tomatsoppa och mackor. Men först fick katterna mat och sen torkade jag kattspyor. Igen. Anna hittade ytterligare en hög när hon tittade. Det är dags att prata med en kompis som har varit på läkarbesök i veckan för att kolla läget. Därefter blir det Antikrundan förstås, det är ju torsdag. Jag har rotat fram rena lakan för i helgen ska jag bädda rent. Dessvärre är alla enkelunderlakan använda som kattskydd. Ännu mer irriterande är de täcken jag nyligen slängde som nu skulle komma till pass. I mitt nästa liv ska jag fan aldrig rensa eftersom en inte vet vilka trevliga/otrevliga överraskningar som står för dörren.

Putte Pudding a k a Lucifer ska få lite extra gos. Bara för att han är så söt. Citrus är också söt, men Busan har kommit på ett sätt att ta sig in i Bokrummet när jag har stängt för… Medan jag skrev det här fick jag faktiskt locka ut dem för att få skrivro en stund.

Putte Pudding a k a Lucifer ska få extra gos i kväll av mammisen,
Busan!

∼ ♦ ∼

Dagen inleddes vid köksbordet på Main Street där jag läste de sista sidorna ur boken om den svenska dottern och folkhemmets upplösning. Bokbytet har tagit mig till 1960-talets Brighton igen och läsning på engelska.

Frukostläsning med bokbyte…
…från en bok om en svensk dotter till en bok från Brighton.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Dottern: en berättelse om folkhemmets upplösning

Publicerat den 8 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om andra delen i Folkhemmet-serien.


Lena Anderssons bok Dottern en berättelse om folkhemmets upplösningSommaren 2021 fick jag en sommarpresent av min nya chef. När nån ger mig böcker som jag inte har läst blir jag gladast. Jag blev gladast! Av chefen fick jag Lena Anderssons bok Dottern: en berättelse om folkhemmets upplösning. När jag sökte på boken insåg jag att den liksom var andra del av en serie om Folkhemmet. Första delen fick jag i julklapp av vännen FEM 2023. Den blev den första boken jag läste ut i februari 2024. Uppföljaren Dottern blev den andra.

I den här boken möter läsaren folkhemmets barnbarn, framför allt Ragnars dotter Elsa på hennes väg ut i livet. Jag får följa Elsa som barn tills hon är ung kvinna och konfronteras med de nya idéerna den här tiden. Folkhemmet börjar sakta men säkert lösas upp och dess syn på människan, samhället och tillvaron utmanas – på alla sätt och vis.

Även den här boken är intressant ur ett historisikt perspektiv. Karaktären Elsa får större utrymme än fadern i den förra boken. Del två i serien har alltså mer fokus på en person än på miljön, tycker jag. Det känns helt OK och rätt. Elsa ger sig ut i världen och det är mycket jag känner igen av dett från min egen ungdom. Till skillnad från fadern studerar också Elsa vid universitet – och Ragnar förstår inte vad hennes forskning går ut på.

Den här serien är lättläst och läsvärd. Kanske att första delen är snäppet ”bättre” i mina ögon.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Folkhemmet-serien:

  1. Sveas son: en berättelse om folkhemmet 
  2. Dottern: en berättelse om folkhemmets upplösning (läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 6 februari 2024: Den som tror att jag är lycklig…

Publicerat den 6 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Hjärta i asfalten

Mitt trasiga hjärta är stängt.

Den som tror att jag är lycklig tror fel. Men jag försöker att inte falla. Jag försöker att stå upp och ta konsekvenserna av mitt handlande. För även om det jag går igenom just nu inte är mitt val är jag givetvis skyldig till att det har blivit så här. När jag smakar på ensamheten känns den ibland inte så pjåkig – till dess att jag inser att jag verkligen är ensam. Att inte ha nån familj är emellertid nåt jag sakta har vant mig vid genom åren. Från att ha tillhört har jag både förlorat och ställt mig utanför. Till viss del kan man välja sin familj, till viss del inte. Vänner kan man välja helt och fritt. Så nu tar jag konsekvenserna av att vara inte bara föräldralös utan familjelös. Jag väljer vänner i stället. Nån ny familj är inte aktuellt att jag skaffar mig. Min resterande tid här är kort och jag tänker inte blanda in nån annan känslomässigt i den. Mitt trasiga hjärta är stängt. Måste vara stängt för att orka gå vidare.

Den som tror att jag är lycklig har fel. Men jag tror att det finns många som är mycket lyckliga nu när det blev som det blev. Skål för er! Glöm inte bort att allt kan gå i tusen bitar, dock.

∼ ♦ ∼

Kylan har återvänt. Det har blivit kallt igen. Vinter. Inte skitkallt men ganska kallt. I morse var det neråt en åtta minusgrader. Jag tände ljuset på frukostbordet mest för värmens skull – som så ofta en natt med dålig sömn. Två gånger vaknade jag och klev upp. Från klockan fyra låg jag klarvaken och spelade först ett par mobilspel och sen läste jag. Strax före klockan sex gav jag upp och klev ur varma sängen.

Kallt igen.
Ljuset värmde. Lite.
Fyrisån 6 feb 2024

Åvattnet brusade.

Vattnet i ån är inte fruset, det brusar men ser jävligt kallt ut. Precis som det var inuti mig den här morgonen. Jag hade en arbetsuppgift som jag bestämt mig för att utföra efter mitt vårdbesök för att inte bli stressad. Det spelade ingen roll, jag var spänd som en fiolsträng ändå. När jag mötte Lisbeth, som egentligen heter nånting heeelt annat, brast det bara för att hon sa att jag såg så pigg och fräsch ut. Jag är fan inte pigg och fräsch, vissa stunder står jag på kanten till ett större sammanbrott på grund av sömnbrist, kris x 2, hjärtat eller whatever. Men Lisbeth känner mig och jag var ju inte arg på henne. Vi bokade in en pratlunch nästa vecka, dan innan hennes operation.

 

Så gick jag mot utgången och mötte bästa E i trappan. Då kom nästa mindre sammanbrott. Vad händer? Fina E följer mig hela vägen till mottagningen! Vi pratar hela vägen och jag lugnar ner mig så mycket att jag orkar ge stöd, vid öppna spisen, till fina receptionisten som ville be om ursäkt för nåt som hände vid förra besöket, nåt jag inte ens noterade. På två goda samtal följde ett tredje där jag var helt i fokus och till och med fick beröm. Jag kan! Jag är stark. Men jag är också svag ibland och, som sagt, rädd för det stora sammanbrottet. Rosengången var väldigt frusen, hal och grusig idag. Lika lite lycklig som jag.

I väntrummet.
Gott samtal med receptionisten vid öppna spisen.
Frusen Rosengång.
Pastalunchrester och boken Dottern i tysta matsalen

Pastalunchrester från igår blev dagens lunch.

Samtal är emellertid utmattande. Jag blev väldigt trött efteråt och känslorna satt på utsidan. På jobbet kämpade jag med ”bakläxan”. Det var en del trixande och jag skrek på hjälp några gånger. Kanske att jag fixar det hela på egen hand nästa gång? (Stora A är nog galen på mig.)

Dagens lunch blev kycklingpastaresterna från igår. Jag värmde nere i lunchrummet och åt i sällskap med Dottern i Tysta matsalen. Men fan, Tysta matsalen är ju inte tyst längre. Man fååår prata, lite grann. Där fördes minst två konversationer och jag stod ut tio minuter.

På eftermiddagen jobbade jag med att lägga ut artiklar. Jag behöver träna på detta, eftersom jag inte fått nån utbildning. I fredags var det eventuellt jag som råkade stoppa hela artikelarkivet i papperskorgen. Allt gick att rädda dock. Dagens fadäs drabbade enbart mig själv eftersom jag raderade alla mina morgonmöten, både dem med samordnaren och dem med avdelningen… Vidare pratade jag med en utbildare och bad att få en skräddarsydd utbildning. Det skulle jag få när jag så önskar. Vilken fin service av EL!

∼ ♦ ∼

Thaisoppa och mackor tänt ljus boken Dottern

Thaisoppa passade bra denna kalla kväll.

Det blev en kall kväll, så när jag kom till Main Street micrade jag en skål thaisoppa och sörplade i mig tillsammans med två mackor. Jag körde en maskin tvätt, för det är ju så att oavsett vad som händer lever jag här och nu och kläder blir skitiga.

Igår hade vi mäklaren på besök, på fredag kommer min tänkbara flyttfirma plus att jag har onlinemöte med banken och nästa fredag är det fotografering av lägenheten. Det ska bara fungera, jag ska klara av det, komma igenom och ut på andra sidan. Men det lär bli fler sammanbrott. Tro inte att jag är lycklig.

Nån hade i alla fall piffat på Main Street. Det var inte jag. Kan det ha varit Citrus eller Lucifer? Så lite drog jag på smilbanden också denna annars tårfyllda dag.

Piff med papper.
Piffig rulle på pinne.

∼ ♦ ∼

I morrn deltar jag i avdelningsdag med efterföljande middag på kvällen. Jag tror inte att det blir nåt inlägg då, kära dagbok.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Delar av mitt horoskop, som jag läste tidigt i morse, visade sig för första gången vara rätt så på pricken…

”Det finns människor som vill göra något för dig. Känslan av att du är helt ensam är därför inte berättigad. Kanske kan du också ge en hjälpande hand oftare. […] Du är till exempel alldeles för generös med dina pengar. Innan du vet ordet av är de borta. […] Säg inte ja till allt, du kan inte splittra dig själv.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Måndagen den 5 februari 2024: Ljust..?

Publicerat den 5 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Anna Bågstams bok Fallet Mikaela

Recension i morse av denna!

Måndag, ny arbetsvecka och vinter igen. Men innan jag gick till jobbet publicerades min tidsinställda recension av Fallet Mikaela. Anna Bågstam är en författare vars namn är värt att lägga på minnet. Hon är jurist i botten, men har lagt juridiken på hyllan för att skriva kriminalromaner.

Under natten hade det snöat och marken var vit. Termometern i köket visade neråt fyra minusgrader. Jag är inte överraskad, vintern skulle återvända. Senare i veckan ska det bli ännu kallare och komma mer snö. Jag satt vid frukostbordet med ett tänt ljus, men i morse var första morgonen på flera månader som jag inte behövde sätta på mig reflexer när jag en stund senare gick till jobbet – det var ljust.

Ljus morgon, men det hade snöat.
Ljus på frukostbordet, trots ljus morgon.


Idag var det en rejäl mötesdag både på jobbet och på Main Street. Därför passade det väldigt dåligt att jag mådde illa när jag kom fram till jobbet. Jag har medicin mot illamående, men när jag kollade upp den på nätet stod det att man skulle undvika att ta läkemedlet om man har rubbad hjärtrytm… Det är precis det jag har, ju… Ett eftermiddagsmöte blev inställt, vilket var trist eftersom det var med en person jag gärna träffar privat också. Annars var det OK för mig att ta bort ett möte från kalendern så jag kunde jobba med annat. Jag hann också ringa en firma som jag kanske ska ha ett samarbete med när det är dags för flytt.

Kycklingpasta med MD

Kycklingpastalunch med M.

Mitt på dan hade jag en fin lunch med min första chef på universitetet. Såväl M som jag har sen dess bytt avdelningar. Men jag glömmer aldrig när hon ringde mig 2016 på min födelsedag och erbjöd mig en tjänst som kändes skräddarsydd till mig. Jag och Anna skålade i Gula änkan. Those were the days… Nu har vi en annan relation än chef-medarbetare och pratar bland annat mycket om böcker.

Under hela förmiddagen brottades jag med det där mer eller mindre intensiva illamåendet. Att äta nåt hjälper ibland. Idag orsakade lunchen annan output. Så ja. Nåt är inte helt OK i mitt system, det som kallas kroppen. Kycklingpastan var god och knappt hälften tog jag med tillbaka till jobbet i matlåda till i morrn. Till kvällsmat blev det därför bara ett par mackor och kaffe. Och medicin och tranbärsjuice, förstås. (Kompletterat med choklad under tiden jag skrev det här.)

Kvällsmackor kaffe medicin och tranbärsjuice

Mackor, kaffe och medicin samt tranbärsjuice till kvällsmat.


Eftermiddagen flöt på, jag har fått en del uppgifter som innebär att jag får jobba med det nya webbverktyget. Det blir bra träning för mig de kommande dagarna. Utom på onsdag, för då har vi avdelningsdag hela dan och middag på kvällen.

I morrn är det tisdag och jag ska på ett besök i vården, denna gång till min husläkarmottagning. Det känns OK.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet fick jag skena till Main Street fort som attan. Mäklaren hade tackat ja till en av våra föreslagna tider och det var just i kväll klockan 17. (Kanske inte den bästa kvällen för detta, för i morse vaknade jag klockan fyra. Men, men, sova får en göra i graven.) Nu var mäklaren väldigt punktlig och efter en dryg timmes sittning kändes det OK. Mäklaren gjorde ett bra intryck. Jag fick tillfälle att fråga om sånt jag funderade på. Utöver det ska mäklaren kolla en flyttfirma där jag eventuellt kan få rabatt och lite annat. Den andra flyttfirman jag har på gång känns en aning seg. Jag får liksom inget säkert besked om hembesök och om det blir av ska de efter det kanske skriva en ny offert. Nu har jag tid på mig, men ändå. Ibland undrar man om firmorna vill ha jobb eller om de bara lämnar offerter ändå. De borde vara måna om att redan från början göra rätt och lämna klara besked.

Mäklaren hade en massa positivt att säga om vår lägenhet och tror att den kan bli såld, kanske med en liten vinst. Det är jag inte så säker på. Men det viktigaste är att den blir såld och att vi båda hittar var sitt nytt hem. Vi börjar med att lägga ut den som kommande objekt. Fotografering är också på gång. Ett alternativ, om lägenheten inte blir såld, kan vara… uthyrning ett tag. Det ser lite ljust ut, vill jag tro.

Uthyrt på affärslokal Stora torget

Kan uthyrning vara ett alternativ?

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Recension: Fallet Mikaela

Publicerat den 5 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en ny kriminalroman.


Anna Bågstams bok Fallet MikaelaEn fredag i januari 2024 hittade ett spännande bokpaket fram till mig. Med både krossat och omstartat hjärta blev jag på lite bättre humör. Tack Norstedts förlag för recensionsexemplar av Anna Bågstams bok Fallet Mikaela, den andra i hennes Pegasus-serie.

Leon, 23 år, sitter häktad, misstänkt för att ha mördat sin flickvän. Den 18-åriga Mikaela knivskars till döds i TV-rummet hemma hos Leon. Bevisningen mot honom är stark, men hans mamma. övertygad om att sonen är oskyldig, tycker inte att nuvarande advokat gör tillräckligt. Hon vänder sig till den nystartade advokatbyrån Pegasus. Advokaten Lydia och henns biträdande jurist Alex hittar oväntade spår och börjar undra vad som hänt. Men om det Leon inte är skyldig, vem har i så fall mördat Mikaela?

Persongalleriet i den här boken är inte så stort och det tycker jag är bra. Det gör berättelsen mer överskådlig. Att det är avskalat gör också att det blir tempo. En modern kriminalroman som är bra ska ha ett ganska snabbt förlopp, enligt min mening. Det har denna. Karaktärerna skildras inte så detaljerat och ingående. Detta till trots får jag bra bilder av hur personerna ser ut och hur de är. Miljön är Stockholm och det kan väl vara liiite trist att det så ofta i spänningsromaner är just det.

Även om karaktärernas privatliv också är delar av det hela tar dessa inte över, tack och lov. Samtidigt är det ganska vanliga sidoteman som jag kunde ha klarat mig utan. Men ändå. Den här boken är spännande.

Som vanligt gissar jag på motiv och mördare. Jag gissar… helt fel. Och det i sig ger pluspoäng.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Pegasus-serien:

  1. Hemligheten
  2. Fallet Mikaela (läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer