Tisdagen den 27 februari 2024: Det nästan normala läget i Mellanlandet

Publicerat den 27 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Citrus på röda pläden

Citrus fick ligga på min pläd.

I morse funderade jag över det nästan normala läget. Eller läget i Mellanlandet, det mellan då och det som komma skall. Det jag vet är då, det jag känner är nu och det jag inte vet så mycket om är det som blir sen. Igår kväll, till exempel, öppnade jag dörren till Bokrummet så att Citrus fick komma in. Hon ville ha godis och hon visste precis var det finns, i vilken låda i skrivbordet, trots att skrivbordet är vänt på. Hon snodde sen runt lite, försökte hitta nåt bra ställe – och så landade hon på min pläd på sängen. Där har ingen katt legat tidigare. Men nu fick hon. Vi befinner oss ju båda i det nästan normala läget. Då får även Mammisen bjuda på lite snällhet. Pläden går alltid att roll sen för att få bort katthår. Lustigt nog hittade jag knappt nåt när jag sen gjorde det.

Frukost med boken Dockan o tänt ljus

Vardagsfrukostmys.

Vardagsfrukost… Jag tänder ljus och läser till frukostfilen i syfte att skapa nån sorts mysig stämning. Katterna kommer inte på vardagsmorgnarna. Då har de fått sin frukost och ligger och sover nånstans. Den här tisdagsmorgonen hade de ätit rätt bra i sina skålar, så jag fick i uppdrag att pytsa upp en påse kattmat till innan jag gick till jobbet.

Det var en disig morgon med temperatur runt nollan och lite halt. Jag gick vintervägen till jobbet. Passerade i gångtunneln under byggnadsställningarna till ett hus på S:t Olofsgatan. Det blev en ganska behaglig promenad ändå.

 

Gångtunnel under byggnadsställninar på hus St Olofsgatan

I Mellanlandet?

På jobbet är folk väldigt pratiga just nu. Mina närmaste arbetskamrater kan jag be vara lite tysta, det är värre med andra som pratar mycket och gärna när jag har min bästa skrivtid. Just nu förbereder jag två artikeltexter. Det går sisådär. Av nån anledning känns det inte som nåt nästan normalt läge. I natt sov jag rätt bra och slapp till exempel kramp. Det borde ha gjort mig energisk på jobbet, dessvärre blev det inte så. Jag känner mig trött och slut och ganska orkeslös. Tror nog jag skippar AW helt och hållet den här veckan. På torsdag är det dessutom Antikrundan från Motala igen och det vill jag inte missa. Ja, jag är fan tråkig. Men jag är också rätt sjuk. Det är som om jag inte riktigt fungerar ibland. Jag känner mig seg och har svårt att komma till skott. Så var det inte tidigare. Då var jag full av liv. Men den senaste tiden, de senaste åren har jag blivit… gammal..?

Lunch tog jag mitt på dan och idag var jag hungrig trots att jag hade ätit varm mat, sallad och knäckemackor till kvällsmat igår.

Jobblunch med boken Dockan

Jobblunchen var efterlängtad idag.


Lite fick jag i alla fall gjort den här dan på jobbet. Jag har förberett en intervju och en kortare text till ett bildreportage och jag bokar in tider för nya intervjuer. Som vanligt blev det en del möten, såväl planerade som spontana. Vi pratar som sagt mycket på mitt jobb – och allt prat är inte av ondo. Det är bara det att jag är väldigt känslig för babbel när jag ska skriva.

På eftermiddagen roade jag mig med att ringa banken om bolånen. Tidigare har jag aldrig reflekterat över vilken tid en viss dag i månaden de dras. Nu blev jag lite fundersam eftersom vi delvis har bytt återbetalningskonto. Allt var dock OK och jag fick en ungefärlig tid när lånen skulle dras.

∼ ♦ ∼

En nästan normal dag i Mellanlandet avslutades med att Anna och jag åt fisksoppa med bröd tillsammans till kvällsmat. Anna hade slutat tidigt idag och varit och handlat samt fixat en del i badrummet. Själv körde jag en maskin tvätt och plockade ur diskmaskinens rena disk nu i kväll. Mitt bidrag till det allmänna.

Bröd fisksoppa och vatten

Bröd och fisksoppa till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

Den här tisdagen har jag fått må bra hela dan och inte haft ont även om jag har blev så trött att det kändes som om jag tog slut. Det berodde nog på att jag sov för lite natten till måndag. Den gångna natten sov jag som sagt bra och givetvis hoppas jag att jag får sova tillräckligt i natt. Hjärtat tackar mig för varje vilostund. Vila ska jag också göra nu, men i vaket tillstånd i fåtöljen med min bok på gång. Det är ett väldigt normalt läge.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag har jag fått rådet att

” […] kliva ner från dina höga hästar och sätta dig på samma nivå som de andra i din omgivning. Det finns annars en viss risk för att din omgivning ska tröttna och ta avstånd från dig vilket vore lite dumt med tanke på den känslomässiga sinnesstämning som du befinner dig i just nu. […]

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 26 februari 2024: Mindre, rentav allt annat än, ensam

Publicerat den 26 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Böckerna Där du en gång gick och Dockan

Bokbyte från relationsroman av författare från mina hemtrakter till en isländsk författare.

Igår eftermiddag och kväll var jag trött. Jag gick och la mig klockan 22 efter att ha suttit och läst, mobilsurfat och gäspat. Somnade så fint – för att sen vakna nånstans mellan klockan två och halv tre. Det gick inte att somna om. Tankarna malde. Jag försökte trötta ut mig genom att läsa, gå upp en stund, spela mobilspel med mera. Inget funkade. Så när det var dags att kliva upp i morse 6.15 var jag sur och trött.

I vart fall läste jag ut relationsboken av författaren från mina hemtrakter. Bokbytet gick till den första bokreaboken 2024. Jag insåg att jag behövde nåt riktigt ruskigt och valde denna isländska psykologiska kriminalroman. Böcker gör att en känner sig mindre ensam – även nattetid.

Ute vräkte regnet ner. Jag intog frukost i köket med tänt ljus och hoppades att regnet skulle sluta tills det var dags för mig att gå. Det gjorde det inte. Så i stället för gympadojor fick jag ta paraply – och mina vinterboots. De senare står i alla fall emot regn, vilket gympadojor inte riktigt gör.

Frukost vid köksbordet med boken Dockan

Frukost med tänt ljus och isländsk spänning.

 

Februarimorgon med is och sol

Solen dök upp.

På vägen till jobbet mötte jag Den pigga brunögda. Och strax upphörde regnet och solen dök upp när jag gick genom Odinslund. Typat! Att släpa på paraply när en ska hem och det inte regnar är aldrig kul. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det var mötet med Den pigga brunögda som gjorde att solen kom fram. Hon liksom glittrar och fast vi aldrig har sagt mer än ”hej” och ”god morgon” gör hon mig så glad – även när tillvaron har varit svart eller skakig.

Arbetsdagen – för det var ju till jobbet jag var på väg – blev en ganska typisk mötesrik måndag. I vissa konstellationer är det lite väl pratigt och jag blir väldigt trött när flera pratar mycket och samtidigt. Jag trivs bäst när jag får skriva, ensam.

Jobblunch med macka yoghurt varm choklad och boken Dockan

Annorlunda jobblunch – kolla brödet!

I vart fall har jag ett spännande jobb på gång om en digital utbildning. Man gör kursen i sin egen arbetsmiljö, men använder modern teknik för att fejka vissa saker. Tanken är att det ska bli en sorts bildreportage. Kul att göra nåt annorlunda! För detta bokade jag in fotograf med flera. På den arenan blir jag allt annat än ensam…

Lunch blev det som vanligt mitt på dan – och även den var annorlunda. Den som tror att mina jobbluncher innehåller samma saker varje gång tror fel. Jag försöker variera efter bästa förmåga. Och förmågan när det gäller jobbluncher ligger mest hos restaurangen i huset där jag jobbar. Annorlunda idag var brödet – ett härligt grövre bröd i stället för den skumgummiliknande vallmofrallan. Men jag höll på att ta en surdegsbulle med ost och skunka – mackan var felmärkt och det angavs bara ost. Inte så bra, eller hur..?

Ostpaj sallad ostknäcke vatten

Kvällsmaten blev delvis rester från igår.

På eftermiddagen arbetade jag med en del smått samt hade en avstämning. Plötsligt hade klockan sprungit förbi 16 och en tjugo över traskade jag till Main Street.

Vi hade ostpaj kvar från igår. Anna kompletterade den med grönsallad, knäckemackor och ost och vi åt tillsammans. Jag blev ordentligt mätt.

Efter maten satt jag en stund vid datorn. Räkningen för graven i Norrköping hade kommit, så den betalade jag eftersom jag inte kan sköta den på distans.

Kvällskaffet står jag inte över på vardagskvällarna eftersom jag inte dricker jobbkaffe på dan.

∼ ♦ ∼

Den gångna natten klapprade hjärtat rejält när jag inte kunde sova. Eller så uteblev sömnen för att hjärtat klapprade rejält. Det blir nog bra att ta EKG om ett par, tre veckor för att kolla läget. I vart fall vågade jag mig på att mäta hjärtfrekvensen på seneftermiddagen. Jag blev glatt överraskad. Lite fladdrig var den, men pulsen låg på en bra nivå, 71.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag tycker inte om att vissa cyklister cyklar på trottoarer och gågatan.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Där du en gång gick

Publicerat den 26 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en relationsroman IGEN.


Marcus Jarls bok Där du en gång gickDen allra sista julklappsboken jag fick 2023 öppnade jag i den rätt trista och gråa månaden februari. Boken fick jag av vännen FEM och författaren, Marcus Jarl, är från mina hemtrakter. Precis som jag har han flyttat till storstan. Marcus Jarl valde Stockholm, jag Uppsala. Bokens titel är Där du en gång gick.

Marcus Jarl fick pris för Årets feelgood 2021 för boken Dina färger var blå. Samtliga böcker han skriver är inte bara feelgood utan relationsromaner som känns väldigt äkta. För allt i en så kallad feelgoodroman är inte bara bra – där finns även doser av feelbad.

 

Bella Friberg i Linköping är huvudperson i Där du en gång gick. Hon är ganska trött på sitt liv och när hon får ett erbjudande om jobb i Stockholm tackar hon ja. Bella verkar ha tur och hittar inte bara en drömlägenhet utan även en drömkille. Niklas är faktiskt den förra ägaren till lägenheten. Men ganska snart blir det komplikationer. Vad är det Niklas vill ha – Bella eller sitt gamla liv tillbaka? Bella får veta varför Niklas behövde sälja och tvingas därmed brottas med hans förflutna – och sitt eget…

Den här romanen känns betydligt mer ytlig än de andra jag har läst av författaren. Bella som person känns också väldigt ytlig. Hon har tur i karriären, men otur i kärlek och hon använder sin humor i stället för att ta tag i vissa saker. Det blir lite av en clash för mig när hon går på visning och får det nya hem hon önskar – hon har för övrigt ett arv som betalar lägenheten. Det handlar mycket om inredning och en del om vad sociala medier kan ställa till med.

Vissa ställen i boken är inte riktigt bra skrivna rent språkligt. En redaktör borde ha pekat ut upprepningar av ord i samma mening, exempelvis ”ändå-ändå”. Det är en typisk miss en gör när en har jobbat med en text och blir blind för sina misstag.

Ungefär halvvägs i boken blir jag lite överraskad, även om jag nästan gissade rätt. Men det är som om den här boken inte riktigt når upp till de andra av författarens böckers höjder.

Toffelomdömet blir trots det högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 24 februari och söndagen den 25 februari 2024: Spruckna ägg, var sitt halvt hjärta och köpepaj – husmor slår till!

Publicerat den 25 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Jag vet inte vart min första lediga dag i veckan, lördag, försvann, men plötsligt gick solen ner. En hel del hade jag hunnit – och ändå inte. Men ja ja, jag får vara nöjd att jag står på benen och att jag klarade att bära upp saker på vinden tre vändor i alla fall. Och tvätta. Och betrakta solnedgången. Den var vacker igår.

Solnedgång 24 feb 2024

Vacker solnedgång igår.


När Anna återvände från kattväkteriet satte frosseriet igång. Vi åt trerätters som planerat: fisksoppa, röding och kladdkaka med vit choklad och bär. Till det drack vi ett rieslingvin.

Fisksoppa till förrätt…
…och röding till huvudrätt.
Billigt och inte så starkt rieslingvin till maten..
Kladdkaka med vit choklad och bär samt kaffe i Salen till dessert.

TV:n stod på, men jag läste en del. Shetland missade jag inte förstås. Till det intogs bland annat ostbågar. Kände mig som en superhjälte, verkligen.

Superhjälte ostbåge

Kände mig som en superhjälte!

∼ ♦ ∼

Halvvägs i boken Där du en gång gick o kaffe på sängen

Söndagsstart. Jag är mer än halvvägs i boken nu.

I natt var det kramper igen i fötter och ben. Jag blir tokig och jag fattar verkligen inte vad det beror på. Det är nåt jag tog upp med min medicinläkare, men han hade inget svar mer än att det nog inte hade nåt med hjärtat att göra. 

Söndagen bjöd på omväxlande mulet väder, lite regn, några glimtar sol och ett par tre plusgrader. En rätt trist dag. När Anna hade gått iväg till katten tog jag med mig kaffe in till Bokrummet och låg och läste nån timme, en och en halv. Boken jag läser överraskade mig äntligen, men…  I vart fall är jag mer än halvvägs in i boken nu. Jag har inte haft koncentration – eller riktigt tid – att läsa den här helgen.

Citrus vid frukostbordet

Vad blir det till frukost?

Det var underbart skönt att duscha. Igår blaskade jag bara av mig i handfatet och jag kände mig skitig av att bära en massa grejor. Till frukost kokade jag ägg. Det gick väldigt dåligt, så jag undrar hur det ska bli med matlagningen framöver… Ett ägg sprack i kastrullen och det andra ägget sprack också när det var kokt – jag tappade det på bänken. Sen glömde jag ställa timern, så jag fick höfta lite. Citrus var emellertid förväntansfull och satte sig vid köksbordet. Den lilla lär jag sakna! Kolla in det sneda leendet på kissan.

 

Så småningom kom Anna och jag iväg på några ärenden. Jag var jättetrött och när vi återvände till Main Street blev det fikapaus med tilltugg. Var sitt pecanwienerbröd och var sin halva av ett vaniljhjärta. Efter detta orkade jag dammsuga Bokrummet, hallen, köket, katternas toalett och Salen. Inte jättenoga, men good enough. Och så strök jag några tischor, en tröja och en skjorta.

Fikapaus med tilltugg…
…gav ork till bland annat strykning.

Somliga passade på att vila ordentligt på sofflocket med den gosiga magen i vädret.

Lucifer på rygg på filten i soffan

Lucifer på sofflocket med gosmagen i vädret.


Till söndagsmiddag köpte vi ostpaj som vi åt tillsammans med en grönsallad. Det blev var sitt glas riesling till. Inget mer fancy än så, men lagom. Och det blev en bit kvar till i morrn. Ingen av oss har lust att laga mat just nu. Vi pratade i alla fall om att göra libapizza i veckan.

Ostpaj sallad och ett glas riesling

Fancy söndagsmiddag – ostpaj och sallad och ett glas riesling.

∼ ♦ ∼

Söndagen försvann lika snabbt som lördagen. I morrn är det vardag igen och arbetsdag. Jag har tagit fram rena kläder och packat jobbryggan. I veckan kan det bli en och annan AW med jobbet, det beror på orken. Och så laddar vi förstås för söndagens visning.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett vitt vin: Catch & Release Riesling 2021

Publicerat den 25 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ytterligare ett tyskt vitt vin.


Catch and release riesling

Billigt och inte så starkt.

På lördagskvällen komponerade Anna och jag en egen trerättersmiddag, baserad på Korgtassens helgkasse. Anna köpte fisksoppa, röding och en kladdkaka med vit choklad och bär. Till detta serverade hon ett rieslinvin, Catch & Release Riesling 2021. Lustigt nog har vi tidigare druckit Catch & Release sauvignon blanc 2017.

Det här vinet är både billigt, 81 kronor, och har låg alkoholhalt, endast 9,5 procent. Sockerhalten, däremot, är ganska hög, 2,4 gram per 100 milliliter.

Vinet är tyskt. Druvan passar till såväl torra viner som söta. Catch & Release Riesling anges vara inte så sött eller fylligt, men med hög fruktsyra.

Systembolaget tycker att vinet ska serveras väl kylt till rätter av fisk eller skaldjur eller till sallader. Vi åt alltså fisksoppa och röding, vilket ju var rätt, dårå.

Vad skriver då Systembolaget på sin webb om vinets doft och smak?

”Fruktig, något blommig doft med inslag av gröna äpplen, honungsmelon, fläder och citrus. […] Fruktig, något blommig, mycket frisk smak med liten sötma, inslag av gröna äpplen, honungsmelon, fläder, krusbär och citrus.

Jag tyckte att vinet kittlade ungdomligt på tungspetsen, men att det var ganska sött. Det var samtidigt fruktigt och citrus var tydligt i såväl doft som smak. Vinet passade utmärkt till den mycket krämiga fisksoppan och den lite feta fiskrätten – det var örtsmör och romsås till.

Nån vitvinskännare är jag inte, men vinet passade väldigt fint till maten. Det var ganska bra också att det inte var så starkt.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

 

Livet är kort.

Publicerat i Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 23 februari och lördagen den 24 februari 2024: Byyyst med grejor

Publicerat den 24 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Fredagskvällen tickade på. Jag var trött, men höll mig vaken ända till nånstans runt 22.30. Då kroknade jag rejält. Vi såg ett par avsnitt av Nora Sand på TV4 Play, men av nån outgrundlig anledning laggar alltid den kanalen så tittandet drog ut på tiden. Men kroknandet kan också ha berott på att jag drack ett och ett halvt glas bombvin till fredagsmiddagen, ostbricka med kex, druvor och fikonmarmelad. Eller så berodde det helt enkelt på att jag bara hade sovit tre timmar natten innan. Natten till idag sov jag dock rätt bra, även om jag vaknade med kramp i fötter och ben flera gånger. 

Ostbricka vin och boken Där du en gång gick

Fredagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Boken Där du en gång gick och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Den här helgen var det bestämt att vi skulle greja en del inför nästa helgs visning av lägenheten. Själva grejandet bestod främst i att bära upp saker från framför allt klädkamrarna till vinden och att skura kakel. Anna lyckades också klämma in att vara kattvakt på annat håll, så när hon traskade iväg för detta låg jag och läste och drack kaffe på sängen en timme innan jag klev upp.

Sen började jag riva ut saker. Det var rätt byyyst med grejor, men jag gjorde så att jag släpade ut allt i hallen. Två vändor upp till vinden hann jag fixa innan Anna kom tillbaka. Hon hade köpt med sig fisksoppa, middagsfisk, dessert och vitt vin till kvällen på vägen hem. Nästan bara att värma maten och koka lite potatis, vilket ju är perfekt när en grejar.

Byyyst…
Jag bar ut grejor i hallen.
Jag bar ut lite fler grejor i hallen…


Resten av sakerna hjälptes vi åt med att bära upp och trycka in i vindsförrådet. Så småningom ska det förstås rensas där uppe, men det är ju lite svårt när där är fullt av grejor i den lilla gången som tidigare fanns mitt i förrådet. En hel del saker där uppe är Annas barns också och de grejorna gör ju inte jag nåt åt mer än blänger på eftersom de tar upp plats. Efter detta var det dags att äta frukost för att få upp blodsockret och inte vara så grinig för min del.

Lördagsfrukost

Lördagsfrukosten fick upp blodsockret och ner grinigheten.


Därefter var det min tur att handla. Jag motionerade bilen och for ut till ICA Maxi i Gnista för att köpa lördagsgodis, men också annat som behövdes på Main Street. Jag var borta lite över en timme – och tänk! Jag glömde köpa fikabröd!!! Anna plockade ur ren disk ur diskmaskinen jag hade startat och skurade kakel medan jag var iväg och var lika fikasugen som jag. Därför gjorde jag två flugor på smällen och skrev ett meddelande till dem vars hem jag ska överta i maj. Det var min kompis H som tyckte att jag kunde skriva en lapp till dem och inte plinga på. H är klok! Jag skrev, tog lappen och gick bort till mitt blivande hem och stoppade i postfacket. På vägen tillbaka slank jag in på Butiken på hörnet och köpte go-fika. Det var vi värda! Under tiden körde vi tre maskiner tvätt uppe i lägenheten också. Tvättmaskin i badrummet är nåt jag inte har i mitt nya hem – till att börja med. Jag tror att det blir en inköpt ganska snart.

Lördagsfika

Lördagsfika av den goda sorten.

Magen samarbetade inte efter fikat, men det klart, äter en sånt som är mindre bra förstår jag protesten. Lördagsmiddagen lär bli desto bättre. Samtidigt finns förstås lördagsgodis. Nej, jag är inte alltid snäll mot min mage. Hjärtat har dock fungerat bra idag med tanke på att jag har gått några vändor i trappor och burit.

I kväll blir det inte bara fiskmiddag utan givetvis Shetland på TV. Jag tänker läsa en del också. Planerna för i morrn är att Anna och jag ska åka och köpa ljus till visningen tillsammans samt att Anna ska köpa kattmat.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… somliga har busat sig trötta. Lucifer smet in i Bokrummet tidigare på dan. Jag fick ta Anna till hjälp för att locka ut honom. Sen la han sig på sin filt i soffan och vilade. 

Lucifer på sin filt i soffan

Lucifer vilar.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 22 februari och fredagen den 23 februari 2024: Två stjärnor, en gyllene kula, men utebliven sömn och ovanligt lugnt

Publicerat den 23 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Torsdag kväll… Jag ringde Annas snälla mamma två gånger. Första gången var det inget svar. Ibland vet jag att hennes telefon krånglar, för när jag fick tag i henne sa hon att hon hade varit hemma hela kvällen. Ja ja. Jag fick tillfälle att gratta på födelsedagen och hoppades att innehållet i paketet från mig som jag skickade med Anna funkar. (För den som är nyfikis köpte jag några specialpennor och sudd.)

Antikkunnig i Stockholm 22 feb 2024

Antikkunnig i Stockholm igår.

En stund försökte jag koppla av med sudoku och choklad. Det gick inget vidare – med sudokut. Chokladen försvann i ett nafs.

Klockan 20 stängde jag ute världen och fokuserade på Antikrundan från Stockholm. Som alltid amatörvärderade jag i Duo-appen från fåtöljen. Jag fick två stjärnor på diplomet och omdömet antikkunnig. Den här gången var det svårt. Några fullpoängare tog jag, men gjorde en del värderingar totalt åt skogen vilket gav noll poäng.

∼ ♦ ∼

Jag vet inte om det var chokladen eller att jag drack kaffe på kvällen. Sov gjorde jag inte i natt, nästan. Eller jo, en tre timmar blev det ungefär, mellan klockan två och fem. Det var fruktansvärt irriterande och givetvis har jag varit astrött idag, känt mig nästan som bakis. Vid 5.30-tiden klev jag upp. Det hade varit sämre om jag lyckats somna om då.

Selfie regnblöt 23 feb 2024

Mängden vatten utomhus hade ökat…

Fredag innebär vägning. I morse var siffrorna konstiga. Trots att jag har ätit varm lunch, middag på lokal och choklad i veckan har jag gått ner 600 gram. Fettprocenten har emellertid ökat med 2,6 procent och muskelmassan har minskat med 2,5 procent. Bentätheten har minskat en tiondel. BMI har minskat två tiondelar. Mängden vatten i kroppen var 1,7 procent lägre än förra fredagen. Konstiga siffror, alltså.

Mängden vatten utomhus hade i vart fall ökat. Mot slutet av morgonpromenaden till jobbet började det regna blött och kallt så det sved i pannan.

Idag hade jag bestämt mig för att ta min gamla promenad till jobbet för att fota den gyllene kulan på Gustavianum. Vackert! Byggnaden i övrigt har fortfarande byggställningar, men till sommaren ska museet öppna igen. (Notera att jag kan stava museum i bestämd form korrekt, det vill säga utan akut accent.)

Kulan från S:t Eriks torg…
…och från Odinslund.


På avdelningen på jobbet var vi inte många på plats – jag, G, C, J , H,  avdelningsdirektören och några till. En hel del hade tagit ledigt denna sista dag av Uppsalas sportlov. Nästa vecka har Stockholm och Gotland sportlov, så gissningsvis är andra arbetskamrater lediga då. Det var lugnt bort i mitt hörn och jag hade två Zoommöten på raken innan jag jobbade med annat. Idag skapade jag ett utkast av en artikel för intranätet, en artikel som ännu saknar foto, bland annat. Lite småplock med diverse blev det också både före och efter lunch. Jag fick mycket gjort idag för att det var så lugnt och tyst. Ovanligt! Lunchen var också ovanlig. M i restaurangen hade gjort så goda ostmackor att jag åt två i stället för en skumgummimacka och ett kokt ägg.

Lunch med ostmacka yoghurt varm choklad boken Där du en gång gick

Ovanligt lugnt på jobbet idag – och ovanlig lunch.

På eftermiddagen slog vädret om. Det blev sju grader varmt och solen tittade fram, men det blåste ganska hårt. Jag fick en aning om vår och kan inte annat än fundera över hur min vår 2024 blir med alla förändringar. Hur påsken blir, hur födelsedagen blir, hur sen sommaren och semestern blir. Ensam stavas med stort E.

∼ ♦ ∼

Morellino di Scansano riserva

En italienare ur specialsortimentet köpte jag i kväll, men den flaskan ska sparas i vinskåpet.

Efter jobbet var jag och handlade. Anna och jag kom överens om att äta kex och ostar, så det plus lite annat som behövdes har jag köpt samt en flaska bombvin och en flaska ur specialsortimentet att sparas i vinskåpet. På Kvarnen träffade jag en nuvarande granne och en blivande granne och så min fina samtalskontakt. Anna är iväg och är kattvakt en stund, själv vaktar jag hennes katter som är otroligt busiga. Jag är väldigt trött och ska vila en stund och kanske läsa lite innan middagen.

I morrn ska jag plocka fram sånt som ska upp på vinden och börja bära upp. Det är mest några av mina grejor som ska upp för att bo där tills visningarna har varit.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 22 februari 2024: Energi trots det gråa

Publicerat den 22 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Så mycket mer hände inte igår än det jag skrev om i gårdagens inlägg. Jag var rädd att jag skulle bli sjuk, få ont och bli väldigt trött. I stället fick jag energi av middagsträffen med Biografmaskinisten.

När jag gått och lagt mig summerade jag dan som en av de bättre. Och innan jag släckte läste jag de sista sidorna i den franska relationsromanen och bytte den julklappsboken med den sista julklappsboken från 2023, också den en relationsroman, men av en svensk författare. Jag har bara läst lite grann i den senare hittills. Den verkar riktigt bra den också. Tack till givarna, det vill säga Anna respektive vännen FEM!

Böckerna Färskt vatten till blommorna och Där du en gång gick

Bokbyte från fransk relationsroman till svensk, från julklappsbok till julklappsbok.

∼ ♦ ∼

Torsdagen började (det höll i sig) grått och trist. Jag tände som vanligt ett ljus i stumpstaken på köksbordet till frukosten. Notera att jag kom ihåg att släcka det också. Katterna hade fått mat av mig redan klockan fem, men Citrus var inte nöjd så hon fick en påse annan sort. Lucifer blev extra nöjd eftersom han då även kunde äta ur sin systers matskål. För egen del åt jag fil med tillbehör.

Frukost med tänt ljus o boken Där du en gång gick

Frukost med tänt ljus och ny bok.


Även idag var det lite disigt. Jag hade gärna velat gå min gamla väg till jobbet, men det är halt fläckvis och jag får inte ramla på grund av strokerisken och att jag äter blodförtunnande (inte så bra om jag blöder då). Skälet var att jag ville fota Gustavianums kula som nu är nyrenoverad och glänser som en gyllene boll mot den gråa februarihimlen. Bästa läge på min vinterväg visade sig vara mitt på ett övergångsställe – och där stannar en inte gärna i rusningstrafik. Det fick bli en dålig bild tagen genom jobbfönstret.

Gustavinum skymtar mellan Carolina och domnkyrkotornen.
Knoppen är renoverad och glänser som en gyllene boll.


Den här torsdagen hade jag flera möten. Det viktigaste låg precis i slutet av dan. Det var därför bra att jag bokade in en rejäl lunch med en arbetskamraten C på avdelningen. För min del blev det vegetarisk lasagne, oliver, tomater och ett par bröd. Lasagnen var sisådär. Pratet var viktigare och det berörde såväl privatliv som jobb.

Lunch med C

Rejäl lunch – vegetarisk lasagne – med C.

Under dagens sista möte kände jag att vi alla deltagare inte riktigt förstod varandra. Jag kan bara hoppas att det blir klarare med tiden. Annars blir det problem.

∼ ♦ ∼

Kvällsmat med kaffe tre mackor tänt ljus o boken Där du en gång gick

Kvällsmat, lite enklare än igår.

På Main Street gav jag katterna mat innan jag fixade pressokaffe och mackor till mig själv som kvällsmat. Katterna fick komma in i Bokrummet och levde rövare, det vill säga lekte en variant av Hela havet stormar i kombo med Skeppsbrott. Mammisen fick ryta lite.

Nu ska jag ringa Annas snälla mamma som fyller år. Present skickade jag med Anna som skulle dit på dan idag. Sen blir det Antikrundan och då är jag okontaktbar för omvärlden. Fast jag får energi av det. Nåt roligt i det gråa.

 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Idag är det nån som tycker att jag ställer höga krav på mig själv och som menar att jag är kär i en gammal flamma (vilket uttryck!) och hävdar att jag har börjat dejta igen. ALDRIG, är mitt svar. Gamla ex bör förbli just gamla ex. Jag använder min energi för att gå vidare i livet, inte gå tillbaka.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Färskt vatten till blommorna

Publicerat den 22 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en fransk bok.


Valérie Perrins bok Färskt vatten till blommornaEn bok som jag varit sugen på att införskaffa och läsa länge var Valérie Perrins roman Färskt vatten till blommorna. Boken handlar delvis om döden, nåt som verkar ha fastnat i mig just nu. Men det är också intressant att göra nya författarbekantskaper, även såna som ligger utanför min sedvanliga krets av svenska och anglosaxiska deckarförfattare. Tack för den här julklappsboken 2023, Anna!

Boken kom ut på originalspråk 2018. Den hamnade snabbt på såväl franska som italienska bästsäljarlistor. Bara det borde få mig att inte vilja läsa den (sån är jag!), men som sagt, nånting lockade mig. Bokens huvudperson är Violette Toussaint, vaktmästare på en kyrkogård i Bourgogne. Många är besökarna, från såväl när som fjärran, som kommer till hennes kök för att prata en stund. Violette är en lyssnerska. En dag kommer en poliskommissarie och knackar på. Hans nyligen avlidna mamma vill bli begravd på kyrkogården intill en man som kommissarien inte alls känner till. Han ber Violette hjälpa honom att ta reda på varför. Parallellt blir kommissarien förtjust i Violette och luskar i hennes förflutna.

Sakta men otroligt säkert rullar författaren ut Violettes historia. Läsaren anar många sorger och bedrövelser, men kanske inte riktigt så tuffa som en först tror. Författaren beskriver skickligt människorna kring Violette. Det är på det viset jag lär känna huvudpersonen, för i mina ögon glider hon undan. Berättelsen är gripande och boken går snabbt att läsa för språket är så rakt på sak – trots att berättelsen i sig inte är det.

Det här är en komplex historia om relationer som inte alltid är vad karaktärer och läsare tror att de är. Mästerligt knyter författaren upp det hela i slutet, ett slut som överraskar.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 20 februari och onsdagen den 21 februari 2024: …min själ ska äntligen få flyga fritt…

Publicerat den 21 februari, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Rostat bröd och tranbärsjuice till kvällsmat

Kvällsmat.

Hela tisdagskvällen var magen orolig. Men jag var också hungrig, så det blev en väldigt lätt kvällsmat – rostat bröd med ost och tranbärsjuice. Hungern stannade kvar och jag provade att äta en liten glasstrut. Det gick fint. Jag tog en till. Det gick också fint. I morse, däremot, exploderade magen, men förhoppningsvis hade nåt av näring stannat kvar i kroppen.

Under tisdagskvällen hängde jag i Salen med Anna och katterna. Trevande pratade vi om kommande visningar, som blir två till antalet, av lägenheten. Anna som mest har direktkontakt med mäklaren. Jag får bara en massa mejl med obefintliga länkar. I kväll spikades datum för visningarna. Det blir söndagen den 3 mars och måndagen den 4 mars. Anna hade en del åsikter om bilderna på lägenheten och jag frågade om hon hade framfört dem, vilket hon inte hade. Vi pratade lite om fotona och jag sa en del vad jag tyckte, men överlåter som sagt till Anna. Jag har redan fixat ett nytt hem, en hyreslägenhet, och ska inte köpa nån bostad, så för mig är det inte viktigt att gå med vinst. Men givetvis blir jag nöjd om lägenheten på Main Street säljs snart så jag slipper både lån och dubbla hyror. Samtidigt… är jag förstås inte alls nöjd, för det var ju här jag tänkte tillbringa resten av mitt liv. Så blir det inte och det är det enda jag vet i skrivande stund.

För den som vill köpa ett nytt hem är vårt till salu och finns till allmän beskådan på Hemnet. Varsågod att bjuda!

∼ ♦ ∼

Och på tal om resten av mitt liv känns det bra att veta att jag inte blir sörjd sen när det är slut. Jag har bett min bästaste vän att stoppa ner min aska i graven i Motala. Men där stannar jag inte kvar, min själ ska äntligen få flyga fritt.

Stanna inte och gråt runt min kista citat ur Färskt vatten till blommorna

Citat ur boken jag läser just nu.

∼ ♦ ∼

Onsdagsfrukost med tänt ljus

Frukost.

Onsdagsmorgonen var blöt – jag vaknade till nån plusgrad och ösregn. Anna började jobba tidigare än jag och därför var det hon som gav katterna mat. Jag pytsade upp ytterligare en halv påse innan jag gick. Men först blev det sedvanlig dusch och frukost med en stunds läsning och ett tänt ljus. Jag har inte mycket kvar i blomboken och skulle vilja läsa ut den genast. Sånt finns det annat som sätter stopp för. Arbete, till exempel. Jag har i vart fall sett ut vilken bok jag ska läsa efter denna. Det blir den sista julklappsboken från 2023.

Arbetsdagen omfattade bland annat ett enhetsmöte på förmiddagen och lunch mitt på dan, förstås. Tyvärr reagerade magen på lunchen, trots att den varken var märklig eller särskilt annorlunda. Smått tokig på magen blir jag.

Jobblunch med papper under

Onsdagslunch på papper.

∼ ♦ ∼

 

Johan på Byblos

Biografmaskinisten blev 33 för tio dar sen. I kväll fick jag fira honom på Byblos.

Efter jobbet hade jag bokat bord på Byblos för Biografmaskinisten och mig för att i efterskott fira hans födelsedag med en middag. Det var en psykisk anspänning innan hur magen skulle hantera den goda maten. Allt gick emellertid bra. Maten är kanonfin på Byblos och magen bubblade knappt efter middagen. Vi åt till och med dessert – glass med ”Citrushår”. Som vanligt var allt gott. Jag åt bulgur i stället för pommes till min kycklingrätt, Biografmaskinisten åt oxfilé. Och så pratade vi om högt och lågt. Bäst av allt var att vi lovade att hålla kontakten, bland annat kring möbler och mat. Det har blivit en riktigt fin vuxen av den här 33-åringen som jag lärde känna som tonåring och som jag var väldigt tuff emot. Men det fixade han galant. Idag är han en omtänksam man med en klarsynthet och en vilja som förvånade mig i kväll. Nu flyger min själ fritt, verkligen!

Glass med Citrushår

Glass med ”Citrushår” till dessert.


I morrn fyller Annas snälla mamma år, men det är förstås bara Anna som ska dit – det är ju hennes mamma. Jag införskaffade i alla fall en liten present som jag har bett Anna ta med sig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… I morse hade nån skrivit så här till mig:

”Du har lovat […] och du måste hålla alla dessa löften. Det kan vara dags att lära sig att säga ”nej”. Du behöver inte oroa dig för samma sak varje gång. […] Var inte överdrivet misstänksam. Du har många talanger […]

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer