OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tack vare min snälla arbetskamrat kom jag inte bara hem torr i ösregnet utan även en halvtimme tidigare än vanligt igår. Jag var så trött och kunde då vila en extra stund utan att alltför mycket av min lediga kväll passerade.

Det finns mycket jag inte har skrivit om här kring min hälsa. Eftersom ”alla” säger till mig att jag ser så pigg ut vill jag väl inte alltid krossa deras föreställningar. Men de skulle bara veta…Och jag tänker inte berätta allt, för jag vet att när jag berättar ”för mycket” ökar antalet besök här och jag får en del obehagliga överraskningar bland annat i form av oönskade kontakter. Ibland hjälper det mig emellertid att lämpa av mig här. Så jag får väga för och emot mot varandra och kanske välja nån sorts medelväg. Många tycker att jag skriver så detaljerat (menar de kanske om ointressanta saker?), men det är ju min dagbok. Jag skriver inte för andra, jag skriver för mig (kanske för att lämna nåt efter mig, sen, när jag inte längre kan skriva alls). Konsekvensen av att bloggen är öppen är att alla kan läsa om jag inte lösenskyddar inlägg. Den som känner mig – och det gör ju du främst, kära dagbok! – vet att jag hatar censur.

Men om min hälsa kan jag pysa följande:

• jag är väldigt trött, för det mesta, men minst trött på förmiddagarna
• jag orkar allt mindre igen (kan bero på sämre kondis och ökad vikt)
• magen funkar inte normalt
• jag tappar massor av hår. (Frisyren ska jag försöka få ordning på i morrn när jag har tid för klippning hos Igor.)

Stolen mitt emot är tom, men jag har sällskap av Hopptimisten och min bok på gång.

Om mitt liv i övrigt kan jag säga att det har blivit mera tomt och tystare. Jag har funnit mig ganska bra tillrätta, jag har jobbat med acceptans av att vara ensam, leva ensam, inte ha nån närstående. Det är mest korta stunder jag sörjer detta och det är när jag tänker för mycket på det. Så jag försöker att undvika just det, alltså att tänka för mycket, för jag vill varken börja grubbla eller bryta ihop. Och stolen mitt emot mig vid köksbordet försöker jag fylla då och då med gäster på besök. Jag är en social varelse, jag gillar att prata med människor, men sen blir jag trött och då vill jag faktiskt vara ensam.

I morse var stolen mittemot tom. Det är den varje morgon – utom när vännen FEM hälsar på. Mitt frukostsällskap är alltid Hopptimisten och min bok på gång. Som jag tidigare skrivit reser jag genom litteraturen och får uppleva andra platser än mitt hem. För tillfället är jag i Sunne. Där har jag aldrig varit IRL, men jag vet att en av mina favoritförfattare, Göran Tunström, bodde där. (Den som inte har läst hans bok Juloratoriet har verkligen missat ett storverk!)

Ljusare morgon och en sol som var nöjd med sitt utseende där den speglade sig i ån.

Torsdagsmorgonen var betydligt ljusare än onsdagen. Det var en rätt förfärlig dag igår med det konstanta regnandet från förmiddag till natten. Ja, det regnade fortfarande när jag gick och la mig efter att ha sett Morden i Sandhamn.

Morgonpromenaden upp till jobbet var kyligare än i går, så jag tog både tröja och jacka. Luften var underbar. Solen tittade fram och var uppenbarligen nöjd med sitt utseende där den speglade sig i ån. Jag går den här vägen till jobbet så länge det är möjligt. ”Möjligt” handlar om två saker. Den ena är förstås min hälsa, den andra vägarbetena och arbetena vid järnvägsövergångarna. Vid järnvägsövergångarna ska man börja jobba om nån månad, tror jag. Fram till 2027 kan inte ens fotgängare ta sig över spåren då. Det blir tufft. Men jag har givetvis sen länge sett ut vilken alternativ väg jag ska ta.

Idag var det en vanlig dag på jobbet till att börja med. Möten, fikarast, diskussioner, skrivjobb och så lunch.

Jobblunch med ubåtsmacka idag.

Dagens höjdpunkt kom sent på eftermiddagen när jag hade anmält mig till en guidad visning på Gustavianum. Visserligen var jag där med vännerna FEM och Finske Pinnen i somras när huset nyligen hade öppnat efter flera års renovering. Då gick vi för oss själva och tittade. Den här gången gick jag och tittade med guide. Vännerna var ersatta av arbetskamraterna. Givetvis tog jag till mig intressanta fakta, såsom att toppen på Augsburgska skåpet är ett venusberg (!) gjort av en kokosnöt. Sen tog jag lite andra bilder än sist. Bland annat blev jag fascinerad av det vävda porträttet av Gustaf III – med guldtrådar invävda. Nåt för V, verkligen (tänker på den fina ugglan jag fick av henne i midsommar). Klickar du på bilderna blir de större.

I anatomiska teatern.

Kolla venusberget av en kokosnöt i toppen på Augsburgska skåpet.

Spirorna!

Gamle kung Gösta. Eller Gustav Vasa, som han också kallas.

Pehr Hilleströms vävda porträtt av Gustaf III.

Kolla guldtråden!

∼ ♦ ∼

När jag hade landat hemma ringde jag vännen FEM för att få höra status vad gäller den olycksaliga foten. Idag hade hon mindre ont och hennes plan är att jobba på distans hemifrån nästa vecka. I morrn ska jag också jobba på distans och det känns bra, jag är så förtvivlat trött. Jag ska ta mig till plåtverkstan för att få spegelglaset på backspegeln utbytt under förmiddagen och tar det som en lite längre rast då.

Kvällsmaten idag blev rester från igår, det vill säga thaisoppa. Mackorna var förstås nygjorda. Stolen mitt emot var lika tom i kväll som i morse. Den fick inte vara med bild den här gången, det blir för deprimerande.

Nygjorda mackor och rester till kvällsmat.

Och nu efter maten ska jag gå med dammvippan för här behöver städas. Jag har också börjat tömma balkongen. En planta har jag slängt, en har jag tagit in i köksfönstret. Dynorna till balkongsoffan har jag stoppat i säckar och tryckt in i klädkammaren. Efter dammningen ska jag slappa resten av kvällen. Jag tänker ta våtutrymmena och dammsugningen i morrn kväll för på lördag vill jag vara ledig. Köksgolvet och några golv ytterligare behöver torkas och kanske gör jag det på söndag. Jag ska också byta gardinkappa i köket, men det gör jag nog först nästa helg. Det blir en kort tur ut på Kulturnatten på lördag, troligen matmarknaden på Vaksala torg samt boklådorna på gågatan. Jag försöker orka.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… arkitektur och konst är ett par av mina intressen. I morse kunde jag konstatera att de möttes – på trista elskåp och en i övrigt rätt trist trottoar.

Arkitektur och konst – ett möte på S:t Olofsgatan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.