OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, tänk att jag inte dog i natt…

Nu har jag inte tagit värsta medicinen en kväll och en morgon. Notera i det lilla saltkaret på frukostbordet på bilden nedan att där bara ligger tre tabletter. Tre tabletter tar jag på morgonen, två på kvällen, från och med igår. Förhoppningsvis kan antalet krympa mer när jag har träffat en kardiolog. Fast det verkar ju dröja…

Jag börjar min dag så lugnt jag kan. Det ger hjärtat och blodtrycket tid att agera som de ska efter nattsömnen. (Bara två uppvaknanden i natt.) Innan jag går in i duschen sätter jag på kaffe. Sen duschar jag ganska snabbt, men utan att stressa. Den inflammerade foten ska smörjas in tre till fyra gånger per dag. Efter morgonduschen smörjer jag första gången.

Vid frukostbordet läser jag medan jag slevar i mig fil. Det är bra, jag håller nere pulsen. Drottningboken har jag väl kommit en 50 sidor in i nu. Den anspelar på James Bond och utspelar sig 1961. En typisk mysdeckare.

Onsdagsfrukost med endast tre piller i saltkaret a k a pillerburken och en stunds läsning.

Det är när jag ska gå som det kan bli stressigt och det blev det i morse. Jag hade borstat tänderna, klätt på mig till och med tröja och skor… Sen fick jag vända in till toa igen. Så ytterligare en medicin väck skulle jag estimera. Mycket!

Vinsterna med att inte ta medicinen jag numera kan skippa är bland annat:

• jag slipper äta nåt med kolhydrater till medicinen
• jag slipper gå upp på helgerna för att ta medicinen och äta och kan därför ha medicinen på nattduksbordet
• jag hoppas kunna få det lättare att gå ner i vikt eftersom medicinen gav ökad aptit
• jag hoppas slippa andra biverkningar som hudproblem, diarré, illamående, viss tröttma med mera
• jag hoppas undvika att andra organ, såsom lever och njurar, skadas

∼ ♦ ∼

Plötsligt händer det

Trafikljusstolpen är lagad. Plötsligt händer det!

I morse när jag gick mötte jag inga vare sig tråkiga eller spännande människor. Inte när jag gick hem heller – bara en massa folk i stan med valstugor och skit. Jag blir alldeles trött i skallen. Men glatt överraskad i morse noterade jag att trafikljuset för fotgängare på Väderkvarnsgatan var lagat. Det var som fan. Efter fyra veckor… Plötsligt händer det, liksom!

Typat nog såg jag två personer framför mig strunta i att trycka, de gick mot rött. Jag gör gärna inte det där, för Väderkvarnsgatan är ganska trafikerad, även tidigt på morgonen. Jag tryckte och väntade på grönt, såg mig omkring och gick över. Vi överlevde dock alla tre.

Promenaden upp till jobbet var även idag behaglig. Jag noterade ytterligare lite mer folk på vägen till jobbet. Och på jobbet hade vi idag Arrival days när en massa utländska studenter kommer hit och slussas ut till sina studentboenden. Det är ganska hög ljudnivå i hela huset idag och i morgon.

∼ ♦ ∼

Lite oro, men skönt med tystnad vid skrivbordet

Onsdagar brukar vara mötesdagar. Ännu har dessa dagar inte tagit full fart, men veckomötena på onsdagar startade redan förra veckan. Idag fick jag en ny skrivuppgift, inget ansträngande eller svårt. Mina arbetskamrater är snälla. Och jag måste fortsätta att tänka lite på hur jag mår och hur jag inte ska stressa, särskilt nu när jag har skippat den medicin som stabilisera hjärtats rytm. Jag tycker att jag har känt av en aning oro i bröstkorgen under dagen, men det kan vara psykiskt.

När lunchen kom var det därför skönt att kunna sitta i ensamhet och tystnad vid skrivbordet och mumsa macka och ägg och läsa. Sen skulle foten smörjas också. Jag bestämde mig för att försöka smörja den fyra gånger om dagen, framför allt dessa dagar när jag går till och från jobbet. Ordinationen är nu tre till fyra gånger om dagen i minst två veckor. I morgon kväll har det gått en vecka.

Ensamt och tyst och ganska skönt att läsa en stund vid skrivbordet på lunchen.

På eftermiddagen tog jag tag i jobbet jag fick på förmiddagen. Fixade bild och skrev text. I morgon ska jag läsa igenom texten, korrigera om det behövs och sen skicka på översättning. Så skönt att ha kunnat göra nåt vettigt (även om det inte var världsaroligt).

∼ ♦ ∼

Tvätt och sillmackor

Nästan genast när jag hade kommit hem körde jag igång en maskin tvätt. Det ligger ganska mycket i tvättkorgen och till helgen ska jag bädda rent så då kommer det mer. Men om jag betar av en del innan dess blir det hanterbart.

Nån kvällsmat hade jag inte tänkt ut. Därför kokade jag helt enkelt ett ägg medan jag började skriva det här. Det fick svalna innan jag gjorde två mackor med ägg, sill och kaviar. Burken med knäcke ställde jag fram också ifall det inte skulle räcka. Och ja. Jag åt en knäcke med kalkonsalami på.

Äggmackor med sill och kaviar och knäcke med kalkonsalami till kvällsmat. Hopptisarna och Drottningen var också med.

Jag är trött, men veckan är halvvägs och än hänger jag med. Men i kväll hänger jag nog mest i fåtöljen över Drottningboken. Det blev inget bubbel igår, kan det bli det i kväll? Eller kanske min tredje och sista Trissfödelsedagslott???

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Vissa människor är envisa – som vissa blommor. Den lilla petunian har slagit ut intill en reklamstolpe.

Liten, envis petunia.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.