OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, nä!

Inte heller igår blev det bubbel eller lottskrap. Vem behöver sånt när man bor rätt mycket granne med en guldbyggnad? Jag tog två bilder när solen gav sitt sista järn mot UKK och byggnaden blev till guld. Här kommer den första bilden. Tycka vad man vill om byggnaden, men häftig är den på utsidan när solen leker med den.

Mörk himmel över guldbyggnad. Och byggnad med klotter… No filter. Och bilden är tagen genom vardagsrumsfönstret.

Jag var rejält trött igår kväll. Satt nästan och nickade till i fåtöljen över The Queen who came in from the cold. Klockan var knappt 22 när jag hoppade i säng. Och natten blev hyfsat god, tackar som frågar (ingen). Det är därför jag berättar för dig, kära dagbok.

∼ ♦ ∼

Solhatt behövdes inte

Torsdagen jag vaknade till var mulen. Äntligen kunde jag dra upp alla persienner och dra isär alla gardiner. Det var aviserat regn idag. Dusch och frukost gick som smort. Magen är exemplarisk. Eller… Nu är den visst i läge av, men det gör fan ingenting. Det ger babianröven tillfälle att återhämta sig. Ja, jag är rakt på sak, kära dagbok.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna, en drottning, fil med bär och en exemplarisk mage (ej i bild).

Solhatt på huvudet behövdes inte, men solhattarna utanför jobbet lyste vackert rosa.

Jag klev ut genom porten före klockan sju och behövde inte gå in igen. Förvånad noterade jag att det såg ut som droppar på marken. Och ja. Det regnade hela vägen upp till jobbet, men väldigt lätt. Det var liksom bara skönt. Paraply behövdes inte och inte heller solbrillor eller solhatt. Solhattarna i planteringarna utanför jobbet lyste dock vackert rosa mot mig, men de sjunger på sista versen.

På jobbet var jag först som vanligt, men efter nån halvtimme rasslade mina arbetskamrater in. Vi pratade av oss lite, bland annat om mediciner som visserligen håller våra krämpor i schack, men som också påverkar vår livskvalitet.

Sen var det bara att dyka ner i jobbträsket. Jag fortsatte med gårdagens text och skickade den till översättning under dagen. Deltog i ett Zoommöte. Därefter tog jag över ett mindre jobb från Stora A, som har lite mycket på gång. Fixade text och bild och skickade även det på översättning. Precis som igår var det sen plötsligt lunchdags. Idag unnade jag mig (!) en kexchoklad, mest för att det stod ”Heja, heja” på den.

Skrivbordslunch med peppande choklad till dessert.

Eftermiddagen passerade och det blev dags att gå hem. Men idag slapp jag gå, för jag fick åka U-bilen. Så tacksam, för jag var väldigt trött. I morgon jobbar jag på distans, det vill säga hemifrån, hela dagen.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet

Dagens lilla handling. Kaffe och kycklingfrillkorv till bra pris, en rejäl bit smörgåstårta till i morgon och gotländsk fisksoppa och vitlöksbaguette till i kväll.

På torsdagar brukar jag gå till Korgtassen för att handla. Idag var inget undantag. Inte det roligaste efter en arbetsdag, men jag fick ju skjuts till Kvarnens baksida. Så skönt att slippa handla i morgon. Då kan jag fokusera på jobb och det jag ska göra efteråt – städa, bädda rent och tvätta. Allt behöver inte ske i morgon, men bädda rent ska jag göra och köra åtminstone en maskin tvätt. Det ska regna i dagarna tre och jag är ledig två av dem, så jag har gott om tid att göra nytta hemma utan dåligt samvete för att jag borde vara utomhus.

Efter jobbet och handlingen idag var det bara att packa upp och stuva in varorna samt ta reda på gårdagens rena och torra tvätt. Det gick ganska snabbt. Jag hade tänkt köpa ett paket färska kräftor, såna som jag åt för ett tag sen. Tyvärr fanns de bara i enkiloshinkar och det blir alldeles för mycket om man är ensam. Som plåster på såren fick jag i stället tag i en burk gotländsk fisksoppa, så det blev torsdagsmiddag tillsammans med vitlöksbaguette. Hopptisarna var alldeles lyriska. Hopptikissen gillar Drottningboken (hon är nyfiken på hundarna) och Hopptimisten soppan (för att den matchar hans färg).

Torsdagssoppan är gotländsk fast från Korgtassen.

Och i kväll tänker jag inte göra mycket mer än läsa och se senaste avsnittet av Morden i Helsingör. Jag är mycket trött och foten gör lite ont, men hjärtat mår bra, känns det som. Magen har betett sig som en normal mage idag. Det var några år sen… Guld!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag är så glad att jag får må lite bättre, även om jag fortfarande snabbt blir trött. Den som aldrig har varit jättesjuk kan inte förstå detta.

En annan sak jag inte kan förstå är varför man fortsätter att kontakta mig och snoka här när man har avslutat vänskapen och dessutom är på utrikessemester. Fast när jag tänker efter inser jag att somliga är kända för att inte stå för sina ord. Vi är tre (3) som jag vet som baserar detta på egna erfarenheter. Jag var väl den sista av oss tre som fattade det, troligen för att jag inte ville se det. Men man kan för övrigt inte bara vara vän när det passar en själv.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.