OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det blev tisdag. En dag som följer efter måndag – för den som lever. Igår kväll gick timmarna snabbt. Nog hade jag tänkt fixa en del, men det blev inte så. Jag var trött, bara. Kom i säng tidigt. Tyvärr blev natten full av uppvaknanden, minst fyra stycken. Det tär på både kropp och själ, för jag behövde kliva upp ur sängen. När morgonalarmet gick igång hade jag varit vaken en kvart med en mage som gjorde ont. Värken släppte lite senare och efter duschen kunde jag äta min vanliga filfrukost med bär med Hopptisarna och Alla ljuger. Varje kväll ställer jag fram medicinen på köksbordet så att jag inte ska glömma! Lustigt det där, för jag vill ju ändå sluta med all medicin. Samtidigt är jag medveten om att jag inte bara kan sluta tvärt med vissa tabletter. Boken, däremot, räknade jag med att avsluta tvärt idag. När cirka 50 sidor återstod insåg jag hur saker och ting låg till, bara för att vända blad och få bekräftat att jag hade rätt. Sen kom det vissa överraskningar…

Tisdagsfrukost med en stunds läsning. Alla ljuger närmar sig slutet.

∼ ♦ ∼

Morgonkaffe på stående fot?

I morse var det ännu lite kyligare att promenera. Det var faktiskt bara nio grader när jag vaknade. När det var dags att gå hade temperaturen stigit till tolv. Jag tog givetvis tröja. Noterade att den gröna cykelparkeringen hade ändrats. Nån hade flyttat cykeln till en annan plantering av blommor. Så dumt att jag inte orkade fota. I stället tog jag en bild av ett av stans färgglatt målade elskåp. Ovanpå det stod en mugg. Det var som om nån på stående fot hade intagit sitt morgonkaffe där. Sen tror jag att det i själva verket handlade om att nån inte orkade leta upp en papperskorg för sin tomma mugg från ett av stans hamburgerställen.

Hade nån tagit sitt morgonkaffe på stående fot?

∼ ♦ ∼

Arbetsdag

På jobbet var jag ensam en god stund innan folk trillade in. Det är lite skönt att få en lugn och tyst start. På dagens agenda stod bland annat att förbereda ett inlägg som jag ska publicera på externwebben i morgon bitti. Precis vid lunchtid stämde jag av det hela med beställaren. Sen mumsade jag macka och kokt ägg – och läste ut Alla ljuger. Det var verkligen rätt titel på boken!

Skrivbordslunch idag och jag läste ut Alla ljuger.

På eftermiddagen förberedde jag nyheten till i morgon och telefonerade en gång till med beställaren som hittills är mycket nöjd. Nu hoppas vi att allt funkar och blir rätt.

∼ ♦ ∼

Hemmakväll

Idag gick jag hem lite tidigare och med lättare steg. Förklaringen, kära dagbok, får du längst ner i inlägget. En bit av vägen hade jag sällskap med en arbetskamrat tillika granne, fast inte Fredrik som öppnade fredagsbubblet. Den grannen är också väldigt trevlig.

När jag hade packat upp gick jag in till TBR*-hyllan i sovrummet för att välja nästa bok jag ska läsa. Ett tag tänkte jag fortsätta på Flickorna och mörkret-serien för jag har två böcker kvar. Men sen kände jag att jag ville spara dem för att ha nåt som jag garanterat vet är riktigt bra att läsa längre fram. Nu valde jag en bok jag köpte första semesterveckan på English bookshop. Bokbytet gick från en bok där alla ljuger till en bok med ett opålitligt vittne. Den senare ingår i en serie med charmiga deckare där drottning Elizabeth II är med och löser kriminalfall.

Bokbyte från en bok där alla ljuger till en bok med ett opålitligt vittne.

Till kvällsmaten, som jag faktiskt lagade (grillade i ugnen) började jag läsa drottningboken, den med det opålitliga vittnet. Och maten bestod av tre grillade kalkonkorvar med bröd, bostongurka och räksallad. Jag drack mjölk till, men det kan bli ett glas bubbel senare för att fira lite.

Grillad kalkonkorv till kvällsmat i sällskap av Hopptisarna och drottning Elizabeth II.

Medan jag satt och skrev det här inlägget ringde en vän som är på sjukhus. Nu hoppas jag att det vänder till det bättre för henne och hon hoppas samma lika för mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag behövde kolla en ordination med min husläkare och loggade in på 1177 på lunchen. Då hittade jag en intressant anteckning från kardiologen. Jag har ett brev att vänta. Snigelpost, alltså. Där det ska stå att jag kan sluta tvärt med en av mina fyra mediciner, den rytmstabiliserande hjärtmedicinen. Den som har orsakat den kraftiga viktuppgången och andra o-roliga biverkningar. Hurra om det är sant! Lite senare kopierade min husläkare brevtexten och skickade över till mig. Ingen har kollat hjärtat, vare sig med stetoskop eller EKG. Men ändå. För jag lever. Och redan i kväll har jag rensat ut den förhatliga tabletten ur dosetten. Tjolahopp! 

Bort med tabletten!

Det blir så många vinster med det här – om jag inte dör i natt, förstås. I morgondagens dagboksinlägg ska jag berätta vilka för den som lever. Om jag lever.

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllan = hyllan med olästa böcker, books To Be Read

Livet är kort.