Kära dagbok…

Vi ville äta kräftor.

Fredagens mål var att orka gå till närmaste apotek och hämta ut medicin. Jag hade sovit hyfsat och startade dan lugnt med läsning och kaffe på sängen. Men magen protesterar mot medicinintaget. 

Jag behövde inte gå ensam utan Anna följde med. Medan jag gjorde mitt ärende på apoteket – alla mediciner fanns! – fokuserade Anna på matinköp. Vi ville äta kräftor och räkor tillsammans med Annas snälla mamma. Hon blev väldigt glad när jag ringde och bjöd in, men hon undrade förstås om vi skulle orka. Jag sa att jag vilar om jag behöver.

Vi köpte ostpaj, vitlöksbröd, kryddost, goda dessertostar och GWs riesling. Nån snaps till kräftorna var det inte tal om, jag var inte ens sugen. Jag har inte alkoholrestriktioner, men ville helt enkelt inte ha nåt mer annat än nåt svalkande till de salta skaldjuren.

Hemkommen från Kvarnen var jag helt slut. Jag låg på soffan en stund och slumrade, sen satt jag i fåtöljen och löste sudoku.

Fredagsstart.

Vilsamt sudoku.

GWs riesling.

Kräftskiva.

Den fina orkidén vi fick.

Anna, som själv inte mår tipptopp, fixade ”allt”, från dukning och kräftmånar till dammsugning och utplockning. Vi fick en jättefin orkidé av Annas snälla mamma. Jag behövde bara vila en liten stund.

Kvällen avslutades på soffan med nåt gammalt avsnitt av Frost. Det räckte bra för mig och hjärtat och Anna, som nu också var helt slut, somnade till en stund i sin fåtölj.

∼ ♦ ∼

Plågsam start på lördagen, men jag läste och drack kaffe på sängen en stund.

På lördagsmorgonen vaknade jag av fruktansvärd magvärk. Det är en biverkning av en av medicinerna och inte mycket att göra nåt åt. Men det är plågsamt när kramperna sätter in. Mellan varven kunde jag i alla fall läsa en stund och dricka kaffe på sängen. Katterna fick mat när jag var uppe.

Jag hade gett mig fan på att tvätta lite. Det är ju inte så ansträngande att fylla tvättmaskinen med tvätt och hälla på tvätt- och sköljmedel. Jo för somliga. Jag blev så andfådd att det slutade med att jag satt på badrumsgolvet och grinade. Sen kom Anna och jag skärpte till mig. Det gäller att leva med det som är. Anna är så snäll och omtänksam och ser bland annat till att jag äter bra. Kolla vilken fin frukostmacka hon gjorde åt mig på lördagsmorgonen! Och när hon var iväg för att handla kom hon hem med chokladcookie som vi åt till eftermiddagskaffet.

Fin frukostmacka!

Gott till eftermiddagskaffet.

Till middag gjorde vi det enkelt för oss och micrade var sin pajbit från fredagen. Anna gjorde en grönsallad och jag åt några räkor och aioli. Sen blev det sofflocket igen. Vi såg Unge Morse på TV och det var väl vad jag orkade med. Men jag frös lite, så jag tog ett glas ripasso – även Anna – och några bitar ost. Så trist, för jag älskar vin och ost, fast igår fick jag kämpa med det. Så ingen bild på det.

Lördagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Det blev också bokbyte igår. Uppenbarligen är jag inne i en blå period, för alla tre böcker jag lånade av Motalavännerna är blåa. I sängen igår kväll bytte jag från ålboken till en bok om en kedja.

Bokbyte från en blå bok om ål till en blå bok om en kedja.

Jag tror till min irritation att jag missade en het bok jag väntar på för recension. Vi tror att det var brevbäraren som ringde på, men i vanliga fall brukar de lämna paket utanför lägenhetsdörren som inte går ner i brevinkastet. Inte denna brevbärare och jag orkade liksom inte springa efter h*n.

∼ ♦ ∼

En sak jag inte missade var fredagens vägning. Det var två veckor sen sist. Jag hade gått ner 1,8 kilo i vikt. Fettprocenten i kroppen var sju tiondelar lägre, muskelmassan sex tiondelar högre. Bentätheten var oförändrad. BMI hade sjunkit sex tiondelar. Mängden vatten i kroppen var fyra tiondelar högre. Jag är nöjd, men jag tänker förstås inte hålla igen just nu. Jag behöver försöka äta och få i mig för att få krafter och då skiter jag i om det är choklad, kakor eller goda ostar. Eftersom morgnarna tycks vara värst får jag kämpa flera timmar med frukosten.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.