Kära dagbok…

Söndagsstart.

Det här var fan inte alls vad jag hade tänkt. Jag tänkte i måndags att jag skulle börja jobba igen efter fem veckors ledighet. Det gjorde jag. En och en halv dag. Sen hamnade jag på akuten. Givetvis är jag väldigt tacksam för all god vård jag har fått och får. Grejen är att om jag kommit senare till vården hade kanske hjärtat varit skadat – eller så hade jag fått en stroke. Nu vaknar jag varje morgon – och kan läsa en stund och dricka kaffe på sängen.

Men det klart att om jag finge välja önskar jag att mitt hjärta och min puls lugnade ner sig. Det är inte så roligt att äta en massa starka mediciner. De har nämligen biverkningar. Biverkningarna tycks vara värst på morgonen. Jag får som kramp i magen och måste fort till en toalett. Tur att vi har två som fungerar. Det är också därför jag ska försöka börja jobba i morrn men hemifrån. Ja asså inte för att vi har två toaletter utan för att det blir jobbigt att vara på jobbet med magkrampen.

Själva hjärtat känner jag inte av så mycket mer än att jag blir andfådd och väldigt trött. Jag har börjat slumra på soffan i Salen. Att ligga är bättre än att sitta för min rygg – som ta i trä hittills inte har bråkat. På söndagen låg jag mest på soffan och sov hela dan. Jag har liksom ingen ork. Det enda vettiga jag gjorde var att tömma kattpottorna, ge katterna mat och ta reda på ren och torr tvätt. Allting tar en evighet att göra och ibland måste jag sätta mig ner och vila en stund innan jag fortsätter.

Anna drog till Slottet igår och det gjorde hon rätt i. Men innan hon kom iväg fick hon torka en kattspya. Jag har lite svårt att böja mig ner. Blodtrycket ska hållas väldigt lågt och då blir jag yr. Ramla och slå i huvudet får jag inte göra, då kan jag få stroke. Balansgång…

Det är jobbigt att vara en belastning. Anna får i princip göra nästan allt. Igår lagade hon mat åt oss. Jag åt makaroner och tomatsås. Även om det var gott är aptiten väldigt låg.

Söndagsmiddag.

Kvällen avslutades i soffan där jag sov, men jag satte mig upp i fåtöljen för kvällskaffet. Gör vågen!

∼ ♦ ∼

Vid jobbdatorn.

I morse gick larmet klockan 6.15 – jag skulle ju jobba. Gissa om jag ångrade mig. Jag kallsvettades och kom knappt ur sängen. Fick gå och lägga mig raklång på sängen ett par gånger. Citrus undrade vad 17 jag höll på med och en gång var det nära att hon slank in i sovrummet där hon inte får vara. Det var också väldigt nära att jag svimmade, men det gjorde jag inte. Jag klarade av att duscha. Klockan 7.10 satt jag vid jobbdatorn. Vad jag har mäktat med att göra har inte varit några omfattande saker. Just idag var det många mejl och mötesbokningar att gå igenom och bara ett Zoommöte. Med Stora A hade jag ett avstämningsmöte per mobil.

Jag hoppas verkligen att biverkningarna mattas av, de är ganska besvärliga. En intressant biverkning är smakförändringar. Jag tycker till exempel att äpple smakar punch… Det var en annorlunda upplevelse med Annas nykokta punchäpplemos i filen. Det mest besvärliga är magen som krampar och som gör att jag måste ha nära till en toalett. Jag fryser hela tiden. Och allting tar så lång tid. Det kan ta två timmar att få i sig en skål fil med frukt och bär eller en halvtimme att tömma diskmaskinen på ren disk eftersom jag måste vila emellan. Anna tömde pottorna i morse och fyllde på sand samt slängde sopor. För mig känns detta nästan… övermäktigt… Numera gör jag inte skäl för mitt efternamn. Men… jag lyckades i alla fall öka hastigheten på ett av våra bredband. Det krävdes bara några klick på datorn.

Middag igår, idag och i morrn.

Nåt som är bra då? Tja, jag känner inte av så mycket att hjärtat flimrar, jag har inte ont i det, jag kan andas själv och jag kan röra mig i lägenheten för egen maskin. Och så går jag nog ner i vikt, för jag har ingen aptit. Till lunch idag fick jag i alla fall i mig några skedar päronqwarj.

Anna var och handlade efter jobbet. Jag var inte sugen på nånting till middag, men micrade makaronerna och tomatsåsen från igår. Åt väl kanske hälften, så nu finns det middag även till i morrn. Märkligt men det sägs att betablockerare ger viktökning. Jag har förlorat aptiten helt.

Vädret har varit kasst. Det har regnat hela dan, men till kvällen tittade solen fram. Jag ska lägga mig på soffan, det är vad jag orkar.

∼ ♦ ∼

I morrn får Anna en leverans till Slottsträdgården. Det blir mycket att bära in på ägorna, men jag kan ju tyvärr inte hjälpa till. Jag tycker hon ska be nån som bor ganska nära om hjälp. Fast jag vet hur min sambo är – ”kan själv”.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.