Tisdagen den 3 november 2026: Det hjälper inte


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Åter en mörk morgon, men tisdagsmorgonen var dessutom kall. Temperaturen låg på nollan. Temperaturen på mitt humör låg på samma nivå, för jag hade skitont i knäet när jag vaknade. Detta trots att jag gick en del igår, gjorde övningarna, körde med Linnex och tog Alvedon. Jag kröp i säng tidigt – för jag hade så jävla ont. Mitt liv har nu krympt ännu mer. Men upp kom jag i morse, grinade av smärta i duschen och parkerade mig med Linnex på knäet vid köksbordet. Levande ljus, mina trägubbar och en lättsmält deckare, Mördarens melodi, hjälper lite grann även om det inte tar bort nån smärta. Inte heller hjälper det att vi är flera som jobbar trots sjukdom just nu. Vad är det för jävla arbetsliv???

∼ ♦ ∼

Vackert

Novembermorgon korsningen St Per Storgatan med domkyrkotornen i bakgrunden

Novembermorgon i korsningen S:t Persgatan – Storgatan.

Det var ändå en vacker morgon, men inte heller det hjälper när man har ont. Jag stannar inte mer än jag behöver på vägen till jobbet. Rädd att inte kunna fortsätta. Ibland behöver jag. Då passar jag på att fota. Första stoppet i morse var vid korsningen S:t Persgatan – Storgatan där det grävs inte bara i järnvägstunneln utan också i gatan. Hålet är enormt och där vill man inte trilla i. Men himlen hade en fantastisk färg och domkyrkotornen reste sig raka och mäktiga uppåt. Jag hade just läst om en… incident inne i domkyrkan i Mördarens melodi. En sån där händelse som jag alltid fruktar ska ske när jag är där. (Vilket numera är sällan av olika skäl, framför allt hälsoskäl och grävarbetsskäl.)

Nästa stopp blev i Carolinabacken. Då grinade jag för att knäet gjorde så ont. Tur att jag inte mötte nån. Men jag stannade och fotade ett frostigt lönnlöv. Uppför backen kom jag och över gatan. Sen fick jag sällskap av H sista biten. Då hade tårarna frystorkat och jag bet ihop och det var trevligt att småprata. Fast… det hjälper inte heller…

Frostigt lönnlöv i gräset

Grönt igår, frostigt idag. Lönnlöv är alltid vackra.

∼ ♦ ∼

Jobb och jobb

Arbetsdagen bestod av korrekturläsning igen, men också av att skriva en artikel. Sent igår kväll kom svar på en förfrågan. Ibland blir det mejlintervjuer och foton via e-post. För det här syftet funkade det. Vidare hade jag en fortsatt diskussion med HR om vikten av att vara tydlig i informationstexter. Det var en bra diskussion, inget tjafs. Jag erbjöd till och med mina tjänster som språk- och textvårdare. Men jag vet inte om det hjälpte. Ytterligare en intervju är på väg att bokas. Vi avvaktar dock till nästa vecka på grund både intervjupersonens och min sjukdom. Jag har tog mig i kragen och skrev till sjukgymnasten om mitt knä via 1177, för att kolla om jag antingen kan få andra övningar eller en ny tid. Min arbetskamrat, som också har ont i ett knä och går hos sjukgymnast, har fått övningar och en uppföljningstid… Det har inte jag fått. Jag undrade om mitt meddelande skulle hjälpa – och det gjorde det. Jag har fått en tid nu på torsdag klockan 9. Jag hoppas att knäet håller så att jag kan ta mig dit… Annars hjälper det inte.

Mitt på dan tog jag lunch. Och ja. Det blev nästan samma som igår, macka (inte grovt bröd utan skumgummivarianten), ägg och Kexchoklad vid skrivbordet, men en annan bok. Jag hade hela dan på mig att fundera ut vad jag skulle äta till kvällsmat.

Skrivbordslunch med Mördarens melodi kexchoklad macka ägg o varm choklad

Skrivbordslunch som igår, men med annan bok och annat bröd.

∼ ♦ ∼

Lift och litteratur

Även idag fick jag lift hem i U-bilen. Dessa turer räddar mig och mitt onda knä. Det gör också att jag har lite, lite krafter kvar på kvällen. Jag hade ändå ganska ont när jag landade hemma.

Jag la mina krafter på att bläddra igenom Modernistas vårkatalog. Jisses, jag vill nästan läsa allt! Men jag skrev ner några titlar som jag önskar få för recension och svar kom att de skulle skickas. Så generöst. Jag skapade en ny sida där jag samlar nästa års recensioner här på bloggen. Alla böcker jag skriver om finns dock med länkar i Läslistan.

Solnedgång 3 nov 2026 från jobbfönstret

Solnedgången när det var dags att gå hem från jobbet, ungefär.

∼ ♦ ∼

Lagad mat

Nä nåt matlagare är jag inte, men i kväll fick det baske mig bli annat än bara bröd. Det blev grillade kalkonkorvar med… bröd. Annas bostongurka är slut. Tur att jag hade köpes samt räksallad. Snart måste jag gå och handla, det finns inte direkt nån mat att välja mellan. Hopptisarna var i alla fall nöjda att jag åt varm, tillagad mat.

Tre grillade kalkonkorvar med bröd bostongurka räksallad Hopptisarna Mördarens melodi levande ljus mjölk

Hopptisarna var nöjda att jag lagade mat i kväll.


I kväll åker fötterna upp och boken läggs i knäet.
Inte ett skit ska jag göra mer.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag kallar de här två bilderna Läskunnighet vid universitet. Fotona är tagna i vårt kopieringsrum. Det är inte ett soprum.

Hur svårt kan det vara att göra rätt???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet. Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte.