Ett inlägg om en Motaladeckare.

Under min konvalescenstid i Motala efter första handoperationen tog jag många promenader. Vid den första av dessa vandringar slank jag in på Motormuseet och hittade… en deckare i Motalamiljö. Självklart slog jag till och köpte Motalafödda Susanne Bolls bok Vattenlandet, den fjärde delen i Vera Lilja-serien.

Boken inleds med blod, tyvärr, och därefter med ett lik. En familj hittar ett av Motalas kommunalråd i Motalaviken. Mannen är mördad och fåglar har redan börjat snaska på honom. Motivet kan vara bygget av vattenlandet, en fråga som kommunalrådet har drivit, men det kan också finnas andra orsaker. Vera Lilja, född i Motala men psykolog och konsult hos polisen i Stockholm där hon numera bor, är i stan när liket hittas. Hennes vän polisen Kenneth Karlsson kopplas in på fallet. Samtidigt håller Vera och Kenneth samt hans man Leo med flera på att planera Veras syster Evas bröllop.

Miljöerna växlar mellan Motala och Stockholm, men det är som sagt Motalaskildringarna jag gillar. Det vimlar av karaktärer och hade jag läst tidigare delar skulle jag kanske ha känt till flera av dem. Som det är nu saknar jag en lista över persongalleriet. Boken är i övrigt lättläst. Den är inte jättespännande även om den handlar om såväl mord som droger med mera. Det är lite för mycket relationsskildringar för att helt passa mig. Men jag får ett gott och högt skratt när beskrivningen av det Motalianska uttrycket uscha-an förklarat.

Boktitlarna i serien får mig att tänka på Malin Fors-serien av Mons Kallentoft, en annan författare med rötterna i Östergötland. Det är emellertid det enda som de två serierna har gemensamt.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om boken, men eftersom jag har fått skriva det här inlägget i etapper på grund av onda handen låter jag bli. Fast…

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Vera Lilja-serien:

1. Eldsystrar
2. Luftburen
3. Jordanden
4. Vattenlandet (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.