Kära dagbok…

Jag körde hårt direkt när jag kom hem igår. Ingen idé att sätta sig och bli tröttare. Och… jag var ju trots allt lite speedad av tårtbiten jag ätit vid avtackningen. På Main Street körde jag igång en maskin tvätt direkt. Sen ställde jag mig vid strykbrädan. För ovanlighetens skull fick jag stryka ett av Fästmöns plagg. Det brukar annars bara vara mina kläder och kanske nån kökshandduk eller duk som ligger i strykkorgen. Katterna fick förstås mat, de är visst alltid hungriga nu för tiden. Sen for de runt och busade medan jag strök. När strykningen var klar och tvätten hängd åt jag kvällsmat i form av kaffe och mackor vid köksbordet. Lucifer kom och ville smaka, men jag hade inget som föll honom på läppen. Strax sussade båda katterna på var sin favoritplats. Lucifer i lilla kattkorgen…

Lucifer på ett av sina favoritställen – i lilla kattkorgen.

…och Citrus i zebrafåtöljen. De gillar precis som jag att hänga i Bokrummet.

Citrus trivs i zebrafåtöljen.

Men jag slängde mig i fåtöljen i Salen och läste och slöglodde på TV tills Anna kom hem. Vi satt uppe och snackade en stund innan det var läggdags för mig. Jag skulle visserligen jobba hemifrån, men Anna är ledig idag. Sen ska hon jobba helgen och på måndag innan hon åker till sin snälla dotter i Göteborg.

∼ ♦ ∼

Utsikt från dagens arbetsplats i Bokrummet.

Jag var skittrött i morse och handleden värkte liksom vänsterfoten. Vänsterfoten började värka redan igår kväll. Jag har väl gott för mycket. Det var ganska skönt att tänka på att jag skulle få hjälp med fötterna idag på förmiddagen. Det blir veckans friskvårdstimme på arbetstid, så simma ska jag göra i helgen om jag inte blir dålig av vaccinet. Efter fotvården var det nämligen dags att  få spik nummer fyra av covid-vaccinet i armen.

Men först jobbade jag och jag skulle även jobba efteråt. Jag började med att skicka en text på översättning igen till våra inhouseöversättare. Filen hade av nån anledning försnillats igår. Det blev inte så mycket mer jobbat på förmiddagen för min del mer än detta, ett Zoommöte och några vändor mejl.

Inte mina spiror på bilden utan Domkyrkans.

En kvart i tio gick jag iväg för att få vård av fötter och ben. Jag fick goda råd också och det hela avslutades med en ondskön massage av mina värkande underben och fötter. Nej, det blir ingen bild på vare sig fötter eller mina ”spiror”. Här är i stället en bild på Domkyrkans spiror, i alla fall det ena tornet som speglade sig i ån när jag korsade den på Haglunds bro.

Anna stod utanför och väntade när jag var klar och vi gick tillsammans och fick fjärde dosen vaccin. Det blev en mycket speciell upplevelse, som gjort för en… jultablå, sketch eller fars. Fast vi insåg att det nog bara var vi själva som skulle tycka att det var roligt. Men jisses vad vi skrattade efteråt åt hundraåringar, snipiga damer och en och annan övrig…

Dos fyra i kroppen nu.

Efter stick och kvävda skrattattacker gick vi till Wilmas som jag envisas med att kalla Mimmis. Anna gjorde klart för mig att Mimmi är min kompis och Wilmas är ett fika-/lunchställe. Jag kände mig lika knäpp som folk och fä på vaccinationsbyrån, men lyckades ändå få bjuda min kära på lunch – macka och go-kaka med grädde. Lunchen omfattade alltså även dessert – det är ju faktiskt helg nu.

Lunch på Mi… Wilmas…

Anna gick sen och handlade medan jag skuttade hem och satte mig för att jobba några timmar till. Jag bokade fotograf till en intervju jag ska göra nästa vecka. En artikel jag hade skickat på översättning tidigare i veckan levererades. Den ska dock inte publiceras förrän om en vecka. Skönt ändå att ha saker och ting klara.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det gryta med kyckling och vin. Anna lagar förstås maten. Jag själv tar hand om gårdagens tvätt och om jag orkar dammsuger jag lite.

∼ ♦ ∼

Vägningen i morse såg jag inte fram emot eftersom jag gissade att siffrorna skulle peka åt fel håll. Jag hade gått upp 600 gram i vikt och BMI hade stigit med två tiondelar. Fettprocenten hade ökat med hela 1,5 procent och muskelmassan minskat med lika mycket. Benmassan hade minskat med en tiondel. Mängden vatten i kroppen var en knapp procent lägre än förra veckan. Och det här är resultatet av utsvävningar såsom ost- och marmeladprovning, ölkvällen med vännen Mimmi och tårtbiten vid gårdagens avtackning. Skärpning!!! (Fast det är ju lite svårt – se lunchbilderna ovan…)

∼ ♦ ∼

Livet är kort.