Kära dagbok…

Ibland är det obeskrivligt ensamt i mitt hörn.

I natt hade jag svårt att sova. Det var en jobbgrej som låg och skavde, ett snudd på oförskämt mejl. Tänk att det är så att en alltid hänger upp sig på de dåliga sakerna och glömmer bort de bra. För mest händer det ju bra saker. Men det skaver också att bli osynliggjord gång på gång, särskilt när en själv lyfter fram andra. Nu gör jag inte det för att jag ska få poäng eller uppmärksamhet, men jag blir väldigt ledsen när jag ”redigeras bort”, förminskas eller inte liksom finns. Gissar att det handlar om hela paketet, det som jag inte är en del av. Jag är visserligen här och nu, men jag är vare sig historia eller framtid. Det känns understundom obeskrivligt ensamt i mitt hörn. Ledsamt och sorgligt att det blev så här. Så det kanske är dags att resa på sig. Jag är faktiskt värd så mycket mer.

∼ ♦ ∼

Känslan i morse och nästan hela dan.

När jag vaknade i morse var det kallt. Jag var så trött att jag mådde illa, hade ont i magen och hjärtklappning, men tömde kattpottorna och sopade ändå. Temperaturen steg långsamt liksom solen. Idag hade vi avdelningsmöte från klockan 10 till 15. Detta innebar att jag satt hemma och jobbade några timmar innan jag gick iväg till möteslokalen på stan. Trots att jag inte var i mitt bästa skick tror jag att jag lyckades lösa den problematiska jobbgrejen. Ledsenheten hängde dock kvar över mig, jag som var så glad och nöjd igår efter mitt möte och föreläsningen med Elly Griffiths! Så kan det svänga när omgivningen inte alltid är så snäll. (Inte för att jag själv är snäll hela tiden heller…) Och när jag kom fram till möteslokalen höll jag på att tuppa av. Som tur var gick det över snabbt, men det kom tillbaka när jag hade återvänt till Main Street på kvällen.

Det var några bra mötestimmar under torsdagen med ett varierat program. Vi diskuterade bland annat universitetets 550 års-jubileum. Det ligger faktiskt bara fem år fram i tiden…

En av dagens gruppdiskussioner rörde 550 års-jubileet.

∼ ♦ ∼

Simning är bra för kroppen och med all säkerhet också för själen och tilltryckta känslor. Jag tog med mig handduk och badkläder etc till mötet. Med Centralbadet bredvid möteslokalen var det inte alls svårt att välja att hoppa ner i bassängen efter avslutat möte. Det blev 16 längder idag, en mer än senaste gången. Och det var obeskrivligt ensamt i bassängen – men ganska skönt.

∼ ♦ ∼

Jag har fortfarande inte bestämt vem som ska få presenten… Till mig själv är ett nytt bokpaket på väg.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.