Kära dagbok…

Inledning på tredje semesterveckan. För att matcha boktiteln visar jag lite hud, dvs min mage.

Ibland ger livet både en och två dagsedlar. Då gäller det att stå pall och rakryggad – om en inte förtjänar dem, förstås. Då bör en kanske böja sig, visa sig lite jävla ödmjuk och be om ursäkt. Men det är skitsvårt. Jag vet fan nästan ingen som kan det. Det är som att folk inte ens är medvetna om att de är ”dumma”.

Nu har jag gått in på min tredje semestervecka. Fästmön började jobba idag. Som tur är fick hon börja med sovmorgon. I morrn börjar hon klockan sju. Jag är inte avundsjuk. Det blev en stunds läsning och kaffe på sängen, men så väldans lång sovmorgon fick ingen av oss. Nya grannarna började borra strax efter klockan åtta. Deras renovering har nu pågått i tre månader ganska precis. Det är väldigt svårt för mig att inte utdela en dagsedel. En ”gammal” granne, som jag mötte i eftermiddags, berättade att han ska åka bort. Skönt att slippa oljudet. H*n bad om hjälp att ta redan på en låda som ska levereras under h*ns frånvaro. Inga problem för min del.

Efter att ha skrattat åt en snuskigt dålig vits i min bok på gång klev jag upp och tömde kattpottorna. Det blev balkongfrukost. Därefter tömde jag diskmaskinen på ren disk och gick ett varv med dammsugaren. Det var extra skönt att duscha och tvätta håret efter det.

Snuskigt dålig vits.

Det är inte soligt eller särskilt hög temperatur här just nu, men ganska tungt väder. Några regnskurar har det kommit idag också. Jag ringde Annas snälla mamma för att prata lite och erbjuda skjuts hem från Slottet. Mycket riktigt var hon nämligen där och grejade, för i morrn får Slottet nattgäster i några dar. (Soporna slängde jag på vägen ner till garaget. Nog för att jag är glömsk ibland, men de fick inte följa med i bilen.)

∼ ♦ ∼

Så blev det en dagsutflykt på egen hand på eftermiddagen. Jag åkte till Gamla Uppsala och intog huttrande glass och kaffe utomhus vid Odinsborg. Där finns för övrigt ocksålunchrätter, mackor, kakor med mera, så en behöver inte svälta om en har glömt matsäck.

Intog huttrande en utomhusfika.

Men va 17, en kan ju inte frysa i juli, så jag tog en promenad runt högarna och fotade. Nu får en inte gå på högarna och det tycker jag är bra även om jag också tycker att det är häftigt att gå upp på toppen. Det sliter väldigt på högarna när folk skenar upp och ner. Kolla så häftiga de är!

Kolla…

…så….

…häftiga…

…de är, kungshögarna.

Ser du slottet och domkyrkotornen i mitten?

Ett lustigt träd.

Det finns en väldigt fin kyrka i Gamla Uppsala. Jag har mest sorgliga minnen därifrån (två begravningar och en separation), men jag gillar den ändå. Ibland åker jag dit, tänder ett par ljus för mina saknade nära och kära och sitter i en bänk och tänker en stund. Det händer att jag grinar också. Grinade gjorde jag inte idag. I stället slogs jag av hur mycket kyrkan har att erbjuda – förutom ”sig själv” och ljuständning (man betalar med Swish) – var det konstutställning och lördagskonserter nu i juli.

Fina kyrkan i Gamla Uppsala….

…hade konstutställning…

…Barnens karneval.

Jag tände två ljus för saknade nära och kära.

Altartavlan.

Lördagskonserter i juli.

Efter andlig spis blev det mer kultur. Jag gick över till museet, men eftersom det kostar en hel hundring att gå in nöjde jag mig med att titta i musieshoppen. (Där finns också fika med plastade kakor.) Avslutningsvis traskade jag över till Antikmannen med hundarna. Nu har han fem Jack Russellvovvar, varav två, tror jag, är dräktiga och ska ha valpar när som helst. Jag köpte varken grejor eller valpar, men njöt av såväl vovvar (en heter Nadja, som min farmor) som saker.

Det kostar en hundring att besöka Gamla Uppsala museum.

Antik, loppis och hundar i Gamlis.

Smycken, till exempel.

∼ ♦ ∼

Innan jag åkte hem gick jag in i några ”rum” och tittade. Jag känner att livet har passerat och jag önskar att jag vore lite yngre och att jag kunde få leva om vissa delar. Drömma och inte vara varken så jävla präktig eller feg.

∼ ♦ ∼

Jag köpte mig fil och bröd och ett par laxmackor. Mackorna blev ett komplement till de fyra gafflarna ostpasta som fanns i en burk i kylen. Pastan var god och mackorna också och mättande. Jag åt vid skrivbordet och datorn eftersom jag dels gjorde det här inlägget med bilder, dels betalade en räkning och svarade på några mejl. Det kändes nästan som om jag jobbade. Och det gjorde jag delvis också. Fast bara lite grann. Det var tur att vännen FEM ringde, men otur att vi inte kan planera våra dagar tillsammans nu i juli mer än preliminärt. Det pågår som bekant en pilotstrejk.

Skrivbordsmiddag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.