Kära dagbok…

Jag har inte svullat så mycket den här veckan, men jag har rört på mig för lite.
Först och främst: veckans vägning. Ja jag vägde mig igår, men jag glömde att rapportera. Så här följer den sorgliga sanningen. Eller sorglig och sorglig… Om jag hade rört på mig mer i veckan skulle jag med all säkerhet ha gått ner i vikt. Men med två lediga dagar och en jobba-hemifrån-dag blev det inte mycket rörelse. Lite fusk blev det på måndagen. Vikten stod emellertid på samma siffror som förra fredagen. Det gjorde även mitt BMI. Kroppsfettet hade dock ökat med tre tiondelar och muskelmassan minskat lika mycket. Bentätheten hade minskat en tiondel. Andelen vatten i kroppen var två tiondelar lägre än förra veckan. Jag får vara lite nöjd, men är samtidigt besviken att jag inte har gått ner trots allt. Nåja, bara att komma igen och med nyinköpta inlägg kan förhoppningsvis mina steg bli både lättare och fler.
∼ ♦ ∼

Morgonläsning.
Ingen av oss sov särskilt bra i natt. Fästmön hade svårt att komma till ro och så även jag. För även om barn är vuxna är de ändå barn i vissa sammanhang. Detta gäller också om de ”bara” är bonusbarn. Dessutom fortsätter ryggen att plåga mig. Det hugger till i den rätt som det är, till exempel när jag ska resa mig från toaletten. Det gör så ont att jag tappar andan. Nånting är helt visst galet, men vad..?
Anna, den stackaren, fick masa sig upp tidigt i morse, medan jag kunde ligga kvar med min onda rygg i sängen. Igår innan jag släckte läste jag ut den andra delen i Strindberg-serien, men jag började inte läsa nästa bok förrän i morse. Och den läste jag ut. Det var en liten, stor diktbok där författaren sätter ord på känslor och tankar som närstående till en person som håller på att dö. Oerhört gripande. Efter diktboken bytte jag tillbaka till en kriminalroman. Ibland blir verkligheten för… påtagligt svår och sorglig.

Min mamma.
Jag låg inte kvar i sängen så länge i morse utan klev upp och skrev ett inlägg, en recension och påbörjade ett inlägg. Lördagen har varit regnig och kanske borde jag ägna dammsugaren mer än en tanke. Men jag sparar städningen tills i morrn när vi ska samlas några stycken och äta pizza för att fira mödrar. Jag har ju ingen mor i livet, men i morrn får jag vara med och äta till mammornas ära. Om ryggen samarbetar hoppas jag palla med strykning senare i alla fall.
Det blev en tur upp till stan även idag. Jag har slagit på stort och köpt en ny mobiltelefon. Min gamla är sex år och jag får ladda den hela tiden. Dessutom är minnet nästan slut i den. Den mobil jag ville ha var beställningsvara, men skulle finnas i lager. Den beräknas anlända på fredag. Då firar vi student så då går jag inte och hämtar den. Till veckan därpå hoppas jag vara med ny mobil i alla fall. Jag har även beställt en del tillbehör till den samt kom-igång-hjälp. Detta firade jag med en riktig go-fika hos min vän Greken på Storken. Jag hade trevligt fikasällskap av hans fru I.

Go-fika på Storken.
∼ ♦ ∼
I kväll ska jag laga mat igen, tro det eller ej. Det blir stekt kyckling och klyftpotatis med sås och grönsaker. Det klarar jag nog av, kanske.
∼ ♦ ∼
Jag behöver prata, vi behöver prata. Det kan jag snart – i en ny mobil. Dagens bästa!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.