Ett inlägg om den andra delen i Strindberg-serien.

Ytterligare en bok jag köpte till Fästmön och gav bort är Kristina Ohlssons andra del i Strindberg-serien, Isbrytare. Sen lånade jag den och nu har jag läst ut den, ganska så snabbt trots att den är en tegelsten på över 550 sidor. Jag gillar Kristina Ohlssons alla böcker och serier, Strindberg-serien är av de nyare. De två böcker som hittills kommit ut är lite mindre blodiga kriminalromaner och kanske lite mer mysdeckare.

Det är vinter i Hovenäset. August Strindberg från Stockholm driver en second hand-affär där. Affärerna går lysande och dessutom är han förälskad – i polisen Maria Martinsson. Men så störs friden av en brand som förstör två sjöbodar. Den ena boden är Augusts, den andra är Axel Ehnboms. Bara det att Axel är försvunnen… Samtidigt lurar andra faror i närheten, till exempel ett gammalt ex. Och hur står det egentligen till med sotaren Olas syster och hennes barn..? Och Ola själv, vad har han för känslor?

Ja det är ruggigt och kallt och som läsare känner jag brandröken i näsan. I den här boken är miljöskildringarna nästan de bästa. Karaktärerna är i vissa fall lite för typiga. Visst sker det mord och visst brukas det våld, men det mesta är annars ganska småmysigt i den lilla byn samtidigt som där finns många hemligheter. August är en udda fågel från storstan som längtar efter lugn och att bilda familj. Ibland känns han lite för… småputtrig.

Det här är en lagom spännande bok, med flera teman. Understundom kan boken kännas lite för… lång i den bemärkelse att den innehåller för många berättelser i berättelsen. Här finns till exempel kärlek, svartsjuka, otrohet, HBTQ, kriminalitet, rasism, närighet för att nämna några ingredienser. Men författaren är en driven skribent och lyckas rädda det hela från att bli svamligt till att bli riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Strindberg-serien:

1. Stormvakt
2. Isbrytare (läs texten i inlägget ovan!)

Livet är kort.