Kära dagbok…
Lite visset… Här de sista två födelsedagsblommorna.
Det är som om jag är lite… vissen… Känner mig fortfarande trött och orkeslös av och till. Har ingen riktig geist. Svårt att hitta energi att ta tag i saker samtidigt som jag känner mig rastlös. Det är svårt att beskriva, kära dagbok. Det är ändå lättare att beskriva för nån som inte bryr sig, som du, nån som inte svarar eller kommer med goda råd. Som du vet har jag lite svårt för det. Jag tycker alltid att jag själv ska städa upp i mitt eget liv, inte ta hjälp från nån.
Igår kväll kände jag mig riktigt deprimerad. Det kanske blev så när jag kom hem till det jag känner som kaos och oreda. Jag har alltid haft svårt när det är stökigt, men just nu känns det som om jag har extra svårt. Jag tänker på hårbollen på golvet, sandstormen i hallen, den öppna kylskåpsdörren och klockan som stannat. Ändå är inget av dessa nån katastrof. Hårbollen gick lätt att torka upp, den låg inte blöt och slemmig på nån matta utan på ett golv. Hallen var bara att sopa, vilket jag ibland gör miljoner gånger varje dag. Kylskåpsdörren stängde jag efter att ha kollat om vattnet i en flaska fortfarande var kallt eller inte – det var det. Och klockan var bara att dra upp med en nyckel. Ingen katastrof, inget var svårt. Ändå kan sånt här kännas nästan… övermäktigt… Och jag blir trött, orkeslös och deprimerad.
Tog mig i kragen och läste om fattigdom och krig.
Därför känns det som helt rätt beslut att vi inte åkte till Stockholm i kväll. Samtidigt vill jag uppleva andra saker än hemmet där jag bara ser en massa tråksaker som behöver göras. Ja, vem sa att det var lätt att vara människa. Vilka i-landsproblem, liksom…
Jag tog mig i kragen och satt en god stund och läste min bok på gång igår kväll. Det är svårt med koncentrationen och boken är till innehållet ganska tung – fattigdom och krig. Kanske borde jag ha valt en riktigt lättsam bok, jag tror att jag har nån på TBR-hyllan* av Karin Brunk Holmqvist… Den får jag väl rycka tag i när det är dags för bokbyte.
Vid 22-tiden gick jag och la mig, men hade svårt att komma till ro och somnade sent.
∼ ♦ ∼
Den här fredagen den trettonde kunde bli antingen en otursdag eller en bra dag. För mig blev den första halvan en bra dag. Jag var fastande (hade bara druckit kaffe och tagit medicin) i tre timmar innan jag sladdade in på företagshälsovården för att ta om ett par prover. OK, fastesockret var lite i högsta laget, men blodtrycket var riktigt bra när jag hade legat en stund. Blodfetterna togs inte om, det resultatet var det bästa när jag var på koll förra veckan. Så tyvärr, tyvärr, jag lever ett tag till. Utöver detta mejlade en arbetskamrat positiv återkoppling och god efterverkan av en artikel jag hade skrivit och publicerat i tisdags. Även min enhetschef fick mejlet. Det var väl en bra start på helgen?
Svårt att hålla fokus idag.
Annars hade jag lite svårt att hålla fokus idag. Provtagning är alltid ganska nervöst innan en ser resultatet. Dessutom har vi nya grannar som låter hantverkare härja runt i lägenheten med borr, bland annat. Katterna gillar det inte, jag och Fästmön, som var ledig idag, höll med.
Jag köpte med mig bröd från Butiken på hörnet och vi åt frukost tillsammans på förmiddagen när jag kom hem från företagshälsovården. Sen jobbade jag en stund. Idag har jag bland annat korrekturläst, bokat in möten, redigerat texter och publicerat på intranätet. På lunchen gick vi och handlade mat och annat till i kväll och i morgon. Vi är på en liten utflykt när detta publiceras och har köpt hem skaldjur till middag, bara att ställa fram.
∼ ♦ ∼
Fredag är som vanligt vägningsdag. Den här veckan var det inga jätteroliga siffror. Min vikt har ökat 300 gram på en vecka. Kroppsfettet har ökat med en tiondel och muskelmassan minskat med lika mycket. Mängden vatten i kroppen var en tiondel lägre än förra fredagen. BMI har ökat en tiondel. Nu är det helg, men nästa vecka är det bara att hålla igen. Igen… Men det är då.
∼ ♦ ∼
*TBR-hyllan = To Be Read, en hylla med olästa böcker
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 