Kära dagbok…

Det blev ett struligt slut på arbetsdagen igår. Men sen blev det desto roligare efter jobbet. Just som jag hade loggat ur och plockat ihop jobbdatorn plingade brevbäraren på med ett tjockt blått kuvert. Paketet innehöll Björn Fredrikssons bok Vita hajar svarta änkor och dödsänglar. Seriemördare genom tiderna. Boken har jag fått från Blue Publishing för recension. Det är en riktig tegelsten (501 sidor), så jag har bett att få slippa tidspress. Men ärligt talat läste jag både förord och inledning i morse… Gissningsvis läser jag boken parallellt med en deckare eller roman.

Ett tjockt blått kuvert…

…med den här spännande boken för recension!

∼ ♦ ∼

Sen blev det bråttom ner till stan för att träffa Mimmi på Happy Duck. Jag hade fattat att det skulle vara mycket folk i farten eftersom det pågår ett visst sportevenemang här. Det kom till exempel in en rejält påverkad person på puben och bara slog sig ner. Personen blev anmodad att gå, vilket skedde, men inte förrän efter en bra stunds argumenterande med tjejen som jobbade i baren.

Mimmi tar första ölen på Happy Duck och luggen är iordning.

Vi traskade därför vidare och provade O’Neill’s. Men där var det mesta reserverat och vi hade fått sitta en stund på en kant. Vi gick vidare till Bishops Arms. Där fick vi ett bord som var reserverat först tre timmar senare, så vi kunde sänka var sin öl till och äta. Första kisspausen klarades också av. Sen trängde sig folk på och vi beslutade oss för att gå vidare.

Här har Mimmi tagit första kisspausen.

Vi åt också, en halloumiburgare för min del.

Mimmi envisades med O’Neill’s igen, men där var det ännu mer packat än tidigare. Vi hamnade på O’Connor’s, där jag inte har varit på många år. Var sin öl till blev det där – och nån försökte ringa Mimmi! –  innan vi lättade och stegade Drottninggatan upp till Taps.

Trean på O’Connor’s.

På Taps hade jag aldrig varit, trots att det ligger nära min frisör. Riktigt trevligt öl-ställe. Där blev vi sittandes i fyra öl vardera ytterligare. Man ser att det börjar bli suddigt på sista bilden där Mimmis lugg är minst sagt ostyrslig.

Öl nummer fyra…

…nummer fem…

…nummer sex…

…och sjuan. Nu börjar det bli suddigt och ostyrsligt.

Jag gick hem genom ett Uppsala fullt av folk. Det var en märklig känsla, för det var länge sen sist. Trött var jag, men jag satt upp ett tag för att komma ner i varv efter en trevlig kväll. Jag behöver såna här kvällar och ett sällskap jag kan lyssna på och prata med, nån som inte bara är ytlig.

På väg hem genom Uppsala. Just vid ån var det inte nåt folk.

∼ ♦ ∼

Ja det blev en rejäl pubrunda igår. Den som kan räkna och jag själv inser att jag drack sju öl. Alla öl var dock inte stora och alla var inte starka. Ändå hade jag liiite ont i huvet morse. Såg framför mig en rätt slapp dag, men som vanligt gick det om intet eftersom det alltid är tusen saker som ska göras hemma. På förmiddagen vek jag ren tvätt och la in, tömde kattpottor, gick med sopor, gav katterna mat. gick och handlade, sorterade sopor (nej, allt är inte plast) samt rev ur sängen i sovrummet för renbäddning senare. Klockan tolv hade jag ännu inte ätit nåt den här lördagen, men jag lovar att jag både tvättade av mig och borstade tänderna innan jag gick ut och handlade en middag för tre personer för runt fem miljoner kronor.

När det här inlägget är publicerat och klart ska jag inta frukost innan jag går ut på det ärende jag hade tänkt utföra idag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis blev det faktiskt bokbyte i natt, från en spänningsroman om ett kraschat plan på Medis i december 2000 till en explosion i Klarakvarteren 1937. Men… Den som överlever har inte första recensionsdag förrän i slutet av månaden och det respekterar jag. En kortare version av min recension är skickad till Akademibokhandeln där jag fick boken och uppdraget som förhandsläsare.

Bokbytarkatten Lucifer med böckerna Den som överlever och Catalana.

∼ ♦ ∼

Utöver detta kan jag konstatera att även jag är en överlevare. Jag har blivit spådd att jag ska dö 59 år gammal. Idag är jag visserligen fortfarande 59 år, men jag är i alla fall en dag äldre än min mormor blev. Hon hann inte fylla 60 utan gick bort cirka en och en halv månad före sin sextionde födelsedag.

∼ ♦ ∼

PS Till Mimmi. Jag hittade inget inlägg om Carol. Antagligen ligger den osedd på hårddisken…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.