Kära dagbok…

Ljusare på jobbfronten! (Utsikt från konferenslokalen.)

Igår, torsdag, skulle jag för första gången delta i en heldagskonferens med min avdelning. Ungefär ett förlängt avdelningsmöte, alltså. Såna tillställningar har jag bevistat i olika konstellationer och på olika arbetsplatser under mitt yrkesliv. De flesta gånger har det ärligt talat känts som slöseri med tid. Inför gårdagen hade jag blandade känslor, men ändå åt det positiva hållet. Om inte innehållet i dagen skulle ge nåt så skulle åtminstone umgänget med arbetskamraterna göra det. Det är ju ljusare på jobbfronten på alla sätt och vis nu.

Först på plats i konferenslokalen.

Samtidigt var jag trött så att jag mådde illa efter två jobbiga nätter. Den ena natten vaknade jag och kunde inte somna om förrän efter en två, tre timmar. Nästa natt väcktes jag av kattkrafs på sovrumsdörren. När jag återvänt till sängen och slumrat till vaknade jag 4.30 till ljudet av en spyende katt. Så jaaa… det var väl inte mitt piggaste jag som traskade upp till Clarion Hotel Gillet för konferens. Jag hade dessutom stämt träff med en resande arbetskamrat för att äta utlovad hotellfrukost. Den blev en besvikelse, för det visade sig vara bagels med bredbar ost och spygröna smoothies. Men jag behövde äta nåt eftersom jag inte hade gjort det hemma. Och sen blev det mer kaffe, förstås.

Jag känner mig speciell på avdelningen för jag har en väldigt inkännande och inkluderande chef.

Jag ska inte fördjupa mig i vad vi gjorde under dagen, men den omfattade presentationer av varje enhet men också av större projekt. Vidare hade vi gruppdiskussioner i olika frågor och konstellationer – en gång i blandad grupp, en gång med enheten.

Tiden gick snabbt och hela dagen får en enda stor tumme upp för mig. Det här är en avdelning där det definitivt är högt i tak. En avdelning som har en otroligt inkännande och inkluderande högsta chef. Jag har även den bästa enhetschefen. Men en kan inte älska alla. Detta till trots känner jag mig bekväm i allas sällskap.

Efter avslutad konferens bjöds vi och två som slutat på avdelningen på ett glas bubbel samt därefter middag nere i hotellets restaurang. Vid lunchen hade vi fått ljuvlig torsk, till middagen bjöds kamraterna på kalv och ett glas rött till huvudrätt. Jag fick mozzarellasticks till mitt rödvin och huvudrätten var den stora besvikelsen. Det kändes som nånting man gått och köpt i frysdisken på ICA, ärligt talat. Förrätten bestod av röding med ett glas vitt till. Gott! Men godast var nog desserten, en pannacotta. Utöver detta blev det många trevliga samtal kring middagsbordet. För mig blev det också ett kärt återseende när jag upptäckte ”en kändis” bland personalen. Jag insåg också att vi satt i en restaurangdel där Fästmön och jag hade vår första dejt. Bara det gör att jag funderar på att ge stället en ny chans att servera mig en god middag.

Lunchtorsk.

Röding till förrätt.

Kom dessa från frysdiskan på ICA?

Pannacottadessert!

∼ ♦ ∼

I natt sov jag nog hela natten. Jag var helt slut. När jag kom hem igår hade jag nästan ont i halsen – för att jag hade pratat så mycket. Ryggen höll sig hyfsat OK, tack och lov. Jag försökte röra på mig så snart tillfälle gavs. I morse blev det däremot ingen promenad till jobbet. I stället startade jag jobbdatorn tidigt och jobbade en trekvart innan jag tog bilen och åkte för att få den handtvättad utvändigt. Promenaden hem tog bara tio minuter. En lika lång promenad skulle det bli för att hämta den rena bilen. Jag fick sms i morse om att mitt pass är klart och eftersom det var förhållandevis lugnt på jobbfronten idag gick jag iväg till polisen för att hämta det. Det blev också en skön promenad på cirka 30 minuter tur och retur. Tyvärr visade sig inte solen idag utan det har varit grått och fuktigt.

Nytt pass! Jag ser kriminell ut på bilden, precis som förra gången.

Smutsig bil.

Min bil ska inte städas idag, men väl garaget.

Fredagseftermiddagen avslutades lite abrupt när jag plötsligt förlorade mina behörigheter att jobba i bland annat intranätet. God natt jord, liksom.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag träffa vännen M för öl och mat, vilket ju är bra att det sker efter veckans vägning. Resultatet var inte särskilt upphetsande denna fredag, trots att jag tycker att jag har skött mig bra, inte fuskat eller ätit för mycket. Jag har gått ner hela 100 gram på en vecka. Positivt är dock att BMI har gått ner en tiondel och kroppsfettet har minskat med två tiondelar. Muskelmassan har ökat två tiondelar. Vattenmängden i kroppen var två tiondelar högre än förra fredagen. Bentätheten ligger oförändrad.

Och det här inlägget är förstås tidsinställt!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.