Ett inlägg i vilket skildras Fästmöns och Tofflans första kräftskiva i år.

Inte bara att sätta sig och suga i sig.

Att äta kräftor, ha kräftskiva, är inte nåt att ta lätt på. Tvärtom är jag väldigt seriös (nåja…) när det gäller inmundigandet av de kokta, röda skaldjuren. Detta kräver noggrann planering, struktur och formgivning, faktiskt. Det är inte bara att sätta sig och suga i sig, med andra ord.

En hink med ett kilo svenska insjökräftor var vi och köpte i torsdags kväll på Korgtassen. För hinkens innehåll betalade jag 399 spänn. Igår var vi och kompletteringshandlade förrätt (västerbottenpaj, gräddfil och rom; rödlök hade vi egenodlad), baguette och kryddost, samt verktyg och inredning som fattades såsom kräfthattar, kräfttallrikar, kräfttabletter till tallrikarna samt en kräfttång. Vår nötknäppare, som vi har använt till skaldjur, har av nån anledning försvunnit, troligen tillsammans med några skal.

Vi hade lyktor…

…och bland annat många servetter…

…men inga hattar, tallrikar eller nån kräfttång.

Vi inledde med förrätten, förstås, och till den drack vi kall öl. Medan assietterna bars ut letade jag fram kräftsnapsvisor i Lilla snapsviseboken. För till kräftor ska en dricka snaps, givetvis i form av Östgöta sädes.

Förrätt.

Lämpliga visor…

Fler lämpliga visor…

Sen blev dags för den obligatoriska mösspåtagningen samt fotografering. Jag vet inte hur vi ser ut egentligen, mest som två snedseglare. Först därefter blev det äntligen dags att börja skala, suga, sörpla och smaska.

Mösspåtagning gjord på två snedseglare.

Äntligen!

Kräftorna var i ganska varierande storlek. Många hade gigantiska klor, men små kroppar. Stjärtarna var inte så fasta. Just som jag sa att jag tyckte att kräftorna inte var så salta fick jag flera exemplar som var det. Smaken gick annars mycket åt dillhållet, men krondillen var vår egen och vi hade inte kokat ny lag.

Toffelomdömet om de svenska insjökräftorna blev högt, dock inte det allra högsta.

∼ ♦ ∼

Planerna för dagen är inte helt fastlagda. Jag ska åka och tanka och har lovat att försöka fixa middag. Den kommande veckan har jag snikat in mig själv på två middagar och en lunch – hos släkt och vänner i Motala. Inte dåligt, va´?! Jag åker i morrn, by the way.

Tisslingarna har fått kanin och biff med fjäderfä. Vi har busat med dem och de har kollat in fåglar och löv från sina platser på balkongen. Jag har kollat jobbmejl. Det känns rätt OK att ha mer än två veckors semester kvar, faktiskt…

Citrus trött efter spaning och bus.

Lucifer fågelskådar på balkongen.

Livet är kort.