Ett inlägg om en libanesisk måltid hos Byblos Kök & Bar i sällskap av goda vänner.

Den lilla libanesiska restaurangen Byblos Kök & Bar ligger på gångavstånd hemifrån. Jag går ofta dit om jag vill äta gott – och mycket… För inte en enda gång har jag gått därifrån och varit hungrig. Oftast har jag inte ätit förrän frukost morgonen efter. Idag på förmiddagen ringde en jobbarkompis och ville ha med mig på lunch, men jag var fortfarande så mätt att jag tackade nej.

På onsdagskvällen blev äntligen min lilla tack-middag för vännerna Uppsalaewa och Béchir av. För snart ett år sen var de vänliga nog att skjutsa mig till Köping för att tömma min gamla bil och hämta min nya. Bensinpengar ville de inte veta av så jag lovade i stället att bjuda på lokal. Pandemin kom emellan och inte förrän igår kunde vi ses.

Vinet Les Emirs – libanesiskt rött och underbart gott.

Jag hade höga förväntningar, men också mycket tilltro när jag bjöd vännerna till Byblos. Bemötandet och servicen är alltid hög där och maten är supergod. Extra roligt är det att testa deras urval av libanesiska drycker. Jag börjar därför med att skriva om vinet Les Emirs.

Vinet går inte att köpa på Systembolaget, så skena inte dit och leta! Möjligen kan du hitta det på nätet.

Les Emirs är gjort på druvorna merlot, cabernet sauvignon och syrah. Alkoholhalten ligger på 14 procent. Det har en fin röd färg och är till smaken ganska kryddigt. Enligt Vino.com går doften åt lakrits och svartpeppar, men också ingefära och bär. Jag tycker att såväl doft som smak är kryddig. Vinet känns fylligt och mustigt i munnen och lämnar en ganska lång eftersmak. Det passar till olika kötträtter. Två av oss åt grillad kyckling, en åt grillad högrevsfärs och det fungerade utmärkt.

Toffelomdömet för vinet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Om måltiden behöver jag inte säga så mycket mer än att allt som vanligt var väldigt gott och vällagat – från rörorna via grönsakerna och huvudrätterna till pannacottan med kardemummakaffe till. Dessert och kaffe blev vi bjudna på, för övrigt. (Och den luringen Béchir betalade vinet.)

Vi inledde med var sin drink, en GT för min del, medan vi studerade menyn. Mitt val föll på den rätt jag alltid har ätit, Shish Taouk. Nån gång – kanske nästa? – skulle jag vilja testa en avsmakningsmeny. Förutom röran som var och en fick på sin tallrik serverades vi tre röror på bordet. Salladen var lika vacker som god. Desserten mycket söt, men alldeles lagom liten och en perfekt avrundning på middagen.

En drink medan vi studerade menyn.

Grillad kyckling med bröd, grönsaker och röra – shish taouk.

Både vacker och god sallad.

En perfekt avrundning på middagen.

Jag själv vet att jag alltid återvänder till Byblos. Och jag tror att vännerna Ewa och Béchir också gör det.

∼ ♦ ∼

Några som inte fick följa med och äta libanesiskt var Citrus och Lucifer. Men de fick god mat i sina skålar efter enträget köande till skafferiet av Lucifer. Citrus tog det lugnt på balkongen, hon visste att mammisen skulle hälla upp nåt gott i matskålen innan hon gick iväg för att äta libanesiskt.

Citrus sussar före maten….

…medan Lucifer står i matkö utanför skafferiet.

Livet är kort.