Kära dagbok…

Nöje, förströelse och lärdomar.
Tiden bara rusar iväg. Det är som om klockorna skenar framåt i en rasande takt. Jag vill både hänga med och samtidigt bromsa lite, för det är mycket att processa nu. Nog tänkte jag att mina dagar som gräsänka skulle räcka till mycket mer än de gör/har gjort.
Jag tog mig i alla fall tid att läsa Antiktidningens septembernummer som kom igår eftermiddag. Magasinet ger både en stunds förströelse och nöje, men det ger också nya lärdomar om gamla grejor. Sånt gillar jag! Bara det att de flesta av mina ”gamla grejor” är undanstoppade i skåp och lådor och på vinden. Tråkigt. I ett annat liv hade de hedersplatser. Det får mig att skämmas en aning för att jag är så undfallande.
∼ ♦ ∼

Kvällspromenad i Uppsala igår.
Igår kväll fick mitt sociala liv blomstra en stund: jag träffade en före detta kollega,numera vän, och en kollega inom yrket. Det är annars så svårt för mig, för trots att jag har bott i Uppsala i 40 år nästa år har jag inte så många nära vänner eller så stor bekantskapskrets här. Kanske är det så att en uppskattar de personer en känt längre tid i livet mer på äldre dar. Men jag har också fått några få men goda nya vänner här. Det var två av dem jag träffade igår. Såna som gör att Uppsala ändå blir lite uthärdligt.
Att träffa andra människor och umgås ger input av flera slag. Det ger mig perspektiv på tillvaron när andra berättar om sina liv. Jag har gjort så många stora misstag och felval i mitt liv, men jag tycks ändå inte lära mig av dessa. Kan jag lära mig av att lyssna på andras liv, tro?
Det blev en trevlig kväll, alldeles för kort för en av oss, kanske lite för lång för de andra två. Men lagom på sätt och vis. En drink och tre öl under sju timmar samt en middag bestående av scampi, bläckfisk, ris och grönsaker. Två ställen besökte vi.
Jag hade riktigt dåligt samvete för katternas skull, men så tänkte jag att de ju måste vänja sig vid att vara ensamma hemma. En av vännerna, själv kattägare, lugnade mig och sa att de sover mest och så är de ju två och har sällskap av varandra. När jag kom hem blev de i alla fall glada och fick lite i sina skålar. Jag satt uppe längre än jag gjort på länge för att de inte skulle bli ledsna.
∼ ♦ ∼

Läsning och kaffe på sängen efter en rejäl sovmorgon.
I morse sov jag därför längre än jag gjort på hela semestern. Äntligen fick jag en riktig sovmorgon! Visserligen var jag uppe vid femtiden och utfodrade katterna, men sen somnade jag om och vaknade inte förrän klockan var nånstans mellan 8.30 och 9.00.
Jag låg och läste och drack kaffe på sängen. Klockan var över tio innan jag steg upp och gjorde frukost. Sen tömde jag kattpottorna på skit och fyllde på sand. Vissa saker är ju som de alltid har varit och katterna kan ju inte sköta sina toaletter själva.
Det var ganska varmt och soligt idag till att börja med och extra skönt med morgonduschen. Jag piggnade till snabbt. Iklädd shorts och sandaler inköpta i Motala traskade jag upp på stan. Det är roligare att göra det i sällskap, men idag gick det riktigt bra utan. Jag hade ro att både flanera och titta. Två inköp blev det, inget till mig själv utan två små presenter till de snälla vännerna jag ska få bo hos i nästa vecka.
Eftersom jag ska åka iväg igen behöver jag tvätta – min garderob är inte jättediger. Idag har jag bara kört en kort maskin. Diskmaskinen börjar också bli full, men den kör jag inte förrän efter frukost i morgon. I kväll är det nämligen dags för middag med vännerna E och B. Förra hösten skjutsade de mig till Köping för att göra färdigt mina bilaffärer. För det ville de inte ha några bensinpengar, så jag krävde att få bjuda dem på middag på lokal. Sen tog pandemin fart igen. Inte förrän i kväll får jag äran att supera med dem på Byblos. Därifrån rullar jag alltid hem, alldeles för övermätt…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.