Ett recenserande inlägg.

I september månad blev jag tillfrågad om jag ville recensera Sanna Mac Donalds nya bok Allt som en gång var. Självklart ville jag läsa uppföljaren till Om allt vore annorlunda, en bok som jag inte bara slukade i november förra året utan rördes till tårar av. (Fatta, Stenhjärtat Tofflan, rörd till tårar…) Det var höga förväntningar jag grep mig an läsningen. Tack till LB Förlag och Sanna Mac Donald!

Anna har nu skilt sig från sin man och är fortfarande tillsammans med Tove. Men den mycket yngre Tove har kommit längre än Anna i att leva öppet med vem hon är. Detta påverkar deras relation starkt och det är inte alltid lätt – för nån av dem. Samtidigt vill Anna ta reda på vad som  hände gammelfarbror Douglas och hans kärlek Evert. Genom detta tycks Anna få hjälp med den egna relationen och tankarna om att berätta för omgivningen. Parallellt med den nutida berättelsen om Anna och Tove får jag läsa om Ingrid och Märta, två kvinnor som träffades när (manlig) homosexualitet nyligen upphört att vara brottsligt, men fortfarande var mycket skamligt. Ingrid är gift och har en dotter, men hur blir det när hon plötsligt står där som änka, utan att ha den heterosexualla familjen att gömma sig bakom?

Alltså… det här är en helt underbar roman! Den har typ ”allt” jag önskar av en god bok. Den är spännande, den ger mig HBTQ-historia och den beskriver en nutida relation som jag kan relatera till. Ibland blir jag så hjärtligt trött på att läsa om alla heterosexuella relationer i romaner. Jag vet att sådana relationer är vanligare än homosexuella, men… Jag vill ju läsa om relationer som berör mig, som jag kan känna mig hemma med, som jag kan nicka hummande och igenkännande till under läsningen.

Författaren lyckas göra sina karaktärer mycket levande och trovärdiga, såväl de historiska som de nutida. Hon lyckas så bra att jag känner det de känner – känns det som. Utöver detta är boken välskriven. Den här författaren skriver medryckande samtidigt som det inte finns något att anmärka på vad gäller det språkliga eller grammatiken. Kapitlen är i längsta laget för mig som ibland läser när jag får en stund över. I och med att de är så långa får jag oerhört svårt att släppa boken.

Toffelomdömet blir det högsta. Det råder ingen som helst tvekan om det.

Livet är kort.