Kära dagbok…

Pioner i ett krus på ett av borden i Slottsträdgården.

Sköna dagar tycks alltid passera så snabbt. Igår var det visserligen stekhett och klibbigt, men dan och kvällen blev fina ändå, på andra sätt. På förmiddagen åkte jag till Slottet. Där var redan Slottsfrun på plats. Det gick inte att sitta annat än i skuggan. Då är det praktiskt att ha ett par olika sittgrupper att välja mellan. Vi satt på ena sidan av huset och småpratade och gick igenom innehållet i två små lådor. Innehållet i den ena lådan hade jag redan gett Slottsherrskapet, men det kom inte till nån användning. Inte går det att sälja heller, tror jag. Innehållet i den andra lådan var min mammas mobil, använd cirka ett år. Den skulle passa Slottsherrn bra, för nu är hans gamla Nokia på upphällningen.

Jag drog lite ogräs och plockade upp några rädisor. Salladen börjar komma rejält, så den hade jag också kunnat ta av. Men nu köpte jag en påse sallad häromdan och det är bäst att vi äter upp den först. Tomatplantorna blommar. Vi tog en fika och det smakade som vanligt gott utomhus. Jag fick några artiklar som jag tog med hem för att läsa om en syster till Slottsfrun som verkar ha levt ett både spännade och sorgligt liv i Rom.

Sen vattnade jag på vår växtlighet. Det är väldigt grönt och skönt i Slottsträdgården, förutom gräsmattan som börjar anta en delvis gulbrun färg och knastrar när en går på den. Det har kommit påbud att gräsmattor inte får vattnas och att vi ska vattna måttligt. Inte för att det är brist på vatten i floden (det är därifrån vi tar vårt vattningsvatten), utan för att pumparna pajar när för många trädgårdsmuppar vattnar samtidigt. Så jag råkade bara vattna gräset lite grann medan Slottsfrun packade ihop innan vi åkte därifrån.

Vi kollade innehållet i två lådor.

Tomatplantorna blommar.

Det växer…

Det kan nog vara dags att skörda lite…

I år tycks salladen och dillen ha överlevt.

Örterna.

Hemma satt jag och läste en stund innan jag hoppade in i duschen. Nyduschad såg jag hur himlen övergått i en grå ton. På fönstren var det stora stänk. Jag messade Fästmön och frågade om hon ville bli hämtad i bil – ett tag till får jag ju köra bilen. Det ville hon.

En liten stund hann Anna softa innan vi traskade iväg till Akropolis, Anna med sandaler på båda fötterna. Vädret tycktes ha stabiliserat sig och vi kunde inta söndagsmiddagen på uteserveringen som planerat. Det blev ganska behaglig temperatur. Annas snälla mamma a k a Slottsfrun stod och väntade på oss när vi anlände tre minuter före utsatt tid. Det var gott om utrymme mellan borden och inte packat med folk. Som vanligt häckade några stammisar vid ett av borden – eller mest på vändplanen där de bolmade friskt – tursamt nog på rejält avstånd från oss. Vi åt god mat och drack gott vin till och Annas snälla mamma visade sig gilla samma dessert som vi: friterad camembert. Mätta och belåtna efter ett par timmars sittning tog Annas snälla mamma taxi hem och vi våra apostlahästar. Min kväll avslutades framför TV:n tillsammans med Vera – och en halvsovande sambo.

Söndagmiddag på Akropolis med två damer i rosa.

Anna och hennes mamma åt lamm, jag åt kyckling. Alla drack vi Kristinavin.

Dessert som vi alla tre gillar mest.

∼ ♦ ∼

Tidigt i morse kom regnet. Och det var inte måttligt. Men behövligt! Halvt i dvala steg jag upp och drog till sovrumsfönstret en aning innan jag somnade om. Anna var uppe vid sextiden och jag klev upp en tjugo över för att erbjuda skjuts ifall det regnade. Men det regnade inte och Anna valde att gå med paraply. Citrus och Mini var jättebusiga på morgonen och nån av dem, gissningsvis Citrus, hade ätit upp alla blommor på mina pelargoner i Bokrumsfönstret. Lucifer körde också nåt race genom lägenheten. Sen däckade alla tre och sov på sina favoritplatser. Katterna har inte mått jättebra i värmen och igår var den nån av dem, troligen Lucifer, som kräktes upp kvällsmaten precis innan de nyduschade och finklädda mammorna skulle gå ut på middag. Tur att mammorna inte är kackelmagade. Ja förutom att jag svimmar av blod, dårå. 

Busan Citrus på sin favoritplats intill soffan i vardagsrummet.

Lucifer slocknade på balkongsoffan…

…övervakad av Arga Mamman a k a Mini.

En solros till vännen.

Trots att det var bättre arbetsväder idag (i alla fall på förmiddagen) har jag varit seg. Gissningsvis är jag trött och sliten och behöver semester och ledighet. Sen påverkar andra saker min motivation som nu är i det närmaste nere på noll. Jag vet inte om den kan stiga till hösten. Det tror jag knappast. Och det är förstås en stor sorg, med tanke på hur roligt och stimulerande jag en gång i tiden (2016 – hösten 2019) tyckte att jobbet var. Jag får försöka fokusera på att ha en rik och energigivande fritid, helt enkelt. (Att snart inte ha tillgång till bil förenklar dessvärre inte detta.)

På hemmafronten har jag också varit seg, fast jag har ju jobbat hela dan, så… Kattpottorna är tömda, en diskmaskin är körd och tömd och jag har varit ner till soprummet med ett par soppåsar. Alltid något!

Men… som vanligt har jag det inte tuffast av alla. Jag har tagit upp tråden med en vän som jag lärde känna i cyberspace först, IRL sen och vars liv har tagit en ny vändning strax före sommaren. Tufft, men min vän är en tuff person och jag hoppas att vändningen leder till nåt bättre.

För egen del fick jag intressant post från Region Östergötland idag. Det är alltid bra att veta exakt var ens fiender finns. Det tackar vi för. Och dambygge kan innebära ett öppen konflikt – enligt Dagens Nyheters skribenter.

∼ ♦ ∼

I kväll är det tredje delen av 22 juli på SvT 1 kl 21. Den ska jag glo på. Förhoppningsvis orkar Anna hålla sig vaken och titta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.