Ett inlägg om ett bärigt, italienskt vin.

Bärigt, fruktigt, syrligt och italienskt.

Italien kan vi inte åka till. Det är tur för oss att vi har laddat med Italien i vinskåpet. På fredagskvällen, ganska sent, luftade jag en flaska Villarini Nero d’Avola 2018. Det blev ett och ett halvt glas var till några smakrika ostar – såväl hårda ostar som dessertostar. Detta var givetvis helt tvärtemot Systembolagets rekommendation på sin webbplats: grillade rätter av lamm- eller nötkött alternativt vegetariska rätter. Fast… ost är ju ganska vegetariskt.

Det här ekologiska vinet köpte jag i Motala för 99 kronor flaskan. Som namnet avslöjar är det gjort på druvan nero d’avola, Siciliens vanligaste druva. Druvan sägs ge fylliga viner och det här vinet var klassat som lite mer än medelfylligt.

Vinets alkoholhalt ligger på 13 procent och sockerhalten på 4 gram per liter. Det har hög fruktsyra.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, björnbär, mintchoklad, skogshallon och vanilj. […] Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, björnbär, mintchoklad, plommon och vanilj.

Mintchoklad kände jag tydligt i såväl smak som doft. Vinet var ganska bärigt, fruktigt och syrligt. Eftersmaken var inte särskilt lång. Det fungerade bra till ostarna, även om det kanske hade passat bättre med ett något fylligare och kraftfullare vin. Detta är inte alls nåt dåligt vin utan väl värt pengarna.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.