Kära dagbok…
Jag vill ha maaaaaaat!
Nej, nån mästerkock är jag inte. Klarar knappt av vardagsmatlagning till mig själv, typ. Jag gillar det helt enkelt inte, men det klart att jag snor till nåt när jag behöver äta. Efter gårdagens stresspåslag med jobbkrockar och den glömda sprutan var jag rätt slut. Det behövs ytterligt lite just nu för att jag ska känna att jag knappt orkar.
Min assistent Citrus hade framåt arbetsdagens slut försökt förmedla att även hon och de andra behövde äta. Till sist fattade jag galoppen och snickrade ihop varma mackor till mig själv och serverade lamm till familjen Katt. Vilken matlagningskonst..! Och ja. Gymnasistens snälla mamma hade fixat mat till honom. Han behövde inte svälta igår heller. I morse vid sextiden stod hon och kokade spaghetti eftersom han behöver lunch hemma numera sen skolan har stängt.
Efter maten skrev jag lite. Och sen var det dags för säsongsavslutningen av Antikrundan. Jag fick diplom som Antikkunnig och det var nog tack vare min personliga antikexpert Mini. Det var svåra saker att värdera denna sista gång. Många av mina värderingar blev helt åt skogen, men några fullpoängare tog jag. Nu återstår att se om det blir nån runda nästa vår. Inspelningarna är bokade för sommaren. Håll en tumme! Jag älskar verkligen det här programmet. Och så skulle jag förstås vilja få åtminstone ett diplom med tre stjärnor nån gång…
Katterna tycker att det är konstigt att vi är hemma, som jag tidigare har skrivit, men det verkar som om de gillar det. Vissa av dem söker mitt sällskap rätt ofta under dan när jag sitter i Bokrummet och jobbar vid datorn. Igår när det var så fint väder låg Lucifer i flera timmar på klätterpelaren på ballen* och spanade och njöt av solen. Sen på kvällen sussade han i Annas kökssoffa, men kom fram när Anna knaprade på några bitar ost. Jag fick en stund senare skratta lite gott, för det var ett program om fotboll på TV. Jag vet inte varför det stod på, för sport intresserar varken Anna eller mig. Men Lucifer, uppenbarligen! Han la sig på mattan och glodde rakt in i TV-rutan. Nej, vår bebispojke har uppenbarligen inte fått sina sportgener från Mamman och Mammisen.
Lucifer tittar på ett fotbollsprogram på TV.
∼ ♦ ∼
Hur mycket skattepengar kostade det att låta assistanskåren flytta bilar från boendeparkeringen???
Om gårdagen är inte mycket mer att orda, men… Jag måste bara få nämna nåt som jag och en granne jag mötte irriterade oss på. Visst, det är jättebra och fint att våra gator och trottoarer sopas. Igår skulle gatstumpen mellan vårt hus och järnvägen göras ren. Det kom upp en skylt om parkering förbjuden typ två dar innan. Synnerligen anmärkningsvärt i dessa coronatider. Gatstumpen som skulle sopas och rengöras är inte särskilt trafikerad och i uselt skick vad gäller asfalten. Den används i princip till boendeparkering. Nu när det är en pandemi som härjar kanske Uppsala kommun kunde försöka föreställa sig att folk håller sig inne, befinner sig i karantän, är sjuka, är bortresta och utan möjlighet att resa hem etc etc. Nej, uppenbarligen räckte fantasin (!) inte så långt. Därför stod ett antal bilar kvar på parkeringen. Då ringer kommungubbarna assistanskåren som får flytta på bilarna! Hur mycket, undrar jag, kostade inte det??? Vore det inte bättre i dessa tider att lägga våra skattepengar på vård och omsorg??? En tar sig för sin panna – och det gjorde grannen också. Den rackiga lilla gatstumpen kunde gott ha fått vara skitig ett tag till.
∼ ♦ ∼
Tromboflebiten igår kväll. Över knävecket är det ondast just nu och en liten ”bulle”.
I natt inte bara bet jag mig i kinden (farligt om jag blöder just nu), jag hade jävligt ont i benet också. Eftersom tromboflebiten sitter på baksidan av benet är det oundvikligt att jag kommer åt den såväl när jag sitter som när jag ligger. Ondaste stället just nu är ovanför knävecket där det finns en liten ”bulle”. Jag känner att om den inte är bättre efter helgen får jag skriva till doktor Oskar igen. Grejen är bara att jag inte vet vad mer kan göras än att jag får min blodförtunnande spruta varje dag. Idag tog första asken slut, det vill säga jag har fått tio sprutor av Anna. Nu återstår ”bara” 20.
Jag fortsätter också att ta tempen varje dag. Feber kan vara ett tecken på att jag smittas av coronaviruset, men också att tromboflebiten har blivit trombos. I morse var jag visst kallare än nånsin… Jag vet att jag är lågtempad och häromdan, när termometern visade hela 36,5, kände jag mig nästan sjuk. I två dar hade jag den tempen och kanske var det på grund av tromboflebiten och innan sprutorna hunnit göra nytta.
Lågtempad är jag…
∼ ♦ ∼
Vad jobbar jag med om dagarna? Tja, det är många möten som sker via Zoom. Jag försöker fixa en del akuta småsaker på distans, det kan vara till exempel texter eller viktiga meddelanden som måste vara begripliga. Två dar i veckan har min enhet Zoombie-fika. Då loggar vi in på Zoom, ses via webbkamera, pratar och fikar tillsammans. Vi försöker att inte prata så mycket jobb, men det är förstås oundvikligt. Jag använder också tjänstemobilen mer nu än vanligt. Idag hade jag ett telefonmöte. Det gick bra det med. Kort sagt: jag försöker jobba och göra vad jag kan på distans.
Det blev en extra lång lunch idag, för jag blev tvungen att åka till ICA Maxi Gnista och handla sånt som börjar ta slut, typ kattsand och kattmat, samt middag till i kväll. ICA Maxi Stenhagen är bokat för leverans av matvaror, men de kommer inte förrän den 6 april. Rätt sorts kattsand fanns inte i Gnista, så jag fick ta två mindre förpackningar av annan sand för att vi inte ska stå utan. I övrigt fanns allt jag skulle ha. Det gick ganska snabbt att handla, jag var klar på en timme. Och det lilla jag handlade kostade över 1 300 spänn… Fattar inte, det var en del till katterna, mat till oss tre i kväll och lite påfyllning av grönsaker och annat till kylen.
Jag skulle inte ha så mycket, men ändå blev det detta för över 1 300 spänn…
∼ ♦ ∼
I kväll vill jag bara vara. Det är fredag och jag önskar att allt vore som vanligt. Men den sedvanliga fredagströttheten är ersatt av oro för dem jag bryr mig om. För egen del har jag rönt en viss framgång i ett gäng om totalt 52 personer, men eftersom vi har drabbats av en pandemi blir jag tilldelad en uppgift i stället för att träffa människor.
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 