Helgens viner: Amarone della Valpolicella ai Colli Vivaldi 2015 och Brunelli Campo del Maestro 2015


Ett inlägg om två fina viner.


 

Amarone della Valpolicella ai Colli Vivaldi 2015

Gott och dyrt fredagsvin.

I helgen drack jag två fina viner. Båda höll hög klass. Den ena vinet, Amarone della Valpolicella ai Colli Vivaldi 2015, drack jag för första gången för cirka ett år sen. Det fick då högt omdöme av mig. Den här gången ger jag det högsta Toffelomdöme, men jag skriver inte mer om det. I stället går det bra att läsa det tidigare inlägget om det här Amaronevinet. Notera, att Systembolaget säljer en senare årgång nu än den jag drack i fredags och priset för en sån flaska är 219 kronor.

Det här Amaronevinet drack jag i fredags till smakrika ostar och igår till kolgrillad, het kyckling med grönsallad och tzatziki. Det passade lika bra till båda.

∼ ♦ ∼

Brunelli Campo del Maestro 2015

Dyrare, men godare än fredagens? Nja, inte riktigt.

Lördagsvinet blev också ett vin som kostar lite mer. Brunelli Campo del Maestro 2015 finns inte längre att köpa på Systembolaget, men för en senare årgång av vinet, 2016, får en betala 269 kronor.

Enligt Systembolaget passar det bäst till rätter av mörkt kött såsom nöt, lamm och vilt. På flaskan står det emellertid att vinet också passar till mellanlagrade ostar. Vi tog var sitt glas till de ostar som var kvar sen fredagen, det vill säga två hårdostar, varav en mycket smakrik cheddar, samt blåmögelosten S:t Agur.

Vinet av årgång 2016 är klassat som mycket fylligt och tämligen strävt. Det stämde även in på 2015:an. Alkoholhalten ligger på hela 15 procent och sockerhalten på åtta gram per liter.

Så här skriver Systembolaget om 2016:ans smak och doft:

”Kryddig, eldig smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, nougat, pomerans, choklad och russin. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, nougat, nypon och örter.

Jag tyckte att vinet doftade jord och tobak. När jag smakade av det blev jag aningen besviken – vinet kändes inte så fylligt som jag hade hoppats på. Eftersmaken var inte heller särskilt lång. Det var strävt och jag anade lite choklad i smaken.

Till ostarna passade vinet utmärkt, men det totala Toffelomdömet når inte helt till toppen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.