Ett inlägg om ett vin.

Kanske var det 2017 som jag fick flaskan Amarone Classico 2013? Jag vet att jag också köpte en sån flaska själv, men hittar inte nån provning/smakning av den nånstans. Hur som helst, årgången var nog lite speciell, för flaskan hade ett brunt papper omkring sig med en text om något tjugoårigt samarbete. Idag säljs endast 2014 års årgång på Systembolaget. Priset är 119 kronor.

Vi slog på stort igår och öppnade vinet till söndagsmiddagen – pizza. Under lördagen hyfsade vi det som var (kvar var sitt glas) i en Zensaflaska vi öppnat under veckan, till några goda ostar. Det är ett bra och prisvärt rött vin som vi ofta köpte förr. På fredagen drack jag ett glas vitt vin till laxen. Det var helt klart vinbrist i helgen som behövde åtgärdas!

En flaska med papper på…

…och under pappret ett härligt Amaronevin.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om smak och doft på vinet av årgång 2014, notera:

”Kryddig, utvecklad smak med inslag av fat, körsbär, choklad, nougat, romrussin och kanel. […] Kryddig, utvecklad doft med inslag av fat, körsbär, romrussin, choklad, vanilj och nougat.

Systembolaget rekommenderar vinet till robusta kötträtter av nöt- eller viltkött eller till lagrade hårdostar. Jag kan meddela att det fungerade hur bra som helst till pizza. Efter middagen tog jag ytterligare ett halvt glas till en mugg starkt kaffe och en rejäl bit frukt & mandel. Det var suveränt gott! Jag håller med Systembolaget om att vinet både smakar och doftar kryddigt och choklad. Att dricka det till en Quattro formaggi-pizza (fyra ostar-pizza) och en choklad som består av torkad frukt och mandel var suveränt. Vaniljdoften anade jag, smaken av kanel var tydlig. Vinet var kraftfullt, lagom fylligt och hade lång eftersmak.  Det här var ett mycket gott vin och jag är självklart nyfiken på den årgång av vinet som nu säljs.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

Livet är kort.