Kära dagbok…

Kaffe och Knausgård blev start på dagen igen.

Vart den här söndagen tog vägen vet jag inte. Just idag önskar jag att jag hade ytterligare en ledig dag i morgon. Borde en inte få det när en har namnsdag? För även idag, på veckans vilodag, har jag haft några måsten. Inget betungande, men ändå. En dag med min bok på gång och handen djupt nere i gottpåsen vore inte fel. Nu inledde jag min söndag precis som lördagen – med svart kaffe och läsning i sängen. Fast idag vaknade jag ju lite senare, så det blev bara en knapp timmas läsning. Sen for jag upp för att göra vackert – eller i vart fall rent – i badrummet och i dusch- och toarummet.

Söndagsfrukosten blev inte så pjåkig.

Frukostrast har alla arbetare, även jag idag på vilodagen. Jag tog en sen frukost med rostat bröd och kokt ägg. De sista jordgubbarna – ingen dammig/hårig, dock! – fick samsas med cornflakes i filen. När somliga i familjen gottar sig med hotellfrukost (det är dem väl unt!), får andra göra sitt bästa här hemma. Och söndagsfrukosten blev inte alls pjåkig.

Arbetet fortsatte sen med att samla ihop mitt sopberg. Och det gick inte an att lämna utrymmet under diskbänken skitigt och äckligt när jag innan dess hade gjort rent både diskbänk och hoar. Ett snabbt varv med lilla dammsugaren blev pricken över i:et. Nu behöver jag faktiskt inte städa på ett tag. Förutom de där skitiga fönstren…

Innan jag klev utanför dörren för dagens utomhusäventyr tog jag en behövlig dusch och tvättade håret. Manikyr, pedikyr och så var det dags för tejpning av hälen för andra gången. Jag säger som sist att det är tur att jag är vig… Den här gången blev resultatet bättre. Tejpen sitter hårdare och den är inte särskilt knölig. Nu när jag har egenvårdat min hälsporre kanske jag ska ta mig an min armbåge där jag har syfilis ett bett av nåt slag. Först såg det ut som ett vanligt myggbett. Häromdan började bettet se och kännas blodfyllt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är inte lika kvavt idag, för jag tror att det har regnat och blåst i natt. Men det är ganska soligt och varmt. Efter egenvården (vart ska jag skicka fakturan?) tog jag sopberget i hallen och gav mig ut. Med mig hade jag även paketet till mamma och ett brev till banken. Paketet och brevet skulle naturligtvis inte kastas utan postas. Nån plånbok tog jag inte med, för jag skulle ju bara lämna post på Tokerian, inte handla. Jag träffade Lucille och en av hennes döttrar och försökte tigga till mig lift hem på deras cyklar, men tyvärr. Däremot fick jag sällskap efter en stund när Lucille hoppade av cykeln och gick med mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Halvvägs hemma dök nästa grannar upp och plingade irriterande nog (<== vi skojade om det). Jag berättade för J vad jag brukar göra i trafiken när jag kör bil och ser cyklister: gasa. Ja, tonen är rå men hjärtlig mellan några av oss grannar.

Möjligen kan jag klassas som blom-kärring… Men jag är så glad att den gula orkidén har överlevt sin ettårsdag i min ägo!

Andra kan som vanligt inte se skillnad på personangrepp och tillsägelse om störande moment. Jag börjar nästan tro att det ligger nåt i den gamla fördomen att vissa män har svårt att ta när en kvinna säger ifrån. Då blir de gnälliga och barnsliga som små pojkar och kallar en för kärring. Jag må vara ful och fet och gråhårig, fast kärring… nä, det passar inte på mig.

Lite krukväxtvård har det blivit under helgen. Jag är så glad att jag inte lyckades ta död på orkidén från vännen Agneta. Den har nu överlevt sin ettårsdag i min ägo med ett par månader. För tillfället har den en enda blomma, men den är livskraftig! Igår noterade jag att en stängel håller på att växa till sig, så förhoppningsvis blir blomman inte ensam så länge till.

Ett tio år gammalt hemtrampat rödvin i dammig flaska står på luftning till kvällen.

Nåt vin har det inte blivit drucket i helgen än och så kan vi ju inte ha det! Jag har plockat fram en flaska hemtrampat rödvin, upptappat i september 2006. Upptappningen blev försenad för livet – eller snarare döden det året – kom emellan. Min pappa hann aldrig få smaka den här vinsatsen från Brunneby, inte Karnac som etiketten felaktigt anger. Flaskan var så där härligt dammig och jag har stora förväntningar på dess innehåll. Till vinet serverar jag mig själv smakrika ostar och torra salta kex. Inte är väl det nån dålig söndagsmiddag?

Vad serverar du själv idag? Skriv gärna en rad i en kommentar och berätta!

Livet är kort.