OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Det här med mastklättring, nurå… Jag kan inte släppa det. Samtidigt känner jag att det inte funkar just nu, för jag orkar inte. Det är inget jag tror, det är nåt jag känner. Men… att försöka träna upp kondisen och att ha som mål att ge mig på masten… Det kanske är bra. För mig. En kontroll igår visade dessutom vad jag hade hoppats på: det är min syssling P som arrangerar klättringarna. Då skulle en ju kunna ta ett rejält snack innan en bokar. Vikten funkar, mediciner äter jag men inga som jag blir lummig av. Det är den raska promenaden i 40 minuter. Till jobbet tar det 20 minuter och jag har inte precis promenerat i rask takt det senaste året. Jag tänker, alltså..? To be continued…
∼ ♦ ∼
Det är bra mysigt att läsa och dricka kaffe på sängen på morgonen.
I morse vaknade jag lite tidigare än vanligt. Det är bra det, en behöver inte sova bort hela förmiddagen. Ryggen föredrar att jag är uppe och studsar. Men det klart… Det är ju semester… Och jag har fått flera bra böcker att läsa… Kaffet är gott… Det är bra mysigt… Jag läste min bok på gång och drack kaffe på sängen en liten stund i morse. Kollade läget med en sjukling och hade en intressant chatt med en utomlandssemestrande författare. Det är så jag lever och reser nu – genom litteraturen och genom andra människor. Tänk om jag finge må bra, bli lite bättre, orka… Kanske har vården gjort flera misstag även med mina prover, som det vi hörde om igår, nåt som alltså troligen inte är nåt under utan ett på sätt och vis positivt misstag.
Frukost intogs med MVT. Jag fnissar åt en del av lokalblaskans artiklar, det är verkligen nyhetstorka nu. Samtidigt känner jag att det är den här typen av nyheter jag faktiskt saknar…
Frukost med lokalblaska.
Idag var det bestämt att i princip göra ingenting. Finske Pinnen gör nåt, han är iväg och jobbar, men vännen FEM och jag behövde båda två vila och ta det lugnt. Det var egentligen bara en sak på agendan förutom att fixa samt äta middag: åka till Ulfåsa och köpa soffbord till mig och en fototavla till FEM. Vädret var hit och dit med mörka moln över Motala så det passade bra med en kort bilutflykt, det var vad jag orkade.
Mörka moln över Motala… (Det låter som en gammal filmtitel…)
Idag köpte vi en tavla till FEM och ett soffbord till mig.
Både bord och tavla fanns kvar och med gemensamma krafter, mest tjejen i kassans, lyftes paketet in i bilen. Soffbordet är förstås omonterat, men tavlan var lätt. På hemvägen stannade vi till så FEM kunde hämta paket och jag köpa fil. Efter det var det gemensamma krafter igen, denna gång mest FEMs, som fick in mitt lilla paket på 20 kilo i källaren på Workshop Road. Där får det stå till oktober, kanske, när vännen FEM styr kosan mot Uppsala.
Och när jag ändå var i Ulfåsa köpte jag en liten sak till min snälla lägenhetsvakt som inte bara har hjälpt mig med krukväxter och post utan även hämtat ut paket med recensionsexemplar. Saken är inlindad i silkespapper – jag vill ju inte avslöja innehållet här i förväg.
Jag har läst med fötterna upp och tänkt idag, bara agerat lite.
Jag har suttit vid datorn en stund och FEM har läst. Vi har fikat också, för det måste en göra på semestern. Jag har förstås också läst. Fötterna upp i mammas soffa, den vännerna fick 2016. Ibland slås jag av hur märkligt det är.
Det blev en lugn dag som jag hade hoppats på och som jag behövde. Dagen är använts mycket till att tänka och lite åt att agera. Jag är väldigt glad över mitt soffbord som dock inte kommer till Uppsala förrän i höst. Men ändå. Den som väntar på nåt gott…
Cookie och kaffe till eftermiddagsfika idag.
FEM gav sig ut på landet en sväng framåt kvällningen för att vara farmor och natta ett barnbarn eftersom dess moder var på evenemang och dess fader krasslig. Ett kärt besvär, kan jag tänka. I skrivande stund väntar jag på middagen som hon skulle hemföra – Var sin jättepizza leverades senare. Mitt sällskap medan jag väntade på middagen var Lukas Katt som låg i närheten och spann. Pizzan var verkligen enorm och jag sparade minst halva till… i morrn? Mätta och belåtna ska vi nu ägna oss åt litteraturen.
Vegetarisk jättepizza. Minst hälften är sparad i kylen (till i morrn?).
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… Jag har ju häcklat Finske Pinnen för att han köpte en sån dyr anteckningsbok i Uppsala. Igår betalade jag mer än dubbel krognota på Ströget i Motala – fråga mig inte hur. Det suger, men hur ska jag kunna bevisa nåt och få pengar tillbaka?
Jävligt dyr kycklingburgare…
Varken priset på anteckningsboken eller notans storlek drabbar dock några fattiga. Finske Pinnen har till exempel fått veta att hans kakelugn troligen är tillverkad av Upsala-Ekeby, tidigt 1900-talet och ganska värdefull. Kul!
Finske Pinnens kakelugn är troligen tillverkad i början av 1900-talet vid Upsala-Ekeby.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I juni 2024 köpte jag en hög böcker i sommarpresent till mig själv. Långsamt betar jag av högen. Den tredje av de fyra böckerna jag nu har läst är 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 