Kära dagbok…
London calling till sommaren.
Det snöade igår och i natt hade det uppenbarligen kommit mer. Ja, det snöade lite grann när jag åkte till jobbet, sen i förra veckan en annan väg än den snabbaste som jag hittills har tagit. Skälet är förstås vägarbeten och i detta fall till och med vägavstängning. Förut har jag kunnat ta mig genom centrum, faktiskt, och sen en smygväg till jobbet. Nu får jag köra runt stan, antingen till höger eller till vänster. Jag har valt vänstervägen för den är kortare. Men jisses vilka bilköer där alltid har varit och fortfarande är! Jag får nog överväga högervägen eller testa en mittemellanväg. Att det har kommit mer snö och är ett par minusgrader i februari är mindre förvånande än Uppsalas vägarbeten. Det är bara att stå ut. Och nu har jag ju nåt att se fram emot, att resa till regniga, smoggiga London i sommar! Jag ansökte om semester i morse. Sen började jag fundera på resten av sommaren och ledigheter. Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra. Tidigare har det blivit en vecka eller så hos mamma – utom i somras när jag började nytt jobb. Nu finns inte den möjligheten kvar. Däremot har jag 40 semesterdagar kvar OM jag får ledigt för Londonresan. Vad ska jag göra med alla dessa dagar??? (Vara med Fästmön vore ett givet svar om det inte vore för att det är oklart på flera sätt hur det blir med hennes semester, nåt jag inte vill redogöra för närmare här.)
Den här vill jag förhandsläsa!
Läsa böcker kan jag ju alltid göra. Jag blir fortfarande lätt sårad när människor kommenterar mitt läsande och hur mycket jag läser. Därför skriver jag minst en gång i månaden att jag prioriterar läsningen och prioriterar bort sånt som motion, matlagning, handarbete, mode, smink, barnbarn etc. Häromdan anmälde jag mig förresten som intresserad förhandsläsare av Marie Bengts bok En sax i hjärtat, en bok som inte släpps förrän den 10 mars. Erbjudandet kom via Akademibokhandelns vänner där jag är medlem.
Jag hade Riktiga Elsie som sällskap i väntrummet idag.
Igår började jag läsa Elsie Johanssons självbiografi Riktiga Elsie. Det är extra roligt eftersom författaren ju blivit styvmoster till Anna på äldre dar. Jag har läst en del av hennes böcker tidigare. Somt har jag tyckt om, annat inte. Den här självbiografin tycker jag om – efter cirka 75 lästa sidor, i alla fall.
Men kanske är vissa av mina bortprioriteringar fel. I eftermiddags var jag på hälsoundersökning hos min företagshälsovård. Riktiga Elsie fick i alla fall följa med som sällskap i väntrummet. I förväg hade jag svarat på frågor om min livsstil såsom motion, matvanor, alkoholintag och rökning. Sen tänkte jag avboka min tid. Först. Det gjorde jag inte. Jag åkte dit och tog en del prover. Hb, kolesterol och blodsocker visade bra värden, annat var det sämre med. Därför har jag fått en läkartid den 20 februari, efter det redan inbokade psykologbesöket. Lite smart drag, sådär, att slippa åka dit två gånger, tänkte jag.
Först jobbade jag emellertid några timmar. Bland annat skrev jag en dagordning, var på möten om divergerande ämnen, jobbade med intranätprylar med mera. Det är mycket att göra och dagarna går snabbt.
∼ ♦ ∼
Dagens fundering gäller… att ta hjälp i svåra stunder. Eller att be om hjälp. Jag har lärt mig nu den här sista gången jag hade det svårt och krisen var ett faktum att
- det är inte farligt att be om hjälp
- det gäller att be rätt människor om hjälp
- en kan ha vänner till olika saker
Sen blir det bara dumt och fel av båda parter att komma efteråt och erbjuda hjälp eller gnälla över utebliven hjälp hos nån en inte bett om hjälp ifrån. Eller hur???
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att jag hade rätt när jag för ett tag sen skrev här att området där jag bor, New Village, har blivit det nya Gottsunda. Ett rån i en lägenhet, en söndagskväll, via en altan. Då är jag glad att jag inte har alle* utan balle**… Men vart fan är vi på väg när vi inte ens är fredade hemma..?
*alle = altan
**balle = balkong
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
…….fast just när jag ser din bild….tänker jag direkt på Brexit och dess mörka ursprung som ger kalla kårar.
GillaGilla
Jaha.
GillaGilla
Det är bra att be om hjälp! Jag har lärt mig det de senaste åren. Ibland är det ju också så att man bara behöver uttala behovet så ser man plötsligt en lösning som förut var dold av själva tyngden av problemet.
…ibland kommer hjälpen från ovan…som idag när vi fick reda på att vi inte behöver flyttstäda gamla lägenheten, det räcker att grovstäda den eftersom de ändå ska totalrenovera den (vilket vi i och för sig misstänkt men ej fått bekräftat förrän nu).
Idag hände det också en annan (ganska) positiv sak. Ett blombud ringde för aatt avisera ett blommogram…och jag undrade länge vem som kunde ha skickat blommor mitt på blanka månda’n. Jag misstänkte länge mamma o pappa…men kom fram till att de skulle nog ha skickat ett presentkort i så fall (eftersom de ju vet att vi är mitt i flytten och kanske inte hinner njuta av blommor nu).
Hmmm… När jag kom hem så visade det sig att det var vår BANK som skickat blommor för att gratulera till vår nya bostad. Det var en väldigt fin bukett med tulpaner men det kändes lite som om vi själva betalt för den via vårt lån….alltså fint men med en liten besk eftersmak….
Kram
GillaGilla
Så känner jag också när det gäller detta att be om hjälp! Genom att säga vissa saker ser en plötsligt lösningar. Eller, som jag, genom att jag skriver vissa saker här ser jag lösningar medan jag skriver…
Å va skönt att ni slipper flyttstäda!!! Man vill ju inte hålla på med det gamla utan vill ju till det nya och greja!
Kära vännen, om jag hade er nya adress skulle det kanske komma en blomma även härifrån! Nu får du föreställa dig den och ha en jättego födelsedag och ett underbart liv i ert nya hem.
Kram!
PS Trevligt initiativ av banken, men jag vet inte, jag… Jag hade nog känt samma som du, att jag betalat blommorna själv. 😦
GillaGilla
Skriver under på din be om hjälp-lista, mycket bra reflekterat 👍🏻
GillaGilla
Visst blev den lite bra, listan?
GillaGillad av 1 person
Väldigt bra! 😊
GillaGilla
Ja jag är nöjd med mig själv för en gångs skull.
GillaGilla
Läs precis så mycket du vill, och ge högaktningsfullt blanka fasiken i om folk har åsikter om det!
Om jag nu ska ha en åsikt om läsande, så generaliserar jag och påstår att folk läser alldeles för lite nuförtiden!
GillaGilla
Vet du, rexxmaster, det gör jag. Men det blir jääävligt tröttsamt att folk, flera gånger i veckan, kommenterar mitt läsande i negativ bemärkelse. I min ursprungsfamilj var det INTE fult att läsa böcker, men det är det uppenbarligen i andra familjer.
Och ja, din åsikt delar jag – folk läser alldeles för lite! Och varför lyssna på böcker eller titta på sånt som kan läsas på vanligt sätt om en inte har nån funktionsnedsättning?! Slött. Vi är ett antal som föredrar att läsa på vanligt sätt, fortfarande. Jag kan inte ta till mig en text om jag måste lyssna på den, inte heller en instruktion om jag måste se den som rörlig film på You Tube etc.
GillaGilla