Gypsy Boy


Ett inlägg om en bok.


 

Mikey Walsh bok Gypsy BoyAtt läsa böcker på originalspråk är ofta helt rätt. Om originalspråket är engelska är det desto enklare – för mig. Icke desto mindre, när Zeta lånade mig Mikey Walsh bok Gypsy Boy förstod jag att den skulle vara tung att läsa, trots att den inte är nån tegelsten. I kväll läste jag ut denna självbiografi skriven av zigenarpojken som vuxen.

Mikey föds i en romsk familj som en efterlängtad son. Han växer upp i ett slutet samhälle. Fadern har stora drömmar för sonen: han ska bli boxare. Problemet är bara att Mikey inte alls vill slåss. Han är en ängslig liten pojke som präglas av sin pappas nävar och de sexuella övergreppen av en släkting. Dålig skolgång och föga kunskaper om världen utanför till trots vågar Mikey slutligen erkänna för sig själv först, för andra sen, att han är annorlunda – han gillar killar. Så småningom ställs han inför valet att stanna eller rymma.

Det här är en oerhört gripande bok. Författaren ger oss sin historia väldigt rakt på sak, så rakt att det stundtals blir svårt att läsa och jag måste pausa. Jag har ingen aning om hur nån kan överleva en sån barndom, men tack och lov gör Mikey det. Och på så vis kan han också dela med sig av sina upplevelser, nånting som helt klart är vädligt modigt.

Boken ger inblickar i den annars för oss utomstående väldigt slutna romska kulturen. Det är en kultur där män förväntas slåss för sig själva och sina kvinnor och där kvinnorna gifter sig och får barn väldigt tidigt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En lite mindre tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Gypsy Boy

  1. oscarferreira skriver:

    Boa noite! Tenho seguido o seu diário. É espantoso como consegue ler e fazer os resumo de tantos livros. Eu até leio bastante, mas incomparável! A sua história, é fantástica, se bem que eu ainda não percebi o percurso da sua vida. O meu inglês não é bom, as traduções são o que sabemos. Do que percebo é uma lutadora. Mas não chore! A nossa saúde é um bem precioso. Parece- me ter um lado muito bom, excelente vontade de ultrapassar as adversidades da vida, temos isso em comum, entre outras coisas. Faz o que gosta, eu também. Isso é muito bom. Estou a escrever porque dormi até tarde e estou à espera do sono. Saí dá fábrica às 00:00 hrs. Hoje não tive urgência no hospital. Sabe que isto de lidar com a vida e a morte todos os dias não é fácil. Mas dá muita luta. Viver com uma doença crónica há 17 anos, também não. Ter todos os dias que tomar cortisona + nexium+ tromalyt+ atorvastatina é um perigo para o meu futuro, porque tenho Lupus sistemico, e se parasse iria para o S. Pedro, mas eu penso, tenho Lupus, mas ele não me tem a mim. O meu irmão era saudável, e teve uma convulsão após fazer uma formação, e um glioblastoma já o levou! Tenho imensas saudades dele, e deixou dois filhos, uma com apenas treze anos. Tenho uma família complicada, e cá vou dando a volta. Os meus pais velhinhos, o meu pai também tem Lupus, pacemaker e agora um tumor na face. Às vezes pergunto- me o que fizemos de mal para merecer isto? Mas tenho os meus doentes, o Óscar e a minha irmã ZIta, a mais nova que nos apoiamos. Éramos 5 irmãos. Os outros muito egocentricos, muito materialistas e eu não lido bem com isso. Cresci em Panela, formei- me em Coimbra e moro em Peniche, fantástico. Viajo, leio, net e trabalho. Trabalho para o Estado e para o privado, na Thai Union group. Sou uma pessoa lutadora, tenho um esposo fantástico e alguns vícios dispendiosos.Mas sou feliz, não gosto de ver as pessoas que admiro a chorar, as vezes é bom, mas rir é bem melhor. Não temos filhos, como profissional de saúde e após 3 abortos, parei, mais um com problemas, e eu, correu bem, mas é uma doença estúpida. Bem, já me está a dar o soninho, eu falo bem francês, o Óscar inglês, deveremos de nos entender. Se precisar de algo ao meu alcance disponha. Prometo que quando for a Suécia a procurarei. Um abraço. Boa noite Lúcia Neves

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Dear Lucia, thank you so much for your comment and your history.
      However, I don’t know any Portugese and Google translate, well… it is not particularly accurate. Also, my readers do not speak Portugese but Swedish or English. So please write in English next time!
      Have great weekend!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.