Kära dagbok…

Det här att leva är svårt. Just nu lever jag i ett inre och yttre kaos. Jag känner mig så slut, det finns inga reservkrafter kvar, tror jag. Sen brukar det alltid finnas det i alla fall. Men en helvetesnatt sätter sina spår och jag har inte varit pigg idag. Jag har inte kunnat sätta i linser och jag har varit så där övertrött att jag inte har kunnat slappna av och läsa, till exempel.

Mitt vardagsrum – ett yttre kaos i tillvaron.

Jag hade inte lust att göra nånting idag. Därför har ytterligare en ledig dag gått åt bara till den där jävla kampen jag blir så trött av. Ett par av mina verktyg för detta har jag tagit till. Det har räckt för att åtminstone hålla mig över ytan. Att känna andras omtanke är en lisa för alla själar i detta mörker.

Mest mörker idag. Den här bilden tog jag när jag var ute och luftade mig på promenad. Solen sjönk bakom husen.

Jag tog mig ut en stund och hittade på ett mål, inte bara en promenad. Det var knappt några ute mer än en granne med sina barn. Målet var kallförrådet där jag försökte ta en bättre bild av Krister. När jag kom hem la jag ut en annons på Blocket. Får jag inget napp åker Krister till nån återvinning nånstans, för det är inget fel på honom. Han är bara ful – tycker Anna. Själv tycker jag att han har varit väldigt funktionell och bra för min nacke. Morfars skrivbord i kombo med en modern skrivbordsstol är inte optimalt för datorisering. Men snyggare inredningsmässigt.

Datorbordet Krister annonseras ut för 150 pix. Annonsen kostade 40 kronor, men priset på Krister kan nog diskuteras.

∼ ♦ ∼

Jag åkte och hämtade Anna efter jobbet, men fick åka en extra sväng om mitt hem för att leverera ett halvt kilo kalkon som skulle marineras i kväll. Det blir trots allt nyår hos Fänriken. Jag får träna i att bara försöka vara trevlig. Inte helt lätt när en mår skit. 

Annas snälla mamma ringde just som jag hade kört in på parkeringen hos Anna, så jag bad att få ringa upp när jag kom hem. Hon är så himla gullig och vi pratade ganska länge. Jag har mejlat över några bilder på hur en tejpar hälsporre, för den stackarn har åkt på det eländet. Själv försöker jag ignorera tromboflebiten. Lungan kanske inte är i största farozonen, snarare hjärtat om proppen tar sig till ljumsken. Den som lever får se. Ett jävla kaos råder i kroppen.

Benet och venen i morse.

I kväll. Den har krupit uppåt, dessvärre.

∼ ♦ ∼

Jag har ätit middag med tänd hästastake och Marie Göranzon som sällskap. Det blev sista tredjedelen av räkbomben från i onsdags. Nu ska jag ärligt försöka vila en stund under en filt på soffan för att sen försöka orka titta på säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet. Idag är det Peter Jöbacks dag. (Ja det går att se avsnittet i förväg)

Lördagsmiddag med tänd hästastake och Marie Göranzon.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.