Ett inlägg om en bok.

Den lilla boken Att rosta bröd av Roger Rosenblatt hittade jag i mammas bokhyllor. Boken fick följa med till Uppsala, för jag blev intresserad av den dels genom baksidestexten, dels för att den är så tunn. Tunn vad gäller omfång innebär emellertid inte tunn vad gäller innehåll. Jag blev tvungen att läsa korta stycken och pausa längre stunder. Boken handlar nämligen om sorgen som drabbar en familj när mamman/frun/dottern plötsligt dör endast 36 år ung.

Ett av författarens vuxna barn, Amy, dör hastigt och utan förvarning i hemmet. Roger och hans fru Ginny flyttar in hos svärsonen Harris och de tre små barnen. Där stannar de för att hjälpa till att upprätthålla en vardag – att skapa en ny vardag åt de moderlösa barnen. I den här boken, som ursprungligen var skriven som en essä, beskriver Roger familjen och det tomrum som Amy lämnat efter sig. Det är givetvis också en form att terapi, ett sätt att skriva av sig om sorgen. Läsaren får glimtar från familjen, ofta med humor, men också med allvar.

Den är tung, den här lilla boken. Samtidigt är den inte skriven på nåt sliskigt sentimentalt sätt utan mer rakt på sak. När döden drabbar en är det för det mesta svårt. När döden tar en ung person kan en se det som att den Gud älskar tar han till sig tidigt. Eller också kan en bli bitter. Roger Rosenblatt ser inte religiöst på att hans dotter dör, inte heller blir han bitter. Han konstaterar och lägger därefter allt fokus på att finnas till för svärsonen och barnen. Det blir ett sätt att hantera sorgen och att inte gräva ner sig.

Det här är en bra och viktig bok som mycket väl kan användas i sorgehantering. Kanske var det därför mamma köpte den, för att hon skulle kunna hantera sorgen efter pappas hastiga bortgång. Eller också köpte hon den för att den skulle finnas där för mig. Nu var mina föräldrar inte unga när de gick bort. Men likväl var det sorgligt och tungt. Boken gav mig på sätt och vis den där sista skjutsen genom sorgen. Idag är det elva månader sen mamma gick bort. Det är lite mer än elva år sen pappa drunknade. Älskade, saknade. Mitt sorgearbete går nu förhoppningsvis mot sitt slut. Att rosta bröd, för övrigt, kan en göra på olika sätt. Det är inte alltid det måste ske genom en brödrost med snygg yttre design. Den som läser boken fattar vad jag menar.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.