Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

En helg går så fort… Men tro nu inte att jag beklagar mig för att det var jobbdag idag. Den som bara klagar på sitt jobb bör byta det, tycker jag. Jag älskar fortfarande mitt arbete och jag tycker att det är roligt att gå dit. Inte en morgon har jag haft ont i magen för att jag ska gå och jobba. Nej, det handlar mer om att vi hade behövt ytterligare en dag tillsammans, jag och min sambo. Vi hann till exempel inte ta nån promenad i det vackra vårvädret. På lördagen, när vi ursprungligen hade tänkt promenera på stan i alla fall, satte ett sportevenemang stopp för det. Vi gjorde andra ärenden då i stället, storhandlade, till exempel. Igår hade vi gäster. Det innebar att vi behövde städa bort lite katthår och annat. Och så hängde vi tavlor med mera på väggarna här hemma på Main Street. Vi har alltså inte rört på oss så mycket, men helgen har gått fort ändå. Igår kväll lagade vi god mat och åt tillsammans vid köksbordet, i en ljuslyktas sken. Lite senare intog vi resten av vinet tillsammans med några goda ostar, kex och ostfyllda paprikor. Ja, vi unnar oss att äta gott. Vi köper på extrapris, men ibland betalar vi fullpris. Det är enkelt när vi är två. Men jag minns hur det var en gång, tro aldrig, aldrig att jag har glömt hur jag kämpade för att få det bättre – och hur jag har kämpat för att komma dit jag är idag. Det har inte varit gratis och det har inte bara kostat pengar. Nu vill jag njuta en stund.

Anna förser sig.

Kycklingfilé, potatisgratäng och grönsaker blev min söndagsmiddag.

Goda ostar med tillbehör till sista glaset vin.

Den kommande helgen jobbar Anna så jag får försöka roa mig själv. Kanske tvättar jag och städar min smutsiga bil då. Eller tar en tur på stan. Eller gör både och. Det tar ju bara fem minuter att gå ner till centrum. Kanske borde jag också kika lite på min deklaration. Det är nåt jag bävar för… Helgen därpå är det påsk.

∼ ♦ ∼

Mikaela Bley beskriver bra två ytterligheter inom journalistiken. UNT på ena sidan, BBC News på den andra.

Jag hann läsa en del i helgen och blev glad när Anna läste ett par kapitel också. Hon har haft svårt att få ro till läsning och det har väl även jag. Men jag har aldrig släppt taget helt och just nu läser jag två böcker parallellt – se högerspalten! Deckaren jag läser börjar närma sig slutet. Jag har som vanligt påbörjat ett inlägg om boken. Så har jag gjort ett tag, alltså att jag kastar ner några rader då och då om boken jag läser under läsningens gång. Sen publicerar jag inte inlägget med omdömet förrän jag har läst ut boken. Redan nu kan jag avslöja att jag gillar Mikaela Bleys sätt att skriva. Hon har tidigare jobbat på TV4, precis som sin huvudperson Ellen Tamm – fast Mikaela Bley har varit inköpare medan Ellen Tamm är journalist. I morse skrattade jag rått men hjärtligt åt en mening där två ytterligheter i samband med en presskonferens beskrevs. Å ena sidan lokalblaskan (den som ingen kan läsa nu – om en inte vill betala för i många fall dålig journalistik) och å andra sidan BBC News. En annan sak Mikaela Bley är bra på är att ge återkoppling på pingar och länkar i sociala medier, främst Instagram. Så gör en smart författare. Att bli sedd som läsare av författaren är aldrig fel.

∼ ♦ ∼

Det var behaglig temperatur och bara halt fläckvis i morse när jag gick till jobbet. Under dagen steg temperaturen till mildgrader. Kan våren vara i antågande??? Förutom jobbväskan, numera omgjord till ryggsäck, hade jag en kasse med en matlåda samt rekvisita till min kommunikationsturné som jag inleder i morgon hos ett av avdelningens team. Under 90 minuter – det är alltså en och en halv timme… – ska jag showa och försöka engagera medarbetare så att de blir goda kommunikatörer. Fast inte så goda så att jag blir arbetslös förstås. Jag tror att det jag ska stoppa i burken samt blyertspennorna underlättar och kanske skapar framgång för mig. Vi får se. Lite pirrigt är det. Jag har ägnat en stor del av dagen åt att förbereda mig. Det blir inte helt lätt när showen går av stapeln klockan 15 – 16.30, det vill säga mot slutet av arbetsdagen. Men det ska gå vägen det också. Vill jag tro…

Framgångsrekvisita?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.