Kära dagbok…

Städning gör kroppen trött så att jag till slut slocknar ifrån allt.

Att städa är bra. Att städa är för mig ett verktyg att ta till när jag inte har möjlighet att ventilera i tal och skrift. Så igår kväll städade jag. Jag dammade först och dammsög sen. Det blev säkert inte mer än good enough, men det blev gjort och hemmet är nu uthärdligt att vara i vad gäller katthår, kattsand, människosmulor och damm.

De senaste veckorna har jag var så trött som jag inte trodde att jag kunde vara. Jag är trött jämt. Och trött på allt. Instagram är själsdödande, böckerna jag har läst den sista tiden har behandlat jobbiga ämnen och på TV ser jag bara program om brott och mord. Huvudet är fullt av tankar och funderingar. Sånt jag håller för mig själv.

Det är då det här med städningen kommer in. Genom att städa blir även kroppen trött. Till sist slocknar jag ifrån allt – för att vakna av en gråtande och krafsande kisse som inte nödvändigtvis vill ha mat utan sällskap. Jag stapplar upp och häller i ett par påsar mat i katternas skålar. Stapplar tillbaka till sängen. Tankarna och funderingarna kommer genast åter och att somna om den där sista timmen är inte att tänka på. Högvarv igen. (Till protokollet: sambon har stapplat upp tre morgnar den här veckan, jag har hittills stapplat upp bara två, så det var min ”tur”.)

Högvarv igen!

I morse hade jag dessutom ont i huvudet och mådde illa. Jag dricker vin lite för ofta för att stå ut, men sällan mer än ett glas. Det blev ett glas igår kväll. Jag vet att jag inte ska dricka alkohol när jag inte är glad, men det lindrar för stunden.

Och för den som har synpunkter på att jag lägger ut bitmojibilder på mig själv är det för att skona alla dagbokssnokare
från att se verkliga bilder av fula mig.

∼ ♦ ∼

När kroppen sen blev lite trött igår kväll kunde jag läsa. I morse blev det bokbyte från en bok som sambon valde vid vårt senaste/första/enda gemensamma bokinköp till en annan av sambons nyförvärv. Jag passade på att byta genre också, från relationsroman till deckare. Det är mitt liv i ett nötskal – relationer och läskiga brott – som sagt. Jag glodde också på både Efterlyst och Svenska fall på TV3 igår kväll. Jag vet inte vad som är otäckast – fiktion eller verkligheten.

Bokbyte från relationsroman till deckare, båda böckerna är sambons.

∼ ♦ ∼

Fredag i fåtöljen med Instagram? Själsdödade!

Fredag idag. Äntligen! Jag har lagt ut mitt nyhetsbrev på förmiddagen. Tanken var sen att jag skulle traska över till ett personalmöte eftersom jag är avdelningens kommunikatör. Kände väl att min närvaro inte var direkt önskad och att jag bör veta min plats – som är att komma på det möte som är måndag morgon. Ingen fara, jag hade andra saker att göra. Jag bokade ett informellt möte med en person i stället för ett formellt, för jag försöker göra mitt jobb. Göra mitt bästa när jag gör mitt jobb…

Sen visste jag inte riktigt vad det var jag längtade efter hela dan. Sitta i min fåtölj hemma och scrolla det idiotiska flödet i Instagram? Själsdödande, som sagt. Nu får jag upp bilder som är tre dar gamla och som jag verkligen inte har nåt mer intresse av.

Klockan 7.30 är han stillsam, Lucifer. Det är han inte vid fyra, fem.

I morgon är det Kulturnatt här i Uppsala. Kanske kan den ge mig lite energi, glädje och lust tillbaka. Vi ska väl ut och titta, tror jag. Sen får det gärna bli torsdag kväll, för då ska sambon och jag på Tre kronors första vinprovning i höst här i stan.

Jag hade hoppats att den här hösten skulle bli bättre än de senaste årens höstar. Min favoritårstid som har inneburit så mycket sorg och kamp. Men det verkar som om även denna fortsätter med tunga ting, precis som höstarna 2016, 2017 och 2018. Lucifer verkade i alla fall lyckligt ovetande om detta i morse när jag gick hemifrån. Tänk om kissen kunde vara lika stillsam och tyst klockan fyra, fem på morgonen som han är 7.30 när jag går till jobbet…

∼ ♦ ∼

Igår när jag gick hem mötte jag Den pigga brunögda. Jag har undrat så vad som har hänt, vi började ju till och med hälsa på varandra före semestrarna. Nu såg jag att hon cyklar och då blir våra till-och-från-tider kanske inte samma. Men hon log och hälsade som vanligt. Mötet vill jag i alla fall se som ett gott tecken. Men nu undrar jag vad som har hänt med Stora farbrorn med Stora hunden. Den gåtan är ännu inte löst.

Domkyrkan står i alla fall där hon står. För att inte abstinensen ska bli för svår över helgen bjuder jag på tre bilder tagna i morse när himlen var rätt blå.

Bakom huset.

Tornet och kranen mot en blå himmel.

Tänk att vara där uppe…

∼ ♦ ∼

Jag har varit och fyllt på vinförrådet i vinskåpet och hämtat mitt nya körkort. Kul i brevlådan var också biobiljetterna jag fått som premie för att jag är med i en undersökning. Men nu ska jag avsäga mig en fortsättning.

Påfyllt i vinskåpet.

Nytt körkort.

Två biobiljetter ger oss underhållning framöver.

Livet är kort.