Måndag kväll den 8 september och tisdagen den 9 september 2025: Lyssna, läsa och höst samt stöd och sympati

Publicerat den 9 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Måndag kväll och bara, bara trött. Det blev soffan, Följeslagaren och Vem bor här?. Sårad försökte jag komma på fötter igen.

Bitmoji Tofflan sitter i ett hörn

Trött och sårad igår kväll.

∼ ♦ ∼

Tisdag morgon och tanken var att ta sovmorgon eftersom jag ska på en föreläsning i anslutning till jobbet. Och inte går jag hem däremellan. Jag bestämde mig igår för att sitta kvar och ta nån timme ledigt för att skriva detta innan jag går och möter mitt sällskap på föreläsningen. (Ja kors i taket, jag har sällskap i kväll!) Läs mer, lite kort, om Camilla Läckbergs Adam Helms-föreläsning Hur ful är fulkulturen?.

Det ska bli så spännande att lyssna på författaren som jag hittills ”bara” har läst. Ja jag läser böcker på normalt vis, det vill säga i pappersform. Det är fint att det finns möjlighet för synskadade att lyssna på böcker. Annars tycker jag att lyssna på böcker inte är att läsa. Men allt ska ju vara så jävla enkelt nu för tiden. Och tidspressat. Själv anser jag att läsning är en underbar aktivitet som jag ägnar mig åt så snart tillfälle ges. Möjligen äter jag samtidigt. Fast det handlar om att jag sällan har sällskap under måltiderna. En bok ersätter för mig många gånger en människa. Med Hopptisarna blir boken jag läser min familj som jag träffar vid matbordet.

Tisdagsfrukost med tända ljus Hopptisarna o Följelagaren

Tisdagsfrukost med tända ljus och min familj.

 

Rönnbärsträd med bär

Redan rönnbärsklasar!

I morse var det en riktig höstmorgon. Morgonen var disig. Jag noterade redan i helgen att björkarna i allén utanför arbetsrummet hemma börjar få gula löv. Och på väg till jobbet såg jag en rönn full med bärklasar. Jag tycker om hösten. Det är en årstid när det känns som om en inte har så många krav på sig. På hösten är det OK att vara introvert och att sitta hemma ensam och läsa utan att uppfattas som en kuf. Men oktober är en sorgemånad, det går inte att komma ifrån. Den är lika sorglig som juli. Jag har berättat det tidigare, men jag gör det igen. I juli föddes min mamma och min pappa dog. I oktober föddes min pappa och min mamma dog. För mig är det sorgliga månader, men jag försöker också tänka att de med all säkerhet är tillsammans. Det är en tröst att veta att ingen av dem är ensam – det är bara deras dotter som är. Och när jag själv dör… Har jag då rätt att tränga mig på hos dem eller ska fortsätta min ensamhet?

∼ ♦ ∼

Det var konstigt att komma så sent till jobbet som jag gjorde idag, klockan var kvart över åtta. På förmiddagen bokade jag in några möten och deltog i ett par. Före lunch bad jag om en kvart med min samordnare. Det blev ett bra möte. Jag vill inte gå in på detaljer här, men jag vill åter igen lyfta fram vilka fina arbetskamrater jag har, inklusive samordaren. Stöd och empati är ledorden.

Lunchen var inte lika fin, ganska likadan som igår. Jag blev rätt mätt av mackan ägget och yoghurten. Och så fick jag läsa en stund. Boken närmar sig slutet och som de flesta spänningsromaner blir det allt mer just spännande.

Skrivbordslunch tisdag med Följeslagaren

Skrivbordslunch med samma bok och likadan ”mat” som igår.


Eftermiddagen ägnade jag mig åt att läsa jag korrektur, bland annat. Det är en rätt OK arbetsuppgift, även om vissa tycker att det låter trist.

I kväll är jag på föreläsning och sen ska jag försöka orka ta mig hem. Givetvis kommer en rapport här om föreläsningen i morgon! Om jag tar mig hem… Och det här inlägget är förstås tidsinställt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… igår mejlade jag och bad om två böcker för recension från två olika förlag. Idag fick jag ett positivt besked om en bok från ett förlag, medan Stora förlaget naturligtvis skulle krångla och bad mig skicka till en annan mejladress – i stället för att mottagaren vidaresände… Trist och tröttsamt beteende och inte särskilt serviceinriktat.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 7 september och måndagen den 8 september 2025: Sårbart och sårande, säkrare och hissssssnande

Publicerat den 8 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

På söndagskvällen började jag titta på en ny serie, men såg bara tre avsnitt. Ögonvittnet på SvT Play är annorlunda eftersom serien har en döv, eller väldigt hörselskadad, ung kvinna i huvudrollen. Hon, liksom dövas utsatta situation i vardagen, känns väldigt realistiskt skildrad och då blir det bra TV.

Ögonvittnet

Annorlunda, spännande och realistiskt om döva.

∼ ♦ ∼

Jag var trött och jag hade ont i huvudet nästan hela söndagen. Så ont att jag faktiskt behövde ta en tablett. Som vanligt blev jag rädd att det var en stroke på gång. Det var det uppenbarligen inte, för jag vaknade i morse. Så blev det måndag igen. Dusch, påklädning, frukost, bädda och sen iväg.

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Följeslagaren

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Följeslagaren.

 

Nedgång med järngrind

Vägen bär mest uppför till jobbet och mest nerför hem.

Det skulle vara mulet hela dan, men det var det inte. Soligt och ganska klibbigt redan tidigt. Temperaturen låg på en tolv, tretton grader i morse så jag tog ändå tröja. Rentvättad tröja på, ytterligare en rentvättad i ryggan (för att ha på jobbet där det är kallt). Ryggan var ganska tung, för jag hade också Följeslagaren, som är inbunden, där. Vägen bär mest uppför på ditvägen, nerför på hemvägen – utom när jag kommer hem. Då bär det uppför. Tre trappor. Hissen var fortfarande inte igång i morse, men jag och en granne mejlade hyresvärden igår och vi fick veta varför: sjukdom på Uppsala kommun hos den som utfärdar intyg. Ska det vara så jävla sårbart att det hänger på EN person? Har inte Uppsala kommun bättre rutiner? Man undrar… Och det hade ju varit bra om vi hyresgäster fått information.

På vägen till och från jobbet möter jag ofta samma människor. En del är kända och vi pratar och/eller hejar en stund. Andra är såna där personer som en kanske till sist börjar heja på för att en tycker att en känner dem – till exempel Den pigga brunögda. Henne har jag dock inte sett på evigheter. Hon kanske bara var min ljuspunkt under den pågående separationen våren 2024, för sen dess har jag inte sett henne. En återkommande figur är fru Död som alltid kommer med raska steg och ger förebud om just död. Henne vill jag förstås inte möta. Hennes motpol är Gubben Liv, en vitklädd man med en mycket större ryggsäck än min på ryggen, en ryggsäck som ser tung ut. (Livet kan vara tungt, du vet…) Honom såg jag däremot idag, för vi går delvis samma väg. Givetvis kan jag inte fota nån av dem. Det skulle inte vara bra.

Norra tornet sett frånn Carolinabacken

Jag kan inte fota dem jag möter, men norra tornet på Uppsala slott är alltid tacksamt att ta en bild av.


Arbetsveckan inleddes med sedvanliga mejlerier, möten och jobb. Jag träffade på en före detta arbetskamrat på en annan avdelning och h*n utlovade ett spännande recensionsexemplar att hugga tag i på fritiden. Dagens viktigaste möte var dock lönesamtalet. Jag blev mycket gott och omtänksamt peppad av en nuvarande arbetskamrat. Och så var det ju tur att det var lunch före lönesamtalet.

Skrivbordslunch på jobbet med Följeslagaren ägg macka o yoghurt

Tur att det var lunch före lönesamtalet.

 

Bitmoji Tofflan thinking

Jag tänker att det här att jag ens tar mig till jobbet är en prestation som jag är stolt över.

Om lönesamtalet vill jag inte skriva för mycket. Det gick bra, vi följde en mall och vi fick ett bra samtal. Men det är tråkigt att straffas lönemässigt för att man är sjuk och det sårar mig en aning att det ständigt tas upp att det är en anpassning på jobbet för mig med två dars distansarbete per vecka. Jag vet andra som inte har avtalat om två dars distansarbete varje vecka och som ändå distansarbetar två dar av fem och som är helt friska. För egen del vet jag att jag gör det jag ska, att jag inte tar på mig mer än jag orkar fixa och att jag alltid leverererar. Det här att jag ens tar mig till jobbet är en prestation som jag är stolt över. Det måste ändå vara värt nåt för arbetsgivaren, inte bara för mig? De som är friska kanske inte riktigt förstår det. Men en chef är ju en arbetsgivare och kräver prestation.

På eftermiddagen anfölls jag av tröttman, den jäveln. Lönesamtalet gjorde mig trött och stressad eftersom mina tillkortakommanden kom i dagen (”anpassningen”), men det var också väldigt pratigt, väldigt länge, nära min arbetsstation. Visserligen pratades det jobb, dock utan att anpassa röstnivåerna. Jag var helt slut när jag stapplade hem. Men när jag närmade mig hemmet hade det äntligen hänt nåt bra medan jag var på arbetet. Dels hade man börjat bygga på trottoarbiten på min sida, dels hade man öppnat. Det innebär att jag slipper gå på gatan i en tio meter, ungefär. Kan känna mig säkrare några meter. Fast bäst av allt var nog att hissen var igång när jag kom in. Den är visserligen mindre än den gamla, men den är snabb och rätt snygg inuti. Sååå underbart!!!

Jag slipper gå på gatan i tio meter nu.
Hurra! Hissen är igång!

Och i postboxen låg ett paket jag har väntat på. Nu ska jag bara hitta lite ork att prova om de här suddgummina funkar på rost och kalk. De är i alla fall snigg-orange, alltid något.

Ett paket…
…med snigg-orange innehåll. Hoppas suddgummina funkar också.

Kvällsmaten/middagen blev i enklaste laget och inte den bästa, men kycklingkorv med bröd, räksallad och bostongurka funkar alltid.

Tre grillade kycklingkorvar med bröd räksallad bostongurka Hopptisarna och Följeslagaren

Enkelt, inte bäst, men funkar alltid.


Efter maten rasar jag ner i soffan när jag har publicerat det här inlägget för att läsa och se på Vem bor här?. Det sitter i väggarna, som gick igår, är nån sorts kändisedition och det skippar jag. Så less på sånt!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… I min vilda ungdom var jag ett stort fan av bandet Supertramp. I lördags dog dess ursprungliga sångare, låtskrivare och keyboardist Rick Davies efter en tids sjukdom. Han blev 81 år. Ungdom, var det… Jag har lagt in en passande låt, en låt som Rick Davies skrev.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 6 september och söndagen den 7 september 2025: Trivs bättre, men dö vill jag inte göra ensam

Publicerat den 7 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Igår hade jag en mysig hemmakväll. Det var för övrigt som vanligt ingen som hörde av sig och ville umgås med mig. Men det var helt OK, jag trivs allt bättre i mitt eget sällskap. Det är bara ibland jag kan bli avundsjuk eller sårad när folk berättar om eller, värre, skickar bilder på roliga saker de gör – och jag gör inget. Jag började titta på en serie på SvT Play, Hotat vittne, som Anna hade tipsat mig om. Det bar sig inte bättre än att jag såg alla sex avsnitten. Den var riktigt bra!

Hotat vittne

En riktigt bra och spännande serie på SvT Play.

∼ ♦ ∼

Hej First Name

Hej då! Hälsn. First Name

Trots att jag kom i säng ganska sent i natt (för att vara jag), vaknade jag kvart i sex. Men jag lyckades somna om då och även efter att ha tagit morgonmedicinen en timme senare. Först klockan nio vaknade jag ordentligt. Då hade jag fått en massa mejl från företag som vill att jag ska köpa saker, gärna onödiga saker. Det verkar som om söndagsmorgnar är deras bästa dag för mejlutskick med fantastiska (nåja…) erbjudanden. Jag slänger majoriteten av dem olästa, faktiskt. Och när jag får ett mejl som det nedan göra jag slut, det vill säga jag tackar nej till vidare kontakt. Kan man inte ens sköta ett utskick som det ska skötas, då får det vara. AI kanske inte kan det här med att skilja på namn. Ja, jag hatar AI. Det kan säkert vara till hjälp att skriva för många, till exempel dyslektiker, men människors förmåga att skriva och uttrycka sig utarmas. Och det går snabbt! Dessutom verkar det ju inte vara så noga om det blir konstiga – ibland roliga, ibland förolämpande – fel i en text. För övrigt är det ju inte bara i texter AI används utan även i andra mer eller mindre konstnärliga verk. Det är så jävla… fejkat i mina ögon! Jag är även övertygad om att AI lär skapa massarbetslöshet. Det lär ju varken behövas skribenter eller formgivare och designers av saker, lek och spel om AI kan göra det, om än undermåligt. Hur ska alla dessa yrkesgrupper hitta försörjning? Bo hemma hos mamma och/eller pappa för all framtid och bli försörjda? Själv är jag mest skribent, min yrkesgrupp är mycket hotad, men jag ska ju dö snart, så…

Medan kaffet puttrade i perkolatorn hann jag både diska och ta reda på gårdagens rena och torra tvätt. Innan jag ställde ner en mugg nybryggt kaffe på nattduksbordet och kröp ner i sängen igen hade jag startat en maskin tvätt.

Följeslagaren och kaffe på sängen

En karaktär i boken vill inte dö ensam.

En av karaktärerna i boken jag läser tänkte att han inte vill dö ensam. Det slog mig hårt att jag faktiskt inte vill det heller, även om det går bättre och bättre att leva ensam. När jag föddes var ju min mamma med mig. Nu när jag snart ska dö är ingen med. Det är lite jobbigt att tänka på, så jag försöker att inte tänka på det för ofta. Det bara slår mig ibland, som när jag läser vissa saker.

Sen försöker jag tänka på det positiva som är med ensamliv. Jag kan göra mycket som jag vill här hemma. Kan äta när jag vill och vad jag vill – eller strunta i det. Kan städa – eller strunta i det också – när jag vill. (Det blir inte så skitigt heller när en lever ensam som när en lever med flera.) Jag kan lägga mig när jag vill och gå upp när jag vill (utom när jag ska jobba, förstås). Jag kan läsa när jag vill, sitta vid datorn när jag vill, kolla vilka TV-program och serier när jag vill. Jag slipper ta hänsyn. Prata kan jag göra rakt ut. Fast… jag får ju inga svar. Och jag saknar understundom att vara en del av enhet, ett team, en duo. Så ja. Ibland är ensamheten inte så bra. Men jag har klarat att leva ensam tidigare och den här gången har jag klarat mig i ett år, fyra månader och fyra dar. Jag kan till och med dansa wienervals ensam (även om jag fick ont i ljumsken av det). Då lär jag klara av att dö ensam också.

Frukost äter jag nästan alltid ensam. Eller jag omger mig med familjen, det vill säga Hopptisarna och boken jag läser, just nu Följeslagaren. Jag tänker inte längre på att jag äter ensam.

Söndagsfrukost mackor fil Hopptisarna och Följeslagaren

Söndagsfrukost med familjen, det vill säga Hopptisarna och Följeslagaren.

∼ ♦ ∼

Söndagen började mulet och jag hoppades på regn. Tyvärr bröt solen igenom. Det känns som om den vill tvinga ut mig. Ja, jo, jag borde. Men idag hade jag bara lust att vara hemma. En promenad till Korgtassen fick räcka, för jag behövde fil och mjölk och lite annat till veckan. Veckan i sig är ganska fullproppad av aktiviteter. I morrn har jag lönesamtal med min chef, på tisdag efter jobbet ska jag gå på årets Adam Helms-föreläsning med Camilla Läckberg och på torsdag är det enhetsdag på Salsta slott. Onsdag och fredag blir distansarbetardagar, det vill säga jag jobbar hemifrån.

På vägen ut till affären träffade jag på en granne som köpt en tvättmaskin. Eftersom hissen ännu inte är igång hade h*n lyckats baxa in maskinen i sitt källarförråd. Vi kom överens om att mejla till hyresvärden och be om status för hissarbetet. Det gjorde jag när jag kom tillbaka. Belöningen blev söndagsfika med helgens sista Noisette och Följeslagaren. Jag har ”bara” ätit Noisette samt två Kick (jag veeet! Jag får inte äta lakrits, men…) i sötsaksväg i helgen. Det är jag nöjd med. Ändå kändes mitt andra par nya jeans väldigt trånga…

Dagens lilla handling var mest tung.
Söndagens fika var mycket god.

Jag handlade inte så mycket när jag var ute, men det var lite tunga grejor. Nån söndagsmiddag köpte jag inte. Innan det var dags för middag softade jag med Följeslagaren och påtade lite i mina krukväxter. Vad gäller söndagsmiddag bestämde jag mig för att ställa fram en ostbricka och korka upp ett primitivovin från Apulien till. Jag har lite kvar av Annas goda marmelad också. Det blir hur bra som helst, alltså en perfekt middag för en ensam.

Framdukat för ostfest.
Kvällens primitivovin från Apulien.

∼ ♦ ∼

Den här helgen är snart slut och jag är tacksam för att jag har fått må bra, att jag har sluppit värk och framför allt att tröttman har hållit sig borta. De var roligt att träffa Anna i fredags och äta kräftor med henne. Vi delade många år, 17 ungefär. Alla år var inte bra år, allt var inte bra med oss. Men en del av det som var bra finns kvar. Resten är det bra att jag slipper. Det var aldrig nåt ”för mig”.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 5 september och lördagen den 6 september 2025: Kräftskiva med efterföljande lugn lördag

Publicerat den 6 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Igår var det fest! Eller… i vart fall kräftskiva på två pers. Anna kom hem till mig för att knäcka klor och sulta på skaldjur. Hon medförde vissa gåvor som strumpor och en räkning samt en kräftljusslinga till låns för kvällen. 

Anna gav mig Happy Socks från London…
…och en räkning.
Kräftljusslingan hängdes över kökslampan.

Jag var rustad med kräftstrumpor på, men blev jätteglad för de nya som är en London Edition av Happy Socks. Räkningen var för en försäkring av min 60-årspresent. Och på tal om att fylla jämnt bjöd jag på en Asti Cinzano som jag fick i 50-årspresent. Champagne ska vara kall, torr och gratis, enligt Winston Churchill. Den här var kall och gratis (en present) fast söt, men så var det ju ingen champagne utan en asti. Den passade fint som fördrink till nötter och skulle också kunna passa till dessert. Trots två flyttar och 13 år på nacken gick den att dricka, men ärligt talat är det nog ingen dryck jag själv skulle köpa, givaren må förlåta mig. Blotta sju procents alkoholhalt kändes dock OK den här kvällen eftersom vi skulle dricka öl och snaps också.

Kräftstrumpor på!
En asti med 13 år på nacken…
…var helt OK som fördrink till nötter.

Vi hade var sitt paket kräftor, svenska insjökräftor och turkiska pandalus. Jag noterade ingen större smakskillnad på dem. Till kräftorna hade jag köpt vitlöksbaguette och kryddost, vi skippade helt ostpaj. Jag hade inte fått tag i servetter och hade glömt krondill, men röda servetter och krondill från Slottsträdgården hade Anna med, som tur var. Ölsorterna i kylen var många, fast vi drack bara var sin. Snapsen var givetvis Östgöta sädes och till samtliga tre sjöng vi passande snapsvisor. Dessert i form av var sin Noisette från Butiken på hörnet och kaffe från Zoegas mäktade vi givetvis med liksom ytterligare en skvätt asti.

Svenska insjökräftor…
…och turkiska pandalus.
En mycket kräftsugen Anna…
…med fint kräftdiadem på skallen.
En kräfta med gigantiska klor.
Noisette och kaffe till dessert.

Nånstans mellan 23 och 23.30 bröt Anna upp och tog en scooter hem. Jag gick med ut och passade på att besöka soprummet med skalen. Avslutade sen min kväll med att skölja av disken – inte diska! – samt hyfsa flaskan med asti. Strax efter midnatt kröp jag i säng, mycket nöjd, mätt och belåten.

∼ ♦ ∼

Boken Mitt namn ditt blod o kaffe på sängen

Kaffe på sängen och bok som svängt från väldigt obehaglig till riktigt spännande.

I morse vaknade jag 6.30 och mådde bra – förutom magen, som vanligt. Det var bara att gå upp, göra det som behövdes och sen var det ju medicindags. Jag försökte komma till ro i sängen igen, men det gick inte. Det blev kaffe på sängen och läsning i stället. Boken Mitt namn, ditt blod gick mot sitt slut och den hade just svängt från att vara väldigt obehaglig till att bli riktigt spännande. 

Sen klev jag upp och steg in i duschen ganska genast. Ren och torr startade jag dagens första maskin tvätt. Tänkte att det kan vara skönt att köra en maskin tidigt och en senare. Eller i morrn. Vi får se. Tvätten skötte sig själv medan jag fixade med bilder och skrev det här inlägget. Det var bara hängningen jag behövde göra. Och efter den serverade jag mig frukost. Jag var vrålhungrig av nån anledning!

Lördagsfrukost med rostat o fil Hopptisarna o boken Mitt namn ditt blod

Lördagsfrukost och jag var vrålhungrig!

 

Lördagsfika med Noisette Mitt namn ditt blod Hopptisarna och blommor från Nya Björck Blomsterhandel

Lördagsfika med slutet av Mitt namn, ditt blod, Noisette, Hopptisarna och en helgbukett från Nya Björck Blomsterhandel.

Idag hade jag inga större planer alls. Jag behövde ta det lugnt och jag orkade inget annat heller. Det blev en tur med bilen för att handla nödvändigheter – och en helgbukett hos Mia på Nya Björck Blomsterhandel. Jag var irriterad över att hissen inte var igång eftersom det jag skulle handla var otympligt. Men hellre än att åka i en hiss som inte var besiktigad och godkänd tog jag trapporna. Jag börjar bli van nu… Det kändes helt rätt att belöna mig med en Noisette till eftermiddagskaffet, det är ju trots allt lördag. Jag var för övrigt lite smart igår och köpte fyra stycken, så det finns en kvar till i morrn också.

Utöver njutningen av Noisetten i gommen och helgbuketten framför ögona läste jag ut boken om den hemska familjen med hemligheter. Nallisen tyckte att jag skulle läsa Följeslagaren, en bok som jag slet ur paketet inuti postboxen i torsdags.

Men detta var inte dagens enda litterära händelse. Jag, som aldrig har nån tur, vann en bok hos Helens boktips på Instagram. Snart landar Johanna Sernelins bok Murarna mellan oss i postboxen. Kul! Ny bok och ny författarbekantskap.

Bokbyte från en familj med hemligheter till en försvunnen kvinna.
Bokvinst!!!


Resten av eftermiddagen njöt jag av lugnet – och en del sound check (lär väl höra the real thing sen också…) från Veronica Maggio som har konsert i kväll. Asså ärligt, trots att hon är från Uppsala har jag ingen aning om några låtar som hon har gjort eller ens vilken typ av musik. Totalt ointresserad, med andra ord. Jag föredrar att läsa och det gjorde jag i kväll liksom sippade på en öl och tuggdea på kletiga nötter kvar sen igår. Som synes var det fortsatt varmt och klibbigt idag trots att det var mulet. Jag tillbringar kvällen i shorts.

Medicinen krävde dock lite mer substans än öl och nötter. Jag dukade fram smörgåstårtbiten och hällde upp ett glas riesling.

Eftermiddagslugn.
Lördagsmiddag.

Nu ska jag zappa fram nån serie att glo på, för som mamma sa, kan jag inte läsa hela tiden.

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag och jag har inga planer alls. Jo, köra en maskin tvätt och köpa fil. Lite lagom söndagslättja, så där.

Närbild helgbukett krysantemum och blå hortensia

Helgbuketten nära.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mitt namn, ditt blod

Publicerat den 6 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en psykologisk thriller om en underlig familj.


Lina Arvidssons bok Mitt namn ditt blodNästan varje gång jag besöker Uppsala Bokhandel kommer jag ut med minst en bok. Den sista helgen i augusti kom jag ut med två. Den första av dessa tu att bli läst var Lina Arvidssons bok Mitt namn, ditt blod. Av nån anledning fascineras jag av psykologiska thrillrar som handlar om underliga familjer. Boken gavs ut 2023 och jag betalade futtiga 79 pix för ett inbundet exemplar.

Den unga Sonja, 25 år, växer upp i en familj där pappan är psykiskt sjuk och båda föräldrarna överbeskyddande. Genom att börja plugga matte på den lokala folkhögskolan tar hon ett stort kliv mot att bli självständig. Men just när Sonja börjar ta för sig av sitt nya liv sker en olycka. I och med den upptäcker Sonja att det finns nåt i familjens förflutna som inte stämmer. Det är en skugga från hennes födelse ända till nuet, en skugga som inte vill gott. Enligt baksidestexten är det här en mörk spänningsroman som handlar om att plötsligt stå ensam i världen och inse att ens liv byggts på lögner.

Usch, raskt kastas jag in i en familj som är allt annat än frisk. De överbeskyddande föräldrarna som nära nog kväver huvudpersonen är hemska. De skuldbelägger och tvingar sin vuxna dotter att bo kvar hemma. Men Sonja får lite, lite vittring på livet där ute i och med studierna, liksom med det märkliga distansförhållandet med Rillie i Tyskland… Ett HBTQ-tema, alltså. De olika karaktärerna i Den Heliga Familjen beskrivs främst genom det de säger. Det är lysande gjort av författaren.

Sen är det som om inte bara Sonja ändrar sitt sätt att vara, hela boken gör det. Det blir fina miljöskildringar från fjällvärlden, men det blir också en djupdykning ner i mänsklig ondska bara för att man är… avundsjuk. Slutet är mycket spännande trots att jag tyvärr listar ut hur det ligger till. Och några trådar hänger irriterande nog lösa. Detta är ändå den bästa boken jag har läst av författaren.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Andra böcker, som inte hänger ihop i nån serie, av Lina Arvidsson som jag har läst:

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 5 september 2025: Mycket att göra, mycket på gång – med mina mått mätt

Publicerat den 5 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Paket från Apotea

Early Bird levererade ett paket från Apotea till min dörr. Innehållet var helt och torrt och ursnabbt framme.

Fredag och helg igen! Jag fattar inte hur snabbt veckorna går. Kanske beror det på att jag har mycket att göra, mycket på gång. Mycket för att vara jag, notera! Samtidigt var jag väldigt rastlös igår kväll. Orolig och nervös. Kanske påverkad av boken jag läser, men mer troligt inför dagens aktiviteter. Två nätter har jag sovit dåligt också. Nu väntar emellertid två lediga dar och då kan jag vila eller sova hur och när jag vill utan att bli stressad av kravet att prestera nåt arbete.

Det här inlägget vill jag inleda med en applåd för ett bud. Igår var jag jävligt sur på CityMail igen för att jag fick riva sönder ett paket för att få ut innehållet ur min postbox. I morse hyllar jag Early Bird som inte bara levererade ett paket från Apotea till mig utanför min lägenhetsdörr utan också gjorde det ursnabbt efter beställningen. Jag är jätteglad att jag slapp släpa hem ett paket med otympligt förpackad medicin. Varför kan Early Birds bud göra rätt och inte CityMails??? Hurra för Early Bird, fy fan för CityMail.

∼ ♦ ∼

Jag klev upp innan mobillarmet hade gått igång. Du förstår, kära dagbok, jag gör allt för att minska på stressen. Då hade jag några extra minuter att duscha, tvätta håret och klä mig samt fixa frukost.

Fredagsfruskost med Hopptisarna och Mitt namn ditt blod

Fredagsfrukost med Hopptisarna och Sonja. Under frukosten skedde Olyckan i boken…


Redan före klockan sju satt jag vid jobbdatorn och jobbade. Bland annat publicerade jag min sista artikel för i år om en pedagogisk pristagare. Sen blev det tandborstning och så iväg.

Idag var det bilen som skulle på sin årliga kontroll, det vill säga besiktning. Jag förblev sittande i väntrummet hos Carspect. Nervöst fipplade jag med mobilen medan besiktningsmannen först körde iväg med min bil, sen höjde upp den, kontrollerade, grejade, felsökte. Varenda gång är det samma sak för mig: jag blir skitnervös. Tur att jag har mediciner numera som saktar ner hjärtrytmen… Och tur att bilen blev godkänd!

Skitnervös i väntrummet…
…medan besiktningsmannen gick igenom bilen
Och bilen blev godkänd, tack och lov!!!

 

 

När detta dagens värsta var avklarat blev resten av dan en transportsträcka till kvällen när det skulle hållas kräftskiva. Mer om den kommer i ett inlägg i morrn, kanske.

Jag jobbade på denna mulna, kvalmiga dag. Åt lite lunch, gick iväg till Butiken på hörnet där man numera knappt kommer in utan man får gå en omväg. Stackars Trillers och fy för Trafikverket som sabbar för denna lokala företagare genom att stänga av gångvägen helt från ett av två håll in till butiken! Tur att det går att gå runt… Och jag tog ju friskvårdshalvtimme, så det var helt rätt för mig att ta några extra steg. Enligt insatt källa ska det vara avstängt en två, tre veckor innan trottoaren öppnas för fotgängare. Cyklister ska inte cykla på trottoarer. På vägen tillbaka fick jag sällskap fram till Salagatan av en trevlig dam som kom ut från frissan. Vi genade över gården på Main Street där jag bodde förut. Lite får man fuska.

Fredagens hemmalunch blev mackor, ägg och kaffe.
Helgens Noisetter är inköpta. Det gick alldeles utmärkt att ta sig fram till Triller även om jag fick gå runt.

Även idag har jag gått nerför och uppför trapporna ett antal gånger. På lunchen var hissen ännu inte igångsatt, irriterande nog. Kvällens gäst lär få gå. Efter kräftskivan kanske det går lättare att slinka nerför i alla fall. Det ska bli så gott!

Kräftmåne i balkongfönstret

Månen är uppe!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Det är nationella chiantidagen idag. Men jag ska ha kräftskiva och dricka Östgöta sädes och öl. Kanske får jag fira chiantidagen i morrn..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 3 september och torsdagen den 4 september 2025: Utsikter och vuxligheter

Publicerat den 4 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Lite mer ork hade jag igår på onsdagskvällen. I vart fall var jag bara trött, det var ingen tröttma som slagit klorna i mig. På eftermiddagen var jag till och med ganska pigg – utan att jag behövde dricka en dubbel dubbel espresso för att kunna ta mig hem.

Senare på kvällen njöt jag av maten jag hade lagat och boken om den mördade trestjärnige kocken kunde jag läsa ut. Boken jag har valt att läsa nu är en av dem jag köpte i lördags, Lina Arvidssons psykologiska thriller Mitt namn ditt blod. Jag har ännu inte haft tid eller orkat läsa så mycket i den nya boken, men även om jag kom på att jag tycker att den här författaren mest vänder sig till yngre läsare så har boken börjat obehagligt bra.

James med böckerna Stjärnkocken och Mitt namn ditt blod

James hjälpte till att byta böcker från en bok om en trestjärnig mördad kock till en psykologisk thriller om en sjuk familj.


Vid läggdags noterade jag att månen var som en stor gul ost på kvällshimlen. Jag kan inte få nån bra bild med min mobilkamera, men knäppte ändå. Sen förstod jag att jag inte heller skulle få nån jättebra nattsömn… Den var faktiskt bedrövlig, liksom magen.

Septembermåne över hustaken

Septembermånen var som en stor gul ost på himlen igår kväll, nåt jag förstås inte lyckades fånga med mobilkameran.

∼ ♦ ∼

Torsdagsmorgonen jag vaknade till fick ganska snart ett underbart ljus. Givetvis måste jag ut på balkongen och fota utsikten. UKK ser helt annorlunda ut i olika ljus, vid olika tider på dygnet. Och tänk att jag åtminstone skymtar norra tornet på Uppsala slott från min balkong. Inget filter på nån av bilderna, jag har bara zoomat och beskurit!

UKK denna septembermorgon…
…och norra tornet på Uppsala slott.

Jag åt sedvanlig frukost med sedvanligt sällskap efter sedvanlig morgondusch. Eller… boken var ju ny för mig, bara 50 sidor lästa totalt efter frukosten.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och boken Mitt namn ditt blod

Sedvanlig frukost med sedvanligt sällskap. Mitt litterära karaktärssällskap är nu Sonja.

 

UKK från Storgatan

Dagens morgonpromenad gjorde att jag kunde fota UKK från ett annat håll.

Magen var besvärlig idag, men jag startade jobbdatorn och hann kolla, läsa och besvara några mejl och meddelanden. Sen skulle jag och bilen iväg för att den senare skulle få en dusch inför besiktningen i morrn. Igår när jag kom hem från jobbet träffade jag en granne som berättat att de höll på med hissen under dan och att den också förhoppningsvis är besiktigad och klar att använda i morrn. Det är lite drygt när en ska till och från garaget som ligger i källarplan… Idag klarade jag dock trapporna helt OK, likaså promenaden hem från Centralrekonden. Det var skönt med en promenad som inte enbart gick uppför. Och så fick jag tillfälle att fota UKK från andra hållet, det vill säga Storgatan, eftersom jag ju lämnat bilen och gick hem.

Kycklingfärs räksallad matlagningsgrädde kycklingkorv baguette ost bär servetteräpplemos kalkonfilé

Dagens lilla handling till nu, i morrn, till helgen och till senare ändå.

Jag passade också på att handla på Korgtassen, en del till i morrn, annat till helgen och somligt till frysen. Några kräftservetter fick jag dock inte tag i. Det är trist på så vis för Korgtassen har aldrig såna när jag behöver – eller så tar de slut väldigt snabbt. Därför fick jag delegera detta till min gäst. Jag hade i alla fall tur och fick tag i smörgåstårta. Den var nygjord! Jag köpte en bit till lördag, den håller ända till söndag, enligt personalen. Lördag och söndag har jag inte så många eller stora planer. Jag behöver åka bil och handla några stora och tunga varor på ett ställe och sen ska jag tvätta. Det räcker så. Då är det skönt att ha mat som bara är till att ställa fram – åtminstone en dag. Jag tror jag äter smörgåstårtbiten på lördagen. Skönt att ha handlingen till i morrn i princip klar. Jag hoppade in på Systembolaget och köpte öl på lunchen när jag gick och hämtade bilen. Dessert handlar jag på annat ställe i morrn. Och middag till idag tog jag fram ur frysen. Känner mig nöjd med att jag är så vuxlig och har matlådor.

Vuxligt med matlåda.
Kanske mindre vuxligt med sex olika sorters öl..?


Tro det eller ej, men jag hann delta i alla möten jag skulle idag, även det tidiga morronmötet. Att lämna bilen, handla och gå hem tog max en halvtimme, så det tar jag som friskvård för dagen. Att hämta den gick ännu snabbare och det gjorde jag på lunchen. Ett par mackor och kaffe åt jag vid skrivbordet medan jag förberedde en artikel som ska publiceras på intranätet i morrn.

Skrivbordslunch mackor o kaffe hemma

Skrivbordslunch hemma idag.


Under eftermiddagen fick jag sms om att jag hade fått ett bokpaket från Bokus. Efter avslutad arbetsdag gick jag ut med sopor först, sen till postboxen. Där hade CityMails stjärna (<== ironi ) till brevbärare tryckt in mitt paket så att det inte gick att få ut – utan att riva sönder det. Förra gången doppade brevbäraren – samma stjärna? – mitt paket några gånger i en vattenpöl innan h*n stoppade in det i boxen. Nu tycker jag att Bokus ska göra slut med CityMail. Tur att jag kunde riva sönder paketet inne i boxen och försiktigt lirka ut böckerna En kamp mot klockan, Följeslagaren och Döden i Gaillac en och en.

Böckerna En kamp mot klockan Följeslagaren och Döden i Gaillac

Jag fick riva sönder paketet inne i boxen och försiktigt lirka ut böckerna en och en.

Torsdagsmiddagen blev innehållet i matlådan ovan, det vill säga mycket spaghetti och mycket ketchup och ganska lite kycklingfärs. Hopptisarna och Sonja höll mig sällskap. Sonja är alltså huvudkaraktären i boken jag läser.

Spaghetti o kycklingfärs med ketchup tomater Hopptisarna och Mitt namn ditt blod

Mycket spaghetti, mycket ketchup och bara lite kycklingfärs – den syns inte ens på bilden.


Nu är det kväll, jag har fixat en del inför morrondagen och kan med gott samvete fortsätta hänga med Sonja i soffan och en mugg kaffe.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… bilen är så ren och fin att en skylt på väggen i garaget speglar sig i lacken. Så fin blir bilen alltid när jag lämnar in den hos Centralrekonden. Nu hoppas jag bara att den går igenom besiktningen utan anmärkning. Det är alltid lika nervöst. 

Ren bil sep 2025

Ren och fin bil. Nu hoppas jag att den klarar besiktningen i morrn.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Stjärnkocken

Publicerat den 3 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den femte delen i serien om kriminalteknikern Enzo Macleod.


Peter Mays bok StjärnkockenÅtervinningen i Motala har ingen bra webbplats, men de har en väldigt bra bokavdelning. Jag tror inte att det har hänt nån gång att jag kommit lottlös därifrån. Sommaren 2025 hittade jag bland annat Peter Mays bok Stjärnkocken, den femte delen i serien om kriminalteknikern Enzo Macleod. Jag har inte läst böckerna i nån som helst ordning, så jag slog upp den här deckaren som den tredje i serien jag läser.

Frankrikes mest hyllade kock Marc Fraysse kallar in världspressen för att göra ett viktigt tillkännagivande. Det blev inte som nån hade trott. När journalisterna kom fram till hans avlägset belägna restaruang fick de veta att han hade blivit mördad. Sju år har gått och mördaren är ännu inte avslöjad. Enzo Macleod följer Fraysses spår över den snöiga bergsplatån. Men utredningen innehåller mycket – en älskarinna, en svartsjuk hustru och en bitter matkritiker. Dessutom öppnar den sår ut Enzos eget liv.

Trots att det här handlar om ett mord är det en ganska mysig deckare. Det handlar mycket om mat och när Enzo får en visning nere i vinkällaren går både han och jag igång. Strax därpå äter de musslor…

Enzos relationer och barn tar viss plats, men det tar inte över och det är bra. För jag gillar den här boken även om den inte är så spännande. Spännande blir den dock mot slutet när jag som läsare kastats lite fram och tillbaka i min tro om hur det hela ligger till.

Boken når dock inte ända upp i topp även om den är välskriven och jag börja bli riktigt förtjust i karaktärerna. Och, som sagt, jag är svag för god mat och dryck även om jag inte är nån stjärnkock i köket.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Enzo Macleod-serien:

  1. Ett kallt fall
  2. Döden i Gaillac
  3. En kamp mot klockan
  4. Dödsboet
  5. Stjärnkocken (läs inlägget ovan!)
  6. Kvinnan i leran 
  7. Den mörka porten

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 3 september 2025: Smarrigt rött på fredag, tunt orange idag

Publicerat den 3 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Trendbrott på fredag. Det är kontentan av planeringssamtalet igår. I stället för smörgåstårta blir det kräftor. Det har jag längtat efter! Tyvärr blir vi inte nån trio som ses, utan en duo. Alla älskar inte kräftor lika mycket. Så fick jag förklarat. Lite synd ändå, men jag fattar. Kräftor ligger redan i frysen och ska tas upp till kylen för långsam upptining under två dygn. Resten av tillbehören handlar jag på fredag lunch eller efter jobbet. Det ska bli så smarrigt!

ICAs svenska signalkräftor låda

ICAs svenska signalkräftor framtagna på långsam tining i kylskåpet.

 

∼ ♦ ∼

Allt annat än smarrigt var vädret i morse. Det var så mörkt att jag fick tända levande ljus vid frukostbordet. När jag drog upp persiennerna i köket sipprade det in lagom med ljus från fönstret till vänster så att jag kunde läsa Stjärnkocken. Det är inte många sidor kvar i boken, men tyvärr orkade jag inte läsa så mycket igår kväll heller. Tröttman lättade, men bara något.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna tända ljus o boken Stjärnkocken

Onsdagsfrukost med tända ljus och litet ljusinsläpp från fönstret så att det gick att läsa.

 

Asfalt och vattenpölar

Regnig morgon!

Värre var det med det som föll från ovan – regn. Det var nämligen 18 grader varmt och vem vill marschera i uppförsbacke upp till jobbet i regnjacka? Hur svettigt som helst! Sen sa väderappen att det skulle bli soligt och varmt i eftermiddag. Det fick bli min tunna orange jacka som ihop med paraply står emot regn bra. Jackan är lätt att vika ihop och bära i ryggan, dessutom. Min svarta jobbtröja skulle med hem till tvättmaskinen.

Det regnade inte så hårt när jag gick, men mitt val av ytterplagg plus paraply var helt rätt. Redan på efter ett par timmar på jobbet blev det soligt. Ibland kan jag tänka rätt! Huvet verkar det inte vara så stort fel på, det är värre med resten av kroppen. Dagens värsta krämpa satt i vänsterfoten och en tå där.

Paraply…
…i kombo med tunn jacka var helt rätt val idag.


Förmiddagen på jobbet idag bestod i princip av möten, så jag fick nöta jeansbaken. Sen var det plötsligt dags för lunch.

Skrivbordslunch med Stjärnkocken varm choklad macka yoghurt müsli o ägg

Stjärnkockens skrivbordslunch.


Och eftermiddagen fortsatte med diverse högt och lågt, långsamt och bråttom. Jag fick två trevliga skrivbordsbesök av två arbetskamrater från andra avdelningar som bytt våningsplan – den ena ner, den andra upp. Vidare fick jag en fin lunchinbjudan framöver av en tidigare arbetskamrat på en annan avdelning.

Paraplyhatt

En fridens kvinna använder inte sitt paraply som vapen.

Framåt hemgångsdags blev det riktigt soligt, precis som appen sa i morse. Orange jackan vek jag ihop och la i ryggan som planerat. Den svarta jobbtröjan tog jag på mig för den skulle ju med hem. Paraplyet hade jag gärna använt för att freda mig mot cyklister och elsparkcykelåkare som varken kan läsa eller känner till trafikregler. Men idag lät jag bli. Jag ville vara en fridens kvinna och lite snäll, för jag var inte lika trött idag som igår och i förrgår.

Hemkommen vilade jag en stund på soffan innan jag tog fram kräftor på tining – se ovan! Matlåda hade jag tagit fram redan i morse. Det skulle bli egen hemlagad mat – kycklingkorv Stroganoff med ris. Så skönt att bara micra och att få äta mat med lite tuggmotstånd, inte bara soppa och smörgås. Dessutom hade jag inte sprungit förbi med kryddorna den här gången – maten var god!

Kycklingkorv Stroganoff med Hopptisarna och Stjärnkocken

God och kryddig middag med Hopptisarna och Stjärnkocken.

I kväll ska jag nätshoppa lite mediciner, av den enda anledningen att jag inte orkar åka stan runt efter det jag behöver. Sen ska jag läsa. Jag behöver få svar på vem och varför.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag önskar att jag hade bortsett från min ilska gentemot nåns egocentricitet och min ilska gentemot mitt eget hjärta. Nu är det försent att hälsa på före detta kollegan på grund av en annan före detta kollegas fokusering på sig själv. H*n, vars hjärta blödde för mig, gick nämligen bort i augusti. Note to self: lämna inte vissa saker till morgondagen. Det kanske inte finns nån morgondag. Skit i vissa före detta kollegor som bara tänker på sig själva.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 2 september 2025: Tröttma och skitskraj, tioåringar och kanonnyheter

Publicerat den 2 september, 2025 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Om måndagskvällen finns absolut inget att sägas. Jag såg på Vem bor här? och jag gick och la mig efter det. Somnade direkt och sov som en sten fram till 5.30 i morse. Trots att jag inte har tyst mobil förrän klockan 23 hade jag missat både det ena och det andra, bland annat ett viktigt sms om kräftskiva. To be continued…

∼ ♦ ∼

Orange stolar på uteservering

Kan inte sticka undan stor med att jag är rädd.

Trots ytterligare en god natts sömn var jag astrött när jag vaknade. Tröttman från igår eftermiddag hängde kvar, med andra ord. Jag vet inte hur jag ska orka jobba när jag är så här trött. Jobbar jag hemifrån kan jag alltid lägga mig på soffan en kvart, det brukar skingra tröttman en aning. Sånt går ju inte att göra på arbetet. Så nu börjar jag nästan längta efter Ingreppet. Jag ska dock inte sticka under stol med att jag är rädd. Förhöjd strokerisk och risk att dö under Ingreppet, men också bara 70 procents chans att det hjälper. Nu var kardiologen hoppfull. Fast ändå… Du fattar väl att jag är skraj, kära dagbok? Och jag vet hur jag har mått efter de tre omstarterna av hjärtat – skit. Den här gången blir det kanske ännu värre. Så ja. Skitskraj är ordet.

Medan jag slevade i mig frukostfilen tänkte jag på allt detta och så besvarade jag sms:et. Promenaden upp till jobbet idag var hemsk. Det var så klibbigt, jag hade kunnat gå i shorts och linne om jag hade haft en snygg kropp, trots att det var mulet. Nu har jag ingen snygg kropp och jag skulle aldrig kunna tänka mig att visa mig utanför hemmet så lättklädd, än mindre på arbetet.

Tisdagsfrukost med Hopptistarna o Stjärnkocken

Tisdagsfrukost med läsning, Hopptisarna och tankar.


Idag hade jag två möten på agendan, varav ett sent arbetsmöte på eftermiddagen. Utöver det var det korrektur som skulle läsas och intervjupersoner som skulle jagas. Skrivbordslunch blev det som vanligt mitt på dan. Igår provade de vin i boken medan jag åt yoghurt, smörgås och kokt ägg till två muggar varm choklad; idag drack de champagne och åt bland annat grodlår. Jag säger då det…

Skrivbordslunch med boken Stjärnkocken mellan två muggar choklad

Skrivbordslunch med varm choklad i muggarna, medan de i Stjärnkocken drack champagne.


Och efter lunchen visste jag inte hur jag skulle orka med vare sig korrläsning eller eftermiddagsmöte. Min samordnare jobbade på distans idag, men skrev i alla fall i ett mejl att hon ordnat yogamattor som hon tar med i morrn. Då kan en kanske lägga sig en stund på golvet om orken tar slut. Nu gick i vart fall både korrläsning och mötet bra – tror jag. I vart fall överlevde alla inblandade.

Även idag kom jag hem och kollapsade på soffan, men ”bara” trekvart. Sen satte jag mig vid datorn för att skriva det här. Och efter det var det middagsdags. Thaisoppan var bara att värma i micron och ett par mackor orkade jag få till.

Ostmackor Thaisoppa Hopptisarna o boken Stjärnkocken

Thaisoppemiddag nr 2 den här veckan.


Efter disken och publiceringen av det här skulle en kräftskiva planeras… Resten av kvällen blir det läsning. Jag är ungefär halvvägs i Stjärnkocken. Så mycket otäckheter har inte skett utan det är som ovan nämnt mest mat och dryck och det har jag inget emot att läsa om.

∼ ♦ ∼

Och så var det ju Tisslingarnas födelsedag idag. De fyllde tio år. Jag är så tacksam att jag fick vara deras mammis i sex år och saknar dem varje dag. Älskade Citrus och Lucifer!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det finns andra nyheter än såna om klanen Ingross-Wahlgren. Till exempel att Uppsala universitet föreslås få en polisutbildning. Förslaget kommer från Polismyndigheten. Om regeringen säger ja kan utbildningen starta under vårterminen 2027, det vill säga jubileumsåret – Uppsala universitet firar 550 år. 

Sen kan man alltid irritera sig på listor. Vad sägs om Sveriges kulturkanon???

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar