Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Fan vilket tjat om tisdag! Men nu är det så att vissa saker skriver jag inte öppet om – av olika skäl. Jag skulle kunna säga att nån har förbjudit mig. Jag skulle också kunna säga att vissa saker handlar om funderingar och resonemang, mående och annat som bara rör mig själv. Eller så finns det nåt tredje alternativ. Jag vet. Kära dagboken vet. Den som läser min dagbok kanske tror att den vet, men den vet inte. (Att tro är att icke veta.) Så får det vara. Det gäller även den person som sände mig nedanstående meddelande – även om jag givetvis är smickrad (särskilt som jag känner mig allt annat än stark):

Meddelande till mig om hur unik jag är.

∼ ♦ ∼

Mini gillade också bästefåtöljen.

Bästefåtöljen blev sämstefåtöljen när reclinern pajade. (Nu njuter en viss person, h*n som tyckte att jag inte hade rätt att sitta bra med min rygg när jag var arbetssökande). Finske Pinnen tror att den går att laga och det vore drömmen för mig och min rygg. Igår kväll låg jag i soffan i stället och läste. Soffan är mjuk och ganska nedsutten på sina ställen. Katterna gillar att ligga där, så trots att det är en skinnsoffa finns där många katthår. Nåja, jag låg där en stund. Sen hittade jag en position i fåtöljen som funkade. Jag behövde nämligen en bättre läslampa än den som är vid soffan. Skrivbordsstolen hittar jag också ett hyfsat sittläge i, så jag kunde skriva några inlägg, betala en räkning och läsa och besvara några mejl också.

Bokbyte igår. Lucifer hjälpte till att byta från en bok om en försvunnen flicka till en bok om ett mördat barn.

Den observante noterade att det blev bokbyte igår kväll. Jag läste ut min sjätte julklappsbok – jag har hittills bara läst bra julklappsböcker. Några återstår, men bytet igår gick till en bok jag köpte på Bokus pocketrea, Peter Mays Lockdown. Jag har läst en del böcker av Peter May. Några är riktigt bra och spännande, andra sisådär. Lockdown har börjat bra, kan jag meddela. Lucifer hjälpte till med bokbytet.

Kvällen avslutades med några bitar ost och kex, Fästmöns äpple- och ingefärsmarmelad (en tidigare batch, dock! Notera att jag använder ordet batch…) och var sitt halvt glas vin. På bordet i vardagsrummet var alla ljus tända. Ett av dem är ett batteriljus och när jag kom hem från jobbet och det var tänt trodde jag att Anna hade lämnat ett levande ljus tänt obevakat, så äkta tyckte jag att det såg ut. Kan DU se vilket av ljusen som är fejk?

Tända ljus, ost, kex, vin och en bra bok., Men vilket ljus är fejk?

∼ ♦ ∼

Ryggen är bättre, men jag får inte hitta på några dumheter så den pajar igen.

I morse när jag vaknade var ryggen tack och lov bättre! Den var inte sämre och den var inte bara lite bättre, den var mycket bättre. Det är då det gäller att vara försiktig och inte göra några dumheter så att den pajar igen. Jag böjde mig försiktigt ner och gav katterna mat. Jag böjde mig försiktigt ner för att smörja fötterna efter morgonduschen etc. Det är emellertid fortfarande så att jag får ont när jag sitter, så det undviker jag om jag kan. Men det klart att jag blir trött. Trött av att stå, trött av smärta, trött av att det hugger till ibland, då och då utan anledning.

På jobbet står jag och jobbar när jag jobbar vid datorn. Lite värre är det på möten, men nu vet de flesta på min avdelning att jag har ont i ryggen då och då och behöver stå. Ändå känner jag mig dum, men efter mötet igår med min chef och mina fyra närmaste arbetskamrater känns det skönt. De vet. Jag har förklarat vad jag går igenom, hur det känns etc. Det är bättre att vara öppen – utan att gå in på detaljer – än att sticka huvudet i sanden och låtsas. Men jag har blivit bättre på att bita ihop kring vissa saker, bättre på att bita ifrån när det gäller annat. Lite bättre, i alla fall.

∼ ♦ ∼

Gått ner i vikt? Snygga jobbglasögon i alla fall.

Jag hade tänkt ta friskvårdstimme och simma i eftermiddag, men jag tror inte att det är nån idé med tanke på rygg och ben. Kanske, kanske i morrn eller på fredag. Glad… eller smickrad igen, dårå, har jag blivit flera gånger den här veckan eftersom jag har fått höra att det syns att jag har gått ner i vikt. Det känns på kläderna givetvis, men visst är det ändå bra/bättre att få en extern bekräftelse..?

I stället för att simma gick jag förbi hälsokostaffären och köpte ett nytt Linnexstick. Det använder jag på min onda rygg.

När jag kom hem såg jag att Anna hade påbörjat avjulningen. Det var bara adventsljusstaken i nya Bokrummet som stod kvar i fönstret, så den tog jag bort och satte dit bronslampan. Jag stoppade också ner min stora, svarta stjärna och min mässingsstjärna i deras respektive lådor. Nu är det bara resten kvar. Men början till slutet på julen känns… rätt bra.

Och fast jag är en sån Dramaqueen (inte mitt eget omdöme) tyckte jag att jag var värd ägg- och ansjovismackor med kaviar och kaffe – lunch, middag och kvällsmat –  samt en stunds ro med tända ljus och min bok på gång.

Lunch, middag och kvällsmat – och en stunds ro.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.