OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Nog trodde jag att jag skulle vara mer orolig på torsdagskvällen – med tanke på dagens evenemang. Men det gick bra, jag var inte ledsen heller. Fast jag kollade en dokumentär om en man som tog kommando över sin död på TV och det var förstås ingen lättsam underhållning. Däremot tufft och nyttigt.
Jag gjorde inte så mycket annat här hemma mer än vattnade krukväxterna och gjorde en ”uppkastning” i köket, det vill säga spikade upp kastet. Nu blir det tredje gången sen kastet kom i min ägo som jag fyller det med småpryttlar. Hittills är bara några fack fyllda.
Jag gjorde en ”uppkastning” i köket igår kväll.
∼ ♦ ∼
Frukost med tänt ljus i morse.
Natten var ganska OK. Sömnen blev till viss del sönderhackad. Nån kramp hade jag inte. Fast jag vaknade förstås klockan fem. Det är liiite jobbigt, för så tidigt behövde jag inte gå upp. Nu låg jag väl kvar i sängen längre och läste innan jag hoppade in i badrummet. Dusch, hårtvätt och vägning. Vågen visade en viktuppgång på ett kilo, ungefär. Det är helt begripligt med tanke på hur jag har ätit – och att jag måste äta till nya medicinen. Ibland vill jag verligen inte äta så mycket, men är tvungen. I morse åt jag sedvanlig filfrukost. För ovanlighetens skull tände jag ett ljus. Det var nämligen mörkt och regnigt. På balkongen blev det väldigt blött. Brickborden fylldes med regnvatten och en soffkudde träffades av regnet. Jag försökte fixa till presenningen så den täcker lite bättre på eftermiddagen.
Nycklar och garagefjärrka lämnade vi in i morse.
En tjugo i åtta traskade jag iväg iförd regnkappa och med paraply i högsta hugg till garaget på Main Street för sista gången och hämtade min bil. Sen ringde jag Anna och sa att jag var på väg. Hon kom ner till bommen vid sitt hus och vi åkte tillbaka till stan för att lämna in våra lägenhetsnycklar och fjärrkontrollen till garaget på Trygghetsprodukter. Vi fick inte ens en kvittens på att vi gjort det – för de hade inget att jämföra med. Så vi kunde ha lämnat in en enda nyckel utan att det hade hänt nåt. Nu lämnade vi in alla sju (!) till undre låset och fyra till övre, förutom fjärrkan. Känns ju sisådär, men det är inte vårt bekymmer om vår tidigare bostadsrättsförening har ett konstigt avtal om nyckelhantering.
I väntrummet, men idag hos mäklaren.
Vi var väldigt tidiga ut till mäklaren. Det var ändå rätt OK, för då kunde vi softa lite och dricka kaffe (Anna) respektive bubbelvatten (jag) och prata en stund. Det är skönt att vi inte är arga på varandra och bråkar. Vi har till och med pratat om att ta en gravöl nån fredag eller lördag framöver. Det blir ett bra avslut.
Den tog sin lilla tid, överlämningen. Vi pratade en del med köparna också, förstås. Lösen av lån sköttes automatiskt, men det vi skulle få av köparnas pengar fick göras om eftersom räntorna hade ändrats. Jag hade inte räknat med nån vinst och till deklarationen nästa år, som mäklaren ska göra åt mig tack och lov, tror jag vi kan redovisa förlust på affären. En stund fick jag vara miljonär i alla fall och lite pengar blev det på plus ändå. En del av dessa lär gå åt till att fixa lacken på min bil, som jag skrapade på stolparna vid nya, snart före detta garageplatsen.
När affärerna var uppklarade bestämde vi att fika hemma hos Anna. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte bröd och hämtade ett paket till Anna först. Det var jättemysigt att träffa kissarna. Lucifer strök sig mot mina ben och Citrus la sig på rygg och spann. Tusan så jag saknar dem – dock inte håren de släpper och kattsanden. Anna får städa ofta nu, sa hon.
Hemkommen parkerade jag med appen och la in en månads boendparkering på gatan. Jag plockade ur bilen på några saker som skulle ner till källarförrådet innan jag gick upp och jobbade en timme. (Kollade och besvarade mejl.) Därefter skrev jag en del samt ringde försäkringbolaget angående lackskadorna på bilen. Jag åker på två självrisker. Ja ja, bara att betala och se glad ut. Nästa fredag efter bilservicen på Upplands bilforum ska jag till Uppsala bilplåt och visa upp skadorna. Förhoppningsvis kan de göra min bil fin igen.
Före middagen roade jag mig med att hänga några tavlor. Det känns som om jag har blivit riktigt säker på mått och avstånd (tror jag, i alla fall). Idag kom tjejen i blått, numera singel, upp i gästrummet bredvid bokhyllan. Över gästsängen hängde jag tre mindre tavlor. Till vänster om dörren hängde jag Dagmar Stapelbergs Orgelpipor från 1962. Nu känns rummet väldigt blått och fint. Strykbrädan fick också ett nytt överdrag, men det har fåglar på sig och går inte i blått. Trots det tänker jag nog använda gästrummet som strykrum när där inte är nån gäst.
Fredagsmiddag.
Till middag stekte jag kycklingkorv och kokade makaroner. Fantasifullt, jag vet, men jag tycker att det är gott och jag äter rejält.
Och plötsligt är det fredagskväll. Jag ska hälla ner mig i fåtöljen och läsa en stund och fundera över vad jag ska göra resten av helgen. Två lediga dar väntar som oskrivna blad. Livet går ju liksom vidare.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Turen har kommit till Glasbruks-serien. 
Gå till Toffelprofilen
