Kära dagbok…
Jo visst mådde jag bättre igår på lördagen, men nej, jag mådde inte bra. Under hela dan hade jag kontakt med ett par vänner som ville ha koll på mig. Jag försökte vila och ta det väldigt lugnt, inte tänka så jävla mycket på hur hjärtat bultade och slog i bröstet. En av vännerna och jag diskuterarde kläder och förvaring. Jag blev bara tvungen att ta en bild på min ordningssamma låda med tischor, en av Annas bättre idéer detta.
Ordning bland tischorna.
På eftermiddagen värmde jag matlådan från fredagen. Det blev en lagom portion mat.
Så ringde jag Anna för att höra vad hon ville ha att äta när hon kom hem från sin resa och om hon ville bli mött. Jag gick till centralen för att möta henne och jisses, vilka skumma typer det var där. Givetvis var Annas tåg lite försenat, men till sist kom det in. Vi gick hem, gjorde var sin ostassiett, jag hällde upp rödvin och så såg vi The Chelsea Detective, sista avsnittet för den här säsongen.
∼ ♦ ∼
En stunds läsning och kaffe på sängen medan en katt bökade i Annas säng, den andra under min.
Vi sov länge i morse. Eller jag var uppe och gav katterna mat vid sextiden. Passade på att ta in min medicin då också, för den ska jag ta nån gång mellan 6.30 och sju. Sen somnade jag som en sten tills Lucifer började pipa och krafsa utanför. Det blev kattinsläpp i sovrummet, inte den lugnaste starten på denna tredje advent, men… En stunds läsning och kaffe på sängen blev det före dusch och frukost.
Jag mådde fortfarande inte bra, så när jag hade tömt kattpottiorna, sopat och bäddat la jag mig en stund ovanpå sängen och vilade, medan Anna stämde av med sin mamma vem som skulle handla vad. Även om vi ska vara hos Annas snälla mamma på julafton kan vi ju inte låta henne sköta alla inköp. Jag tycker att det vore rent fräckt och sånt har i alla fall inte jag samvete för. För idag var nämligen planen att åka och handla julmat samt en julblomma till farbror Bosse, Annas pappa. Det var två halvrackiga kvinnor som hasade omkring på ICA Maxi i Stenhagen. Ingen av oss mådde bra. Och ja, jag kollade min hjärtfrekvens. Den hoppade och skuttade och var som högst 152. Det tror jag inte att den ska vara efter en lyckad elkonvertering… Problemet nu är att jag inte vill åka till akuten och jag vill definitivt inte bli kvar på Sjukstugan i Backen. Vi får se hur läget är i morrn och vad jag väljer att göra då.
Vi handlade i alla fall sex kassar mat och ett par blommor (en julstjärna till oss) och åkte ut till farbror Bosse med en liten julgrupp. Vi stannade inte så länge där ute, för vädret slog om och det var snorhalt särskilt sista biten, en ren isgata, upp till hans hus.
På Main Street hade vi lite att packa upp, men som synes god hjälp av vår manliga sambo Lucifer.
Räkmacka och öl till söndagsmiddag.
Till söndagsmiddag köpte vi var sin räkmacka. Den åt vi och delade på en öl. Jag käkade kanske halva min och ska försöka få i mig resten senare.
Bästa AS, som hjälper mig med fötterna, hörde av sig och hade en återbudstid i morgon klockan nio. Men eftersom jag mår som jag gör tackade jag nej. Det kan ju vara så att jag behöver gå till en doktor i morrn. Jag kollade pulsen efter maten. Den låg på 39 nu… Utöver det har siffrorna från vägningen kommit in. Muskelmassan har ökat ett par tiondelar och fettprocenten har minskat tre tiondelar medan bentätheten är ungefär samma som för två veckor sen.
Anna fixar revbensspjällen till julen, men nu blir det tredje adventskaffe. Sen är det dags att packa jobbväskan, för till jobbet ska jag i morrn, det har jag bestämt.
Tredje adventsfika 2023, by Anna.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
En av Annas favoritförfattare är 
Ganska länge har en pocketdeckare stått oläst i min lilla TBR*-hylla under nattduksbordet. Jag fick den av nån på jobbet, men det är så länge sen att jag inte minns vem som gav mig den. Hur som helst, jag behövde nåt enkelt och okomplicerat att läsa och högg boken. En pocketbok är dessutom lätt att ha med sig överallt – jag är ju så himla mobil (skojar!). 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 