OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jaha, då är jag sjukskriven igen. Det här är inte roligt, men med mitt onda knä går det inte att jobba. Jag kan fan knappt ta mig till och från jobbet och så gå omkring där utöver det. Plus försöka klara av att tänka och utföra arbetsuppgifter när knäet värker, mer eller mindre hela tiden, ofta nattetid så sömnen blir sönderhackad.
Idag skulle jag på röntgen av knäet i alla fall. Sjukgymnasten fixade en remiss till Elisabethsjukhuset där min vårdcentral har avtal för drop-in-röntgen. Perfekt! Jag somnade inte om efter medicinlarmet klockan sju utan gjorde kaffe. Sen kunde jag ändå ta det lite lugnt och läsa en stund och dricka kaffe på sängen innan jag klev upp.
Jag tog en dusch och åt frukostfil med bär i sällskap av Hopptisarna och Madame X. Nånstans mellan klockan nio och halv tio gick jag iväg.
Fil med bär till frukost med Hopptisarna och Madame X.
∼ ♦ ∼
Halvt ljus på Uppsala, tjatigt i väntrummet och otrevlig snubbe
En röd lykta i ett träd på Österplan visade sig vara en del av ett konstverk i Allt ljus på Uppsala.
Vädret var lite fram och tillbaka. Persiennerna åt gården åkte upp och ner ett par gånger, men till sist upp. Jag traskade förbi Butiken på Hörnet och Main Street där jag bodde när jag var del av ett vi. På Österplan såg jag röda lyktor i träden, ett av konstverken i Allt ljus på Uppsala. Jag passerade ytterligare släckta verk (det var ju dagtid) på vägen till Elisabethsjukhuset och det kändes nästan som om jag hade gått åtminstone halva konstpromenaden. Många verk finns nära mig. Det ger mig hopp om att kunna gå promenaden, i vart fall delar av den.
Jag gick vidare in i Luthagen. Det blev en lång promenad, men skön, och knäet höll. Det visade sig vara smart av mig att ha boken med för väntan blev lång. Inte var det skönt att få sitta på en obekväm pinnstol i ett trångt väntrum i typ två (2) timmar medan kärringar och gubbar var otroligt pratsugna och en karl bara måste prata i sin mobil flera gånger. Jag skiter i vilka TV-program de glor på och att en kvinna hade opererat sitt knä så hon var tvungen att be mig på ett übersnorkigt sätt att flytta mitt oopererade ben för hon skulle passera – ett antal gånger… Det var så att jag hade ont och bara ville läsa.
Röntgensnubben var också otrevlig och skulle ha mig att böja knäet på sätt som gjorde mycket ont – så att ”doktorn får bra bilder och han blir nöjd”, som snubben sa. Jag muttrade nåt om att det är en kvinnlig sjukgymnast som fixat remissen, inte en manlig doktor.
∼ ♦ ∼
Värdelösa 1177, möte med mentor och bokmiss
Jag fattar inget.
På väg ut från sjukhuset hade jag fått meddelande på 1177. Men numera är 1177 värdelöst. Det går inte att logga in via iPhone. Jag fick vänta tills jag kom hem. Det visade sig vara en tid på vårdcentralen i mitten av december, kanske hos en läkare. Varför? Har jag inte bett om. De är så jävla lustiga på min vårdcentral. När man vill ha en läkartid får man ingen. Sen får man en lite random, alltid hos en obekant läkare. Jag har ingen aning om varför jag har fått en kallelse om över en månad.
Vid Luthagsesplanaden mötte jag min mentor när jag började på universitetet. Hon har opererat båda sina knän, var ute och stavade och såg oförskämt frisk och fräsch ut. Kul att prata en stund, trots bultande smärta i knäet. Och promenaden var ändå skön även för mig.
Innan jag gick hem tog jag några extra steg in på Uppsala Bokhandel för att köpa en kalendersats och ett dagblock för 2027. Givetvis passade jag på att köpa en bok också. Tyvärr låg det redan ett läst exemplar av boken hemma i en hylla. Jag får passa på att försöka byta den på fredag när jag ska in i Luthagen igen, denna gång för att få hjälp med mina onda fötter.
Boken jag köpte låg redan läst i en hylla hemma, men kalendesatsen och dagblocket är för 2027 och inte påbörjade.
Hemkommen var jag astrött, men kollade först 1177. Sen hörde Anna av sig per sms och frågade hur det hade gått. Vi hade en dialog medan jag åt ett par mackor. Jag hade glömt att ta fram kokta makaroner och korv ur frysen i morse, så det gjorde jag, för till kvällen skulle jag laga mat igen.
Och så messade jag min kompis i söder och avgav rapport. Därpå vek jag tvätt för att slutligen kollapsa på dagbädden och vila. Betänk att jag då hade gått en halvmil med ett ont högerknä och en vänsterfot som har börjat protestera igen. Låt oss säga att jag har lite mer ont efter den här dagen,
∼ ♦ ∼
Matlagning på hög nivå
Till kvällen skulle det lagas mat. Igen. Detta ekorrhjul. Jag hatar att laga mat, men jag behöver behålla mina krafter. Orka möta smärta och elände. Så mat behövde jag laga. Makaronerna var bara att värma på tallrik i micron och kycklingkorven bara att skiva och steka på spisen. Det blev korv över till ytterligare en portion. Eftersom den är tillagad går den att frysa igen. Så mycket vet jag. Matlagning är en nivå som är högre än mina sedvanliga, fast vissa saker kan man läsa sig till. Det blev gott, jag rev lite parmesan, som också fanns i frysen, över makaronerna. Mättnad inträdde.
Måndagsmiddag bestående av stekt kycklingkorv och micrade makaroner.
Inte händer det nåt speciellt i kväll heller. Jag läser, ser på nyheter och sen går jag och lägger mig och hoppas få sova utan smärta. (Dream on…)
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I morgon ska jag bara ta det lugnt ända fram tills Stora A dyker upp på eftermiddagen. Han har för övrigt skött sig bra på jobbet idag och publicerat en knepig artikel som han själv skrivit samt min artikel om nordiska studentmötet 2027.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
