OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, plötsligt blev det måndag igen…

Två lediga dagar bara svischade förbi och ändå gjorde jag väl inget särskilt i helgen. Jo, på lördagen var jag på gofika hos Anna och Tisslingarna, men igår var väl den segaste söndagen på länge. Visserligen var jag iväg och handlade, men jag pratade fan inte med nån på över ett dygn.

Det underliga helgvädret med lite åska och regn har övergått till blå himmel och sol. Men temperaturerna är betydligt lägre på morgnarna. Tröja är ett måste. Jag går upp 5.45 varje vardagsmorgon, duschar och äter frukost med Hopptisarna, läser en stund. Jag har kommit en bra bit i Alla ljuger. Fasen, det blir svårt att utse månadens bästa lästa bok om ett par veckor…

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Alla ljuger. Notera att medicinens står på bordet!

∼ ♦ ∼

Grön lösning men inga roliga människor

Grön lösning på cykelparkeringsproblemet.

Morgonpromenaden var skön. Trafikljusstolpen för gående på Väderkvarnsgatan är fortfarande inte lagad, men när jag ska gå till jobbet står jag på den sida övergångsstället som har en fungerande stolpe. Nu är det fjärde veckan, tror jag, som stolpen har varit trasig. Undras hur lång tid det ska ta att fixa. Cykelparkeringar tycks det också vara dåligt med. En cyklist hittade en egen, grön lösning, såg jag i morse. Fast den var mindre bra.

Några roliga människor möter jag inte på morgonen längre. Jag saknar Den pigga brunögda och undrar vilken väg hon tar nu. Men kanske ska hon bara ner på stan och kan gå den gamla vägen. I morse såg jag Hon med stort H (som i hyper) och Cowboyhatten. Hon med stort H har jag ibland sett i interaktion med en man (idag var hon ensam) och jag lovar dig, kära dagbok, mitt namn på henne passar. Men det måste vara bränsle i Voltarengelen, för jag gick snabbare än båda två idag ner på stan. Eller också valde jag bara en smartare väg. Vem vet. När jag sen skulle äntra Carolinabacken tog jag sikte på en blommig kjol med en dålig höft och var säker på att komma ikapp. Det gjorde jag inte! Så jäkla snabb var jag med andra ord inte.

∼ ♦ ∼

Återvändare och gemensam lunch

Måndagen på jobbet var ganska vanlig. Folk börjar komma tillbaka från sommarsemestern, men alla möten har inte kört igång än. Jag hade i alla fall bara ett idag och det var via Zoom. Till lunch drog jag ihop ett gäng och gick till Feiroz för att äta. Restaurangen öppnade idag efter sommarstängningen och nån meny låg först inte ute. Men av erfarenhet vet jag att man vet vad man äter där, till skillnad mot på restaurangen i huset där vissa dessutom blir förolämpade (!) när man frågar vad maten innehåller. Idag blev det vegetariskt för min del, panerad aubergine med ris och tzatziki. Vi var totalt sex personer som kunde luncha utomhus, den sjätte anslöt lite senare. Mycket härligt och lagom varmt, men det hettade i nacken efteråt…

Auberginelunch från Feiroz utomhus. Lagom varmt, men efteråt hettade det i nacken.

Under eftermiddagen hände inget särskilt. Vi som var på plats jobbade alla på som vi skulle. Sen kunde jag gå hem i bara tischa, med tröjan i ryggan. Det var så där behaglig temperatur. Men det brände lite mer i nacken. Jag gissar att jag har fått nån sort bondbränna. Vidare kände jag av foten, fast inte handen. Alltid något!

∼ ♦ ∼

Ingen säker matlagar, men två liv

Nån rolig post hittade jag inte i postboxen, bara politisk reklam trots att jag har angett att jag inte vill ha reklam. Jag tror inte Norstedts har skickat en viss bok, så jag meddelade författaren att det inte blir nån recension av hennes senaste kriminalroman. Lite märkligt är det, för jag har knappt sett några recensioner av boken.

Eftersom jag hade ätit varm mat till lunch behövde jag inte tänka på matlagning. Jag kokade i alla fall ett ägg att ha på mackorna till kvällsmat. Ägget kompletterade jag med inlagd sill och kaviar. Så gott med salt när det är lite varmt.

Gott med salta kvällsmatsmackor.

Det var tur att jag bara skulle koka ägg, för nån säker matlagare är jag inte. På mjölkpaketet hittade jag följande recept för just säker matlagning:

Nej, nån säker matlagare är jag inte.

Därför är jag ingen säker matlagare:

1. Jag har en dammig spis och en skitig köksfläkt.
2. Här finns ingen vuxen när jag lagar mat.
3. Lock har jag däremot, men ingen brandfilt.
4. Om jag ser eld i stekpannan… springer jag!

I kväll läser jag, för nåt annat orkar jag inte. Det är som om jag har två liv eller som att livet är uppdelat: socialt och ganska piggt på jobbet, tomt och ganska tröttigt hemma. Jag tycker ändå att jag kan klappa mig på axeln som orkar gå, som orkar jobba heltid och som fortsätter kämpa på trots krämpor i diverse lemmar och organ. Är jag inte värd ett glas bubbel i afton..?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det ska bli ännu svalare i veckan och det ska regna. Ska vi tro på det??? Jag måste nog vattna pelargonerna på balkongen i kväll, för det ösregn som föll igår förslog nog inte.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.