OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.

I ett läge i livet när jag inte har nån större lust att arbeta gratis bestämde jag mig ändå för att tacka ja till ett recensionsuppdrag. Läsa böcker gillar jag ju och jag har läst flera av författaren Florence Wetzels böcker. De senaste åren har hon redigerat några av sina tidigare utgivna böcker. Jag hade svårt att tacka nej till att läsa och recensera hennes bok Mrs. Papadakis. A novel of Crete and Choices. Även den boken är en editerad utgåva av en tidigare roman. Första utgåvan kom ut 2002.

Amerikanskan Carolyn Papadakis har bott fem år som gift i en fiskeby på Kreta. Hon har gjort allt från mjölkat getter till förvarat bläckfiskar i kylen och skvallrat. Men så börjar hon fundera på om hon ska återvända till USA. En oväntad besökare gör att hennes funderingar djupnar och en ny vänskap drar Carolyn mot riskabla val. Hon måste välja mellan att stanna kvar i det liv hon har skapat eller återvända till det liv hon en gång lämnade.

Som vanligt i en recension börjar jag med utsidan, det vill säga omslaget. Omslaget går i härliga grekiska färger alltså vitt och blått. Men bilden i sig lämnar mig annars ganska oberörd och den lockar inte mig till läsning. Det är nåt intetsägande över illustrationen. Kvinnan och katten saknar ögon, men det gör inte geten och fiskarna. Hmmm… Boken är häftad och tryckt på tunt papper i såväl omslag som inlaga. För mig som gärna fraktar boken jag läser i en ryggsäck är detta praktiskt eftersom den knappt väger nånting. Sidorna är inte kritvita, vilket mina ögon gillar. Däremot gillar mina ögon inte bokstavsgraden – texten är väldigt liten.

Det är underbart att få följa med till Kreta för mig som häckar i en lägenhet i Uppsala. Här har sommaren 2026 just börjat och det är varmt. Författaren låter mig följa med till en enkel by med enkla människor som lever av vad de odlar, vad djuren ger – eller fiske. Nån direkt intellektuell stimulans får inte Carolyn mer än att hon studerar grekiska. Hon och maken Vasilis spelar inte ens schack längre, påminner hon sig om. Efter fem år börjar hon känna att det enkla livet kanske inte räcker. När hon får besök av en vän som har synpunkter på hennes nuvarande liv – både öppna och tysta – försvarar hon livet på Kreta. Men hon är inte oberörd. Två världar, två skilda liv, ställs mot varandra. När nästa besökare, två hippies, dyker upp växer sig Carolyns frihetslängtan ännu större. Som vi dock alla vet har friheten sitt pris.

Jag tycker om att skildringarna av det som händer varvas med brev, mest till Carolyn. Breven tillsammans med samtalen med vännen Elektra gör att Carolyn så småningom kan göra sitt val. Det är ett intressant och lite ovanligt grepp med insprängda brev i boken. Jag förstår verkligen Carolyns dilemma, men i ett av breven får hon rådet att vänta ett år och se om hon känner likadant. (Hade jag haft det där året vid ett tillfälle i livet när livet var mest skit skulle saker och ting kanske ha varit annorlunda. Jag tog ett alldeles för hastigt beslut eftersom mitt beslut påverkade andra.)

Språket är flytande och enkelt och det är få ord och uttryck jag söker betydelsen av – mest för att jag vill lära mig mer engelska.

Men sen kommer berättelse nummer tre i boken, en ganska kaotisk båtresa. För Carolyns och Vasilis del handlar resan om att hitta tillbaka till varandra. Resan för dock med sig helt andra frågor och problem, som till exempel att hitta mat för dagen och vatten.

Det här är en bok som gör att jag får många tankeställare. Till att börja med berörs jag kanske inte så mycket, men när jag går in på det som nästan blir del två i boken är jag fast. Del tre (det är jag som delar in boken i delar!) kunde jag dock ha klarat mig lite utan, den kunde ha utgått. Samtidigt är det den delen av berättelsen som leder till del fyra och själva ”upplösningen”. I den delen ingår även dagboksanteckningar. Jag hade kanske hellre sett att det jag kallar del tre och fyra hade utgått och att författaren gjort ett avslut efter del två. Det blir för många vändningar och ”resor”. Jag förstår att intentionen är att romanen ska hänga ihop som helhet, men den gör inte riktigt det. Det känns som om den här romanen inte är helt färdigskriven och jag tycker att den spretar åt för många håll.

Men… totalt sett har Florence Wetzel ändå åter igen skrivit en bok som jag blir berörd av.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Några andra böcker av Florence Wetzel som jag har läst och recenserat (de hänger inte ihop i någon serie):

• The Grand Man: A Scandinavian thriller
• The woman who went overboard: A Scandinavian thriller
• Annikas förråd: en ondskefull novellsamling
• Sara my Sara: A Memoir of Friendship and Loss 
• Dashiki: A Cozy Mystery
• Aspasia: A novel of suspense and secrets
• Holy Denver: A Novel of shame and redemption

Livet är kort.