OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Den här lilla blir 62 bast om en månad minus en dag.

Igår var det en månad till min sextioandra födelsedag. Tänk, jag blir 62 bast, jag som fortfarande känner mig som 14, möjligen 15 och endast ibland 16. Jag har överlevt min mormor åldersmässigt. Hon blev bara 59 år och led bland annat av ett medfött hjärtfel, dock inte samma som jag har. (Vad jag vet.) Min pappa blev 78 år och vad jag förstår är det hans hjärtfel jag har. Bara det att hans inte upptäcktes förrän den sista våren han levde, kring påsk, faktiskt. I juli samma år drunknade han. Eller i vart fall föll han död ner i sjön där han och mamma badade. En skön död för honom, alldeles för snabbt för mamma och mig. Mamma blev 81 år. Jag fick i alla fall tillbringa hennes sex sista dar i livet med henne. Då kunde jag säga allt det där jag ville och det blev ett bra avslut.

Citrus och jag vilar.

Nu när hjärtsjukdomen med mera har slagit klorna i mig har jag fått ett delvis annat perspektiv på både liv och död. Det skrev jag om här så sent som igår. Jag tror att lilla Citrus känner av mitt mående. Hon har själv kräkts ofta de senaste dagarna. Igår, när jag jobbade en stund i Bokrummet, kom hon in och la sig på pläden. Lucifer kom också in en sväng och båda fick de ett par bitar kattgodis. Sen lommade han ut till klätterpelaren i Salen medan Citrus la sig till rätta.

Lite senare satt jag en stund i Salen och läste för att inte hankatten skulle känna sig ensam. Men han låg mest och sov. Jag var mycket trött efter en natt med dålig sömn och somnade innan Anna kom hem från jobbet.

∼ ♦ ∼

I morse var det ett par plusgrader, men solen lyste med sin frånvaro. Jag tände ljus till frukostfilen för att liva upp tillvaron och tog en ren linneservett. Katterna fick kyckling och njure i sina skålar, men bara Citrus kom för att äta. Hon åt lite grann och spydde inte! Dessvärre gjorde hon det senare, när jag hade gått.

Morgonen var grå och lite ruggig trots allt, fast när en promenerar blir en ju varm. Under dan blev det riktigt varmt, upp mot åtta grader. Jag gick genom Odinslund. Uppförsbacken där är inte så brant som Carolinabacken. I gengäld är den mer utsträckt. Flåsandet tilltog.

Tänt ljus och ren linneservett till onsdagsfrukosten.

Uppför, uppför…

Mitt ”påskägg” 2024.

På jobbet hade nån ställt fram generösa lådor och påskägg med godis. Det fick bli årets enda påskägg till mig. Förra året köpte jag mitt eget påskäggsgodis, i år blev det alltså en del på jobbet. Men jag tror nog att vännen FEM och jag köper mer godis i helgen. Vännen, som kommer till mig och som genom detta får mig att känna mig mindre ensam i påsk. För annars hade jag ju blivit solo, nån familj har jag inte – se det här inläggets inledning. Det kanske hade gått bra för mig, men det kan ha blivit ledsamt också. Glad är jag också att jag har fått en inbjudan till en bioklubb via en arbetskamrat. Sånt värmer, för att gå på bio är en aktivitet jag kan delta i.

Inte heller idag var det för hetsigt för min del på jobbet, men jag blir så trött av alla ljud. På förmiddagen hade jag två Zoommöten. Resten av tiden ägnade jag mig mest åt att mumsa godis, svara på mejl och boka in möten i nästa vecka. Då är det påsklov i Uppsala, men jag ska tack och lov träffa vuxna människor, inte barn.

Min arbetskamrat sprang iväg på intervju, men återvände i lagom tid för lunch. Idag intog vi påsklunch i Segisrestaurangen. Även en Toffla vill få sig en bit sill. Nubbe fick jag ingen dock, det var ju arbetsdag, men jag har i Main Street-skafferiet, så det kan bli en under helgen. Måltidsdryck var alkoholfri öl. Så mycket sill fanns dock inte att uppbringa – av de tre sorterna fanns en kvar. Gubbröran smakade mest citron och inte salt. Det är bara Annas snälla mamma som gör perfekt sådan. Janssonen däremot var salt och fantastiskt god. Ägghalvorna hade aningen för mycket majonnäs på sig. Och nja… smakar det, så kostar det, brukar det heta. Här kostade det mest.

Påsklunch på jobbet.

Största behållningen av lunchen var att prata med arbetskamrater från nu och då.

I morrn jobbar vi från Bokrummet, Citrus och jag. Lucifer brukar titta in ibland och störa oss.

Eftermiddagen förflöt med fortsatt svullande av påskgodis. Det blev totalt fyra muggar under dan. Jag tror inte att jag har ätit så här mycket godis sen… tja, jag vet inte. Därför blir det bara kaffe och ingen kvällsmat för min del, möjligen nån macka senare. Jag försöker se till att Citrus äter lite försiktigt och inte kräks igen. Hon har tydligen ätit mousse och lite vanlig kattmat och det har hon fått behålla. Av mig fick hon räkkattmat i kväll.

Jag har plockat med diverse smått, men jag ska ju inte packa själv, det ska flyttfirman göra. Tänkte i vart fall förenkla lite för dem genom att ställa saker som hör ihop, typ glas, prydnadssaker, burkar med mera på samma ställe. Underlättar ju även för mig sen när jag ska packa upp.

I kväll är jag fortfarande trött och jag har vilat en stund och ska fortsätta med det. Hänga över min bok på gång, tror jag. Den närmar sig sitt slut.

I morrn blir det sex timmars arbete från Bokrummet. Det lär fröken Katt gilla. Bra att kunna ha henne lite under uppsikt. Jag tänkte passa på och tvätta också. På kvällen är det säsongsavslutning av Antikrundan.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… vad sägs om detta???

” […] positiva förändringar på jobbet. […] tiden för återhämtning […] slut. Du måste visa trygghet och aktivitet. Utnyttja alla alternativ som är tillgängliga för dig. Var uppmärksam på dina tillgångar, […] Det är en bra dag för känslosamhet. […] strosa inte med huvudet bland molnen […].

∼ ♦ ∼

Livet är kort.