OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det är inte lätt, livet. Ibland är det bara… för överjävligt. Så att dö är jag inte rädd för, det är att leva som är det svåra. Just nu gör jag lite som min mamma vid faster E:s minnesstund: tar avsked och säger de där orden till människor som jag inte kan göra sen – ifall sen inte finns. I morse pratade jag med en ung arbetskamrat som hankar sig fram på visstidsanställningar. Det är en oerhört tuff tillvaro, omöjligt att planera långsiktigt, omöjligt att ha ett riktigt vuxenliv. Jag vet, för jag har själv varit i samma situation fast jag var äldre. Och som läget är nu kan inte heller jag planera långsiktigt. Men arbetskamraten är positiv i grunden och jag tror och önskar att allt ska gå bra.

Vi fick en hel del rensat, sorterat och omflyttat igår. Anna hade börjat under måndagseftermiddagen och jag tog lead på kvällen, antingen sittandes på golvet eller klättrandes på mammas lilla trappstege. Idag har det kommit bilder och förfrågningar per sms om vems saker är. Kanske vore det bättre om vi gick igenom tillsammans. Samtidigt är det svårt med tanke på hur vi jobbar. Och det är ganska skönt ibland att slippa. Men det är inte lätt. Inget i det här är lätt. Det kommer stunder när jag bara vill tro att det är en dålig dröm jag snart ska vakna från. Det som blir enklare när jag blir ensam är att ingen behöver se min ångest och jag behöver inte känna alltför mycket att nån annan nära mig inte heller mår så bra. Jag tar in just för mycket – stark intuition –  och jag har verkligen inte plats för det, det räcker med mitt eget lilla helvete med stress på jobbet och i privatlivet, separation, flytt, sjukdom med mera. Det är nog så att det jag och andra har trott var dåligt humör och kasst beteende faktiskt var inte bara grinighet och ångest utan hjärtsjukdom. Men det är skit samma nu. Ingen lyssnade till mig då, ingen gör det nu, jag själv allra minst.

∼ ♦ ∼

Det snöade igår, som sagt. I morse var temperaturen strax under nollan och det var lite vitt på vissa ställen. Det kom mer snö under tisdagen, men inte heller idag la det sig nämnvärt. Nåt ljus tände jag inte i morse på frukostbordet, tisdagsmorgonen var så pass ljus i sig själv att det kändes som överkurs.

Inget ljus till frukostfilen i morse.

Minusgrader!

Jag gick genom Walmstedtska gården i morse. Här skymtar Kyrkans hus mellan byggnaderna.

Citrus spydde även i morse, före sin frukost. Den lilla kissan pep så ynkligt. Tack och lov kom det ynkligt med kräks också för mammisen att torka upp. Men så klart jag är orolig att den lilla har nåt skit i magen som hon har svårt att göra sig av med.

Jag traskade iväg och det var varken halt eller särskilt kallt, så jag tog vägen genom Walmstedtska gården och Odinslund.

På jobbet var det ganska stressigt för somliga, medan andra (läs: jag) slår av mer och mer på takten. Jag helgar Stilla veckan, kanske. Eller också vilar jag upp mig på jobbet från det jobbiga i privatlivet. Större delen av dan ägnade jag åt småplock. Två korta möten via Zoom stod på dagens agenda. Lunchen blev den vanliga, idag i Amandas sällskap.

Jobblunch med Amanda.

Denna tisdag gjorde jag alltså inga storverk på jobbet. Jag gick lite tidigare, vid 16-tiden, för jag tog slut. Min dag startade nämligen redan klockan tre i morse. Somnade om gjorde jag inte förrän vid femtiden. Men jag bröt ihop lite, vilade en kort stund på Main Street, jobbade en halvtimme till och sen loggade jag ut för idag.

Efter jobbet tog jag reda på några tavlor samt sorterade grejor i ett skåp i en smatt. Kvällsmaten idag bestod av mackor och tomatsoppa.

Mackor och tomatsoppa till kvällsmat.

I morrn tänker jag emellertid äta påsklunch nere i restaurangen tillsammans med en eller flera arbetskamrater. För jag tror inte att det blir sill och Jansson och ägghalvor annars under påsken för min del. Vännen FEM kommer upp så jag slipper vara ensam, men vi äter nog middagar på lokal och nöjer oss med påskgodis på hennes hotellrum. En och annan påskekrim kan det bli där också för min del. Jag har ju två nya, olästa som ligger och väntar på mig. Planeringssamtal blev det tidigare i afton.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Har de tre kungagravhögarna flyttat in från Gamla Uppsala till Odinslund? En kan ju undra…

De tre kungagravhögarna från Gamlis???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.