OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Kvällsmat.

Hela tisdagskvällen var magen orolig. Men jag var också hungrig, så det blev en väldigt lätt kvällsmat – rostat bröd med ost och tranbärsjuice. Hungern stannade kvar och jag provade att äta en liten glasstrut. Det gick fint. Jag tog en till. Det gick också fint. I morse, däremot, exploderade magen, men förhoppningsvis hade nåt av näring stannat kvar i kroppen.

Under tisdagskvällen hängde jag i Salen med Anna och katterna. Trevande pratade vi om kommande visningar, som blir två till antalet, av lägenheten. Anna som mest har direktkontakt med mäklaren. Jag får bara en massa mejl med obefintliga länkar. I kväll spikades datum för visningarna. Det blir söndagen den 3 mars och måndagen den 4 mars. Anna hade en del åsikter om bilderna på lägenheten och jag frågade om hon hade framfört dem, vilket hon inte hade. Vi pratade lite om fotona och jag sa en del vad jag tyckte, men överlåter som sagt till Anna. Jag har redan fixat ett nytt hem, en hyreslägenhet, och ska inte köpa nån bostad, så för mig är det inte viktigt att gå med vinst. Men givetvis blir jag nöjd om lägenheten på Main Street säljs snart så jag slipper både lån och dubbla hyror. Samtidigt… är jag förstås inte alls nöjd, för det var ju här jag tänkte tillbringa resten av mitt liv. Så blir det inte och det är det enda jag vet i skrivande stund.

För den som vill köpa ett nytt hem är vårt till salu och finns till allmän beskådan på Hemnet. Varsågod att bjuda!

∼ ♦ ∼

Och på tal om resten av mitt liv känns det bra att veta att jag inte blir sörjd sen när det är slut. Jag har bett min bästaste vän att stoppa ner min aska i graven i Motala. Men där stannar jag inte kvar, min själ ska äntligen få flyga fritt.

Citat ur boken jag läser just nu.

∼ ♦ ∼

Frukost.

Onsdagsmorgonen var blöt – jag vaknade till nån plusgrad och ösregn. Anna började jobba tidigare än jag och därför var det hon som gav katterna mat. Jag pytsade upp ytterligare en halv påse innan jag gick. Men först blev det sedvanlig dusch och frukost med en stunds läsning och ett tänt ljus. Jag har inte mycket kvar i blomboken och skulle vilja läsa ut den genast. Sånt finns det annat som sätter stopp för. Arbete, till exempel. Jag har i vart fall sett ut vilken bok jag ska läsa efter denna. Det blir den sista julklappsboken från 2023.

Arbetsdagen omfattade bland annat ett enhetsmöte på förmiddagen och lunch mitt på dan, förstås. Tyvärr reagerade magen på lunchen, trots att den varken var märklig eller särskilt annorlunda. Smått tokig på magen blir jag.

Onsdagslunch på papper.

∼ ♦ ∼

Biografmaskinisten blev 33 för tio dar sen. I kväll fick jag fira honom på Byblos.

Efter jobbet hade jag bokat bord på Byblos för Biografmaskinisten och mig för att i efterskott fira hans födelsedag med en middag. Det var en psykisk anspänning innan hur magen skulle hantera den goda maten. Allt gick emellertid bra. Maten är kanonfin på Byblos och magen bubblade knappt efter middagen. Vi åt till och med dessert – glass med ”Citrushår”. Som vanligt var allt gott. Jag åt bulgur i stället för pommes till min kycklingrätt, Biografmaskinisten åt oxfilé. Och så pratade vi om högt och lågt. Bäst av allt var att vi lovade att hålla kontakten, bland annat kring möbler och mat. Det har blivit en riktigt fin vuxen av den här 33-åringen som jag lärde känna som tonåring och som jag var väldigt tuff emot. Men det fixade han galant. Idag är han en omtänksam man med en klarsynthet och en vilja som förvånade mig i kväll. Nu flyger min själ fritt, verkligen!

Glass med ”Citrushår” till dessert.

I morrn fyller Annas snälla mamma år, men det är förstås bara Anna som ska dit – det är ju hennes mamma. Jag införskaffade i alla fall en liten present som jag har bett Anna ta med sig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… I morse hade nån skrivit så här till mig:

”Du har lovat […] och du måste hålla alla dessa löften. Det kan vara dags att lära sig att säga ”nej”. Du behöver inte oroa dig för samma sak varje gång. […] Var inte överdrivet misstänksam. Du har många talanger […]

∼ ♦ ∼

Livet är kort.