Ett inlägg om ett pastavin jag drack till en kycklinggratäng med ris.

Bollo gjort på Jupiters blod passade utmärkt till kyckling, men inte lika bra till ostar.

För ett tag sen inhandlades ett rött italienskt pastavin som las i vinskåpet i väntan på lämplig middag. Vi åt pasta på fredagen, men då fick flaskan ligga kvar. På lördagen hittade Anna ett enkelt recept på en snabblagad kycklinggratäng med ris hos @mackanskost på Instagram. Ingredienser inköptes och till maten luftade jag pastavinet, det vill säga Bollo Sangiovese 2020. Skulle vinet funka även till ris..?

Vinet är medelfylligt och medelsträvt med hög fruktsyra. Som läses av dess namn är det gjort på druvan sangiovese, Italiens viktigaste druva. Dess namn anspelar för övrigt på guden Jupiters blod.

Vinets alkoholhalt ligger på 13,5 procent, sockerhalten på mindre än 0,3 gram per 100 milliliter och priset på 109 kronor.

Systembolaget säger inget om pastarätter till vinet, trots att det är en bild på pasta på vinets etikett. I stället rekommenderas det till rätter av lamm- eller fläskkött alternativt vegetariska rätter. Vi drack vinet till en kycklingrätt och intog även var sitt halvt glas till ostar. Det var inga problem.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets doft och smak:

”Kryddig doft med inslag av fat, mörka körsbär, kryddnejlika, blåbär, örter och choklad. […] Kryddig smak med inslag av fat, mörka körsbär, kryddnejlika, blåbär, muskot och örter.

Om det var nåt jag genast registrerade med vinet var det dess kryddighet både i doft och smak. Jag skulle säga att muskot var mycket framträdande i smaken. Denna peppriga krydda passade utmärkt till den ganska milda kycklingrätten vi åt. Något bär noterade jag också i doft och smak liksom choklad. Till ostarna kom vinet inte riktigt till sin rätt, för ostarna var ganska smakrika.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.