Kära dagbok…

Annandag påsk. Skönt för somliga med ytterligare en ledig dag från jobbet. Men andra måste jobba. Anna till exempel. Jag jobbade lite hemma, men inte med jobbjobb utan med hushållsjobb. Det blev uppsamling av sopor och pant, tvätt (flera maskiner), handling etc. Sånt som behöver göras. För min del en sorts uppladdning inför arbetsveckan som kör igång i morrn.

Boken är obehaglig och ger mig tankar som snurrar och maler.

Det här inlägget hade jag tänkt börja på annat sätt. Lite ska jag pysa. Jag är snart 61 år och jag orkar fan inte må dåligt en sekund till. När ska det ändra sig? När ska det vända? När ska jag ändra mig? Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Varför blev inte livet bra? Varför är jag aldrig nöjd? Varför ångrar jag felaktiga beslut i stället för att dra lärdom av dem? Varför har jag sökt fel hjälp? Varför söker jag inte rätt hjälp innan det blir försent? Frågor. En del av dem genererade av den bok jag läser just nu. Den blir alltmer obehaglig ju längre in i den jag kommer. Och den får extra tankar att snurra och mala. Den typen av tankar jag inte behöver.

∼ ♦ ∼

Anna var också iväg för att handla på förmiddagen. Dessutom lagade hon mat. Och såg till att jag fick grönsaker på frukostassietten. Min mat lagade jag dock själv, men det är Anna som har köpt den via Lina. Att koka pasta och hälla över färdig pesto ska väl till och med jag klara? Jo vänta bara, se nedan…

Annandagsfrukost.

Men jag glömmer saker. Jag glömde att jag tog en bild på frukosten, så när jag var halvvägs in i den tog jag en bild till. Den bilden besparar jag dig, kära dagbok. Själva grejen är att det visar att jag inte är riktigt OK. Jag mår inte… riktigt bra, varken i kropp eller själ. I morse sa magen ifrån. Inte konstigt när en äter och dricker fet mat, godis och alkohol i överdoser under några dar. Och handen, den opererade, gör ont. Alkohol lindrar, i alla fall för stunden. Farlig medicin dock, mycket farlig.

Och utanför är himlen bara så härligt blå. Fast inte för mig. Vad gjorde jag utan katterna? De får min kärlek, de kan inte ge kärlek som människor, men de gör att jag känner mig behövd. Ändå vill jag inte leva, bara dö.

Citrus får mig att känna mig behövd. Här busar hon mellan farmors sypuff och farfars fåtölj, numera zebrafåtöljen.

∼ ♦ ∼

Den gamla sniggorange vårjackan sitter löst. Löst!

Vet du kära dagbok, jag tvättade och tvättade och tvättade. Sen tog jag mig i kragen. Det var riktig vårvärme utanför. Jag hade bestämt mig för att simma. Men först provade jag min gamla sniggorange vårjacka. Den satt tajt redan när jag köpte den. De senaste åren har jag inte velat ha den eftersom den har suttit så tajt att jag nästan kvävts. Vidare framhävde den alla valkar och traktordäck. Idag satt den löst. Löst! 

Citrus struntade i det, hon fågelskådade, men jag var nöjd. (Hoppas bara att hon skrämmer bort duvorna så att de inte bygger på på vår balkon.) Jag tog på mig jackan och gick till Centralbadet för att simma. Bara det att det inte var öppet till 21 som det stod nånstans på webben utan till 17. Därför blev det inget rekord idag, bara simborgarmärket samt dusch och bastu.

Citrus fågelskådar.

Hemkommen startade jag dagens sista tvättmaskin. Därefter stod matlagning på schemat. Anna hade lämnat den enklaste rätten från Lina åt mig att laga. Jag kunde liksom inte misslyckas. Maten, tortellini med pesto, krutonger och parmesan, blev god och jag åt hälften ifall Anna vill ha i morrn. Bananen på bilden har dock inget med maten att göra. Den bara råkade komma med på bild. Lucifer råkade också bara ligga på matbordet och sova när jag åt.

Seriös matlagning. Fast bananen bara råkade ligga där.

Ta-daa! Det blev gott.

Efter maten var det bara att starta diskmaskinen igen. Vi hade gäster igår och dessutom är vi för tillfället tre här. Då blir såväl tvättkorg som diskmaskin snabbare fulla. Från torsdag till söndag får jag emellertid några ensamdagar. Dessa dar har jag lite planer för och jag tänker inte bara städa här. Det är jag hjärtligt less på.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Kvällen fortsatte med tvätthängning, kaffe och påskägg samt amatörvärdering av skärtorsdagens besök av Antikrundan i Skellefteå. Det var en svår omgång och det blev inte mer än två stjärnor på diplomet samt omdömet antikkunnig. Kul, lärorikt och intressant ändå.

Antikkunnig i Skellefteå.

∼ ♦ ∼

I morrn fyller min familj, det vill säga Anna, år. Tyvärr jobbar vi kors, jag jobbar dag och hon kväll, så från mig blir det kort och tidigt firande med paket innan jag går till jobbet på morgonen. Trist, men säkert skönt för Anna som umgås med mig ”jämt”.  Anna har också blivit firad av sin familj och det kan ju tänkas bli mer av det på själva födelsedagen också. Vad vet jag.

I natt försöker vi sova. Tankarna ska inte få mala och ta över. Somliga har redan börjat. Lucifer sover gott på kudden.

Somliga, Lucifer, sover gott på kudden.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.