Kära dagbok…

Katterna gillar inte fotmassagemaskinen.

Det märks i fötterna att jag går och står mycket mer än de senaste veckorna. Stegmätarappen på mobilen talar om för mig att jag numera når mitt mål om 10 000 steg per dag, ett mål jag inte har satt själv. Men okejrå, det är väl bra. Att ha ett rörelsemål, menar jag. Och att jag rör mer på mig nu. Hur som helst hade jag ganska ont i fötterna igår. Vilken tur att jag har en fantastisk fotmassagemaskin! Jag köpte den för kanske ett år sen eller så. Först var jag aningen överentusiastisk och körde lite för ofta. Eller jag körde flera massageprogram efter varandra. Det var inte så smart. Jag fick en inflammation i vänsterfoten. Senare kom jag på att ett program om en kvart – eller max två – är det som funkar för mig. Igår kväll drog jag fram apparaten från under sängen, bar ut den till Salen och avnjöt två program sittandes i fåtöljen. Det var ljuvligt! Mina fötter kändes som två betongklumpar. Citrus och Lucifer tittade emellertid skeptiskt på. De gillar inte ljudet.

Avspärrat utanför hemmet med kravallstaket och betongklumpar.

De små liven lär få vänja sig vid ljud. Eller oljud. Vi människor får acceptera betongklumpar, dock ej på fötterna. Igår släpade en trailer fram betongklumpar och kravallstaket som har ställts upp på trottoaren hemma för att avskärma den. Nästa vecka ska byggnadsställningarna upp och sen kör balkongrenoveringen igång.

I morse var det fem grader varmt och lite soligt när jag gick till jobbet. Jag mötte inte Den Pigga Brunögda, men däremot vännen Mimmi, om än på andra sidan stans okända/ökända Paradgata (jävla löjl!). Hon såg inte mig, så när vi hade passerat och jag var på väg uppför backen ringde jag. Det blev ett kort och trevligt samtal. Vi ska försöka ses framöver, men det kan dröja. Jag är så himla trött – se gårdagens inlägg! – och har fått flera artikeluppdrag som fyller min hjärna med tankar, funderingar och intryck. Igår bokade jag in första intervjun och den är redan i morgon bitti. Jag går direkt dit eftersom det är på vägen till jobbet. Ytterligare två artiklar är på gång.

Det blev fisk och mest grönsaker och en deckare till lunch. Tror det var en bra bas för kvällens övningar som innebar påfrestningar (?!)  på såväl kropp som själ.

Fisk och grönt och en deckare till lunch, en bra grund för kvällens övningar.

Jag hade bestämt mig för att simma idag, dock inte i Fyrisån.

För att inte känna mig alltför stressad och pressad nu när jag ändå har fått vila och mår hyfsat bestämde jag mig för att ta friskvårdstimme idag på eftermiddagen och gå och simma. (Nej jag tänkte inte hoppa ner i Fyrisån!)  Det var som om orken bara tog slut och jag hade också ont i handen. Jag hade packat mina simgrejor i ryggan hemma igår kväll, så vid 15-tiden gick jag hem och bytte ryggsäck. Jag behöver ha jobbdatorn med mig på fredagsmorgonens intervju eftersom min högerhand är för dålig på att skriva för hand.

Simningen gick bra. Med tanke på att jag inte hade simmat på två månader var 22 längder helt OK. De senaste gångerna, före operationen, har jag simmat minst 40 längder, det vill säga 1 000 meter. Idag blev det 550 meter. Det får jag vara nöjd med. Efter simningen njöt jag en stund i ångbastun. Det är den som gäller vissa dar, andra dar är dam- respektive herrbasturna öppna.

På vägen hem mötte jag en före detta kollega från ett tidigare jobb. Jag fick höra att där råder kaos, men det visste jag redan. Medan vi stod och pratade insåg jag att jag var vrålhungrig. Jag var väldigt nära att smita in nånstans på och ta nån färdigmat, men det blev kaffe och tre mackor hemma – se bild. Nån bild från simningen kan jag inte visa här, för det råder fotoförbud. I stället får du kika på nya Filmstaden som uppenbarligen haft taklagsfest – se kransen!

Vrålhungrig efter simningen.

Nya Filmstaden växer fram.

Torsdag innebär än så länge Antikrundan och amatörvärdering från fåtöljen. Medan jag väntade på att klockan skulle bli 20 passade jag på att tvätta och hänga tvätt. Sen drog jag till Borås igen. Och slog rekord. Mina värderingar gav många poäng, tre stjärnor på diplomet och omdömet antikexpert. Jag är fan impad av mig själv!

Impad!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis nånting mer positivt än betongklumparna jag inledde det här inlägget med.

Eller hur?!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.